...det har man minsann vant sig med denna vinter! Än en gång är vinterns hårdaste snöstorm i antågande...Tänk vad man ändå vänjer sig snabbt.
Numera konstaterar jag bara att "jaha, jaha...och vad skall vi ha till middag då?"
Middagen blev faktiskt nåt helt annat, men lite senare på kvällen kom jag på att det skulle