NU SÄNKER SIG LUGNET...


...över den lilla bit av världen som heter Tuvulls domäner.

Det är stilla och tyst, en julfrid har infunnit sig.
Vad är gjort är gjort - och det ogjorda...är fortfarande ogjort.
Och får så förbli.
Det är inte viktigt. Inte på riktigt.

Julen är bra på det sätt att den kanske lite tvingar oss till aktivitet
mitt i allt det mörka som midvinter ändå är för oss nordbor.
Aktiverar oss och får lite fart på oss.

Julen borde ändå inte bli den stressfaktor den kan bli för många.
Också har det varit så för mig. Innan.
Jag har försökt i år att trappa ner så mycket som möjligt.
Behålla det man njuter av och skippa resten.

Det har lyckats rätt så bra. Lite har jag att slipa på ännu.
Men känner att jag är på rätt väg.

Mindre av allt - också stress.
Mer av det som är viktigt. 
För just oss.

*

En riktigt skön, avslappnande och fridfull helg önskar jag er alla av hela mitt hjärta.

Njut av just det som är viktigt för Dig, och strunta i resten!

Kram,

DET BÖRJAR LIKNA NÅGOT...



...ja liksom jul. 
Och om man frånser att jag höll på att glömma att åka efter skinkan och
nästan missade tiden för avhämtning med ett par minuters marginal, 
för att jag var så ivrig med att snurra ihop sillarna, medan jag samtidigt försökte 
stryka upp högen med kökshandukar, för även om jag inte är så 
himla noga med strykveck så där annars, men när det gäller köks-
handukar så är jag det. De skall ha den där...rätta känslan, och
så rände jag till och ifrån ut till ateljén där i ändan av trädgården för att hålla 
brasan vid liv, eftersom annars kan ju ingen som inte har eskimo-påbro sova
där under helgen. Och även om det är varmt för årstiden, så är en kall ateljé...
bara kall. Och så medan varven så kom jag på ett par presenter som jag 
kunde ge så där lite på skämt och skoja till det lite, så då plockar man ju
fram julpapper och tejp och band på nytt, och så kommer man på att 
man nu använt slut allt band, och det finns fortfarande ett par matpaket
som också borde få lite julband runt cellofanet....och om jag inte minns fel
så borde jag ha mer julband därute i skåpet, det i ateljén, och när jag nu
ändå är där så kan jag passa på att bädda färdigt, så har jag det gjort också.
Och när jag nu ändå är där så kan jag ju passa på att mata fåglarna, för fröna
verkar tagit slut...och herrejee...nu har nog potatislådan gräddats för länge!
Och så gäller det att räkna hur många timmar skinkan skall vara i ugnen, för
frågan är om jag hinner baka chokladkakan i dag eller skall jag bara lämna det
till måndagkvällen...och så borde kanske lillungen få något matigt i sig
idag också, tonåringar ni vet. De lever inte ett helt dygn på lite risgrynsgröt från igår.
Eller, gör de?
Och när jag nu ändå skall steka köttbullar, så kan jag ju rulla några till så det finns 
till julbordet också, och så var det dags att springa ut till ateljén och fylla på
med ved i spisen. Och nu kom jag ju ihåg att julsnapsen skulle ju kryddas med dill 
och kardemumma också. Måste komma ihåg att fylla på det.
Och så har jag ju faktiskt köpt lite väl mycket grädde, om man skulle
röra ihop en fudge istället för den som hunden smällde i sig häromdagen?
Och så var det det här med granen. Eftersom den levererades redan för någon dag sedan, så 
måste man nog såga bort en bit av stammen, men var har jag satt sågen? Jag sågade ju
ner en torkad tuija här för någon vecka sedan. Skall sätta lillungen på jobbet att leta reda på 
sågen, men innan det så kan han ju plocka ner julgransfoten från vinden, jag tror jag
minns vart jag stuvade den ifjol. Jasså, han skall gå ut med kompisarna på hundpromenad?
Ja, då får jag väl passa på att dammsuga under tiden så jag inte har en överlycklig 
terrier hängande i dammsugsslangen. 
Diskmaskinsmedel! Jag måste komma ihåg att köpa diskmaskinsmedel, för annars är
det...inte så bra, med tanke på all disk som kommer att produceras under de närmaste dygnen.
Och just det ja, saltet är också slut! 


Och så skall släktens hundar också få sina paket, men de kan inte läggas under
granen, för då finns det en liten risk att min egen lilla fyrfoting går och tullar på paketdekorationen...

Oj, nu börjar det dofta julskinka i hela huset, och radion spelar Giv mig ej glans...
och dammsugaren är undanstädad, julbordet dukat (jo, jag har lärt mig att göra det i tid)
och ja, det börjar likna något!

Det märkliga är att det här, vad kan man kalla det - kaoset (?) - upplever jag inte
som stress. Jag blir stressad av blotta tanken på proppfulla butiker och långa köer.
Men väl här hemma är pysslandet i köket bara...skoj faktiskt.

I synnerhet nu när de där stora grejerna är fixade.
Nu är det bara smått och gott kvar innan julbordet får vara klart för 
framdukning.

