Jag kommer alltid att älska mest av allt den där stunden på julaftonen då
maten är uppäten, efterrättsskålarna slickade och julklapparna utdelade.
Då julens aftonlugn sänker sig.
Det finns en sådan nästan påtaglig stämning av att allt, precis allt
är så bra det bara kan vara.
Just nu och här är livet gott! Riktigt gott!
Julmaten har slunkit ner och lagt sig skönt tillrätta i magen.
I år blev det så att julbordet fick genomgå en rätt radikal förnyelse.
Jag hade tröttnat på en del av de traditionella maträtterna som man
lagar för att det hör till, men som ingen riktigt orkar äta längre.
Man tar en matsked eller så och så får det vara.
Dags för nytänk med andra ord.
Sagt och gjort.
Återkommer till detaljerna kring det med recept och familjens utlåtanden.
Det mesta "nya" inlöste faktiskt med bred marginal sin plats på våra framtida julbord.
Julkransen ovan var en av nykomlingarna.
Väldigt enkel att göra (rätt fin så där ur estetisk synvinkel dessutom)
och riktigt, riktigt god med olika ostar och oliver att plocka åt sig.
En idé jag kommer att utnyttja vid andra tillfällen också.
Den är ju inte bara jul. Den är också höst...och sommar...
Helt toppenkrans med andra ord.
Kanske jag bara är den enda människan i världen som
inte kommit på att göra kransar såhär???
Men mina människor gillade och det är det som räknas.
Förutom människorna som samlades runt mitt nytänk-julbord och gav
mig just den där rätta julstämningen så
gladde jag mig också åt de mer vilda besökarna i trädgården.
Hoppas på lite mer tid under juldagarna att kolla in vilka
fågelarter som hittat till mina matbord där ute.
Ett tag nu har det mest varit så att jag fyllt på matlagren i mörker antingen på
morgonen innan jag åkt till jobbet eller på kvällen då jag kommit hem.
Lika mörkt har det varit oberoende.
*
Julens afton för också, för mig, med sig en annorlunda rytm inför vintern.
Det är som om en kulmen är nådd med julen. En slags klimax.
Efter julen med dess hets kommer vintern.
En stilla och rofylld tid att vara i.
Vackra vintern. Vi väntar på det!