HÄGERSKRÄN OCH FJÄRILFLAX...


Nu gäller det att ta ut allt som skall tas ut av sommaren på några få dagar.

I natt flyttade 2/3 av den samlade familjen ut och sov sin natt ute. Tills det 
började regna och valda delar familj fortsatte att sova ute, men under tak.

Jag älskar nattregn. I synnerhet om jag kan sova med fönstret öppet och 
ligger vaken när de första dropparna hörs. Här på stugan finns det en plantering av 
Bergenia precis under fönstret så när det första dropparna landar på de stora, 
läderartade bladen så är ljudet nästan sådant att man vaknar till det - om man 
nu redan skulle ha somnat. 
Men sommarregn nattetid - det är så fint det! 

Sommarvärme är också fint! Den kom ju igår den. 
Frukostarna på verandan smakar lite bättre, får ta lite längre och 
blir lite gosigare när det är varmt i luften. 
Ja, alltså vi föröker äta ute om det nu inte snöar, så riktigt alla frukostar 
känns inte fullt så avslappnade...heh.

Över viken flyger familjen häger och låter så...förfärligt skräning.
Fin fågel, men sångröst har hen inte begåvats med.

Blåvingarna flaxar över ljungen och det är så sommar det kan bli.

*

Plötsligt faller de första regndropparna ner på mitt tangentbord och jag
får lov att dra mig in under tak.
En stilla sommarskur eftermiddagen till ära känns bara okej.
Käkar en smörgås med avokadoröra innehållande kriminellt mycket vitlök
och det är så sommarstiltje som det bara kan bli.

Gäller att ta ut allt av sommardagen, det ser ut som om
det skulle bli svalare igen. 

Så idag skall det grillas, badas bastu, simmas 
(ja, de andra då - jag ser gärna på - eller så kanske jag doppar mig...?) 
läsas böcker, dåsas på utsläpade madrasser, drickas kallt vin, 
planeras nästa veckas utfärd.

Just det ja, och ett vansinnigt välkommet sms plingade till i telefonen.

Mitt stoooora objektiv är fixat och väntar på mig i posten.
Jeeee!!! 


ÄNNU MER SOLNEDGÅNGAR...


Ja men det är ju bara så - solnedgångar är så häftiga.
Människan tröttnar nästan aldrig på dem.
Inte är det så stor skillnad i vilken ände av världen man är
och ser en solnedgång, så blir man alltid lite fladdrig i hjärtat av det.

Ja, just det - är tillbaka på stugan. Hann med nästan allt jag skulle, lite grejer
blir kvar tills i morgon, men det kan jag kirra härifrån kojan.
Här har jag minsann fått målat klart en del, så fast bilderna kanske
får det att låta som om jag skulle ligga på latsidan så är det inte riktigt så...

Vi har också fått sand till den sista biten av vägen så numera behöver
jag inte oroa mig för att de som kommer hit med "vanlig" bil skall
fastna med sin bilmage halvvägs...
Nu är den risken eliminerad. 

Ja...det här blev nu inte som ett inlägg alls, utan mer som en PM till mig 
själv om vad som hänt/gjorts/fixats här i sommar. 
Det är faktiskt också bra att ha uppskrivet någonstans även om jag kan hålla 
med om att med tanke på en bloggs underhållningsvärde så är det lite magert.

Låt oss kalla det sommartorka. 

*

Det har det också visat sig vara - helt konkret.
Just här har det minsann inte regnat så det stör. Man, eller jag,
kanske inte har tänkt så mycket på det utan mest på att det varit så kallt.

Men nu när jag tänker efter så har det minsann inte regnat 
något alls då jag varit här. Och det ser man på naturen.
Blåbären är små torra sk*tar. Kantareller finns inte alls, inte än i alla fall.
Till och med min timjan som brukar välla över kanterna från sin 
bergsskräva är torr som fnöske i år.

Och då kan man  i n t e  skylla på värmen. Inte i år inte...
Ja, men NU är det varmt. Och jag SKA ta mig i kragen och hitta på något 
lite mer intressant till nästa gång att skriva om.

Solnedgångar, väderlek och värmegrader är kanske ett
alldeles tillräckligt behandlat kapitel nu?