I morgon har jag ännu arbetsdag, men sedan börjar julen för mig!
Tre sköna dagar med de närmsta.


Lillungen har skött om att julgranen fått sina pynt och tydligen har det 
flyttat in en glad liten tomte i pepparkakshuset också?


Och nu skall jag bara...smyga mig till köket för att skära den där lilla, lilla testskivan
av årets julskinka. 
Doften är det åtminstone inget större fel på!

Det börjar verkligen likna något!


LILA DÄRUTE...


...eftersom det känns som om hösten bara fortsätter och vinterns vita lyser med sin frånvaro
är det förståeligt att höstens blommor blomstrar och trivs.
Jag trivs också (även om jag ibland kan pyttelite förbanna mörkret), för kyla är inte riktigt min grej.

Kylan lär komma, men för varje dag som den hålls borta hurrar jag.




Hurrar gör nog också den lilla pensé-knoppen som jag upptäckte i min blomlåda därute
idag. Eller inte bara en knopp, utan fem.
De här penséerna har sått sig själv, moderplantorna åkte på komposthögen redan i slutet av juli
i år, men eftersom jag inte hade något att plantera i stället just då, så gick det som
det gick och fröna som fallit grodde.
Vid tiden då jag tänkte plantera höstblommor där hade penséerna redan etablerat sig
till en fin grön matta och jag bara inte nämndes riva upp dem.

Aldrig gissade jag att de skulle stå i blom till jul!
Och ton i ton med callunan....*fniss*.

Kanske inte direkt en bild som man kopplar ihop med julen.
Men så här i år.

I morgon lär det bli en heldag i köket.
Det ser jag fram emot. 
Julens små under sker där...

...oberoende om det är snö eller inte.



PÅ SKÄNKEN...





...har det landat en lykta som i all sin enkelhet är det finaste
"julpyntet" hos mig just i år.

Hittade den slitna lyktan, med en  spricka i glaset i en antikbutik 
här en lunchrast. Min vän, kollegan, som var med mig
himlade med ögonen och utryckte sig rätt så rättframt att hon
aldrig skulle sätta ut en euro på en skruttig lykta med sprucket glas.
Fniss...så olika är smaken!

Jag bar lyckligt leende min slitna lykta i min famn och bara visste att den skulle
lysa så fint i skymningen, där på skänken.

Det kanske bästa med julen är ändå det där lugnet.
Det gäller bara att hitta det. Bland allt annat.

Det är det jag jobbar på.

Känns som ett bra - och lite meningsfullt jobb liksom.
Att jaga lugnet? Nej, hellre bara hitta det.
Jag tror det finns, bara man stannar upp. Lite.
Och tänder ett ljus i en skruttig lykta.
Där på skänken.


DEN ENKLA JULEN....




...jag vet inte om det är en urban legend, en saga, en myt.
Oftast är det ändå så att hur jag än försöker jaga den stressfria
julens väsen, så när jag precis känner att jag kanske fått en svagt tag i den, 
så glider den iväg som ett rå in i mörkret, i dimman och blir omöjlig att nå.

Jag gör ett försök i år igen.
Enklar upp, växlar ner.
Vi får se hur det går...;)

Men!

Jag vill ändå tipsa om något riktigt enkelt!




Skärgårdsbröd



Ni vet det där mörka brödet som man bara inte kan låta bli!

Jag vet inte riktigt hur jag tänkt innan, att det skulle vara krångligt och knepigt att göra,
men si...det är det ju inte alls!
Man behöver en skål, en träslev - och tid.

Ja, och så ingredienserna då, förstås. Och de är inte så många:

1 l surmjölk (eller 1 l apelsinjuice)
50 g jäst
3 dl sirap
3 dl ölmalt 
3 dl rågmjöl
1 msk salt
10 dl vetemjöl

Börja med att värma upp vätskan till fingervarm och bland ut jästen.
Sedan är det bara att röra ner alla övriga ingredienser i valfri ordning. 
Det blir en seg, lite löllig (läs lös) deg.
Man kan välja mellan att låta degen jäsa i en bunke, eller kanske ännu enklare direkt i 
brödformarna.
Av den här satsen fick jag tre bröd, formarna jag använde sväljer en knapp liter.

Låt nu degen jäsa i 1,5 timmar.

Sätt ugnen på 175 grader, och grädda bröden i 1,5-2 timmar i nedre delen av ugnen.
Under den sista halvtimmen pensla bröden med lite sirapsvatten någon gång.
Själv penslade jag tre.

Och...voilá, skärgårdsbröden är klara.

(och nehe...den bilden ville inte vara centrerad...hmmm?)
Bara att njuta!
Och eftersom jag inte känner en kotte som inte skulle tycka om det här brödet passar jag på
att ge bort ett par i present.

Och jo, ännu en sak.
Linda gärna in bröden i folie så de håller sig fuktiga.
Brödet går också bra att frysa - kom bara ihåg att plocka fram det i god tid innan julmiddagen....;)

Okej, det här var åtminstone enkelt - på väg mot den enkla julen!

kram