Jo. Så är det.

Fast solnedgångar? Visst sjutton är det något speciellt med dem?
Lite?






SAME SAME BUT DIFFERENT...



Det är onekligen lite slött att behöva lämna klipporna och havet när det 
äntligen börjar kännas som om det skulle gå att ana lite sommarvärme i luften.
Inte i vattnet dock.

Det är betydligt skojigare att se på vattnet än att konkret befinna sig i det.
Jag lovar! 

Nåväl, en är tillbaka i stan ett varv, listan under rubriken TO-DO
börjar vara jobbigt lång och då blir jag lite rastlös där på
klipporna hur härligt det än är.




En blick på väderkartorna får mig att inse att det tydligen är den inkommande
veckan som sommaren (eventuellt) kommer att dra förbi detta arma nordliga land
och skänka oss lite sommarvärme. 
Då kunde man ju försöka vara smart och infinna sig vid
ett hav, i en stuga, med en utsikt. Varför inte, liksom?

Siktar på fullaste allvar att vara den mest effektiva människa man skådat
ett par dagar framöver för att försöka knysa åt mig kanske ett
par stugdagar till innan det blir att ratta norrut.

Kanske är jag ensam om det, men i år känns det som om 
den här sommaren varit en enda lång väntan och längtan på
den där riktiga sommarvärmen.

Kanske den kommer nu?


SMÅ TING...

Under rätt så många år så har jag hållit på och målat på stugan nu.
Ute, inne, sovstugan, vedlidret, utetuppen...
Eftersom jag starkt vill att stugan skall vara ett ställe där man känner att man 
kan koppla av och bara vara om man så känner för och vill så kan det 
hända att vissa renoveringsprojekt drar ut på tiden lite grann så där.

Det mesta är ändå grejat, lite finlir kanhända har blivit hängande, men vare sig 
jag eller någon annan i familjen vill att stugan skall vara ett arbetsläger så
man gör när andan faller på. 

Till all tur har andan fallit på rätt så lämpligt.

Idag målades de nya verandafönstren. Och vedlidrets och utetuppens dörrbräden.
Och lite inne i tuppen också. Ni vet, när man nu står där med en hink med målfärg
och penseln i högsta hugg. Så lämpligt att få det gjort! 



Medan målningen torkade gick jag ner till vår lilla strandäng med kameran i högsta hugg.
Sommaren vad gäller fågelliv har varit synnerligen sparsmakat.
Tack för det kalla sommar - ja.

På strandängen brukar det krylla av insekter på de olika blomster som där finns.
Men icke i år...
Det är glest med insekter också tycker jag mig märka.

Några hungriga humlor som brydde sig 'blanka go'morron' (varifrån det uttrycket sen kommer?)
 i att jag klängde runt dem med min kamera. 




Mest fascinerande var ändå de här två. Som ja...gör ännu mera pyttesmå
varelser av Va-de-nu-sen-är.

Men de här vuxna är alltså alldeles pyttepyttesmå. 
De sitter på ett tunt grässtrå vilket ger en aning om hur små krypen är.

Man brukar ta en tändsticksask som måttstock på mycket men
de här är som en halv tändstickas bredd. Tillsammans båda två, vill säga.

De är så otroligt små så först ville jag inte ens märka dem
där de satt och...ja...på grässtrået. 

Det har sina fördelar att ha sitt teleobjektiv på service och en hamnar  
damma av sitt macro-objektiv i stället och få syn på 
det riktigt lilla bland allt det stora. 

Små ting är stora upplevelser om man vill. 


MÖRKA NÄTTER...


Det har ändrat sedan senast.

Även om dagen var solig (om inte så varm) och vinden ljummen och snäll
var nattens ljus ett annat. 
Visst var det ljust, men ett tungt ljus, ett ljus som dämpade.
Det gick fram med lite tunga steg, inte alls så där lätt flygande, flytande
som ännu för någon vecka sedan.

Jag såg en säl i viken. På håll.

I övrigt inte så mycket att rapportera från stugan vid klippornas kant.

Bara skönt, fast sommaren är kall, men ändå sommar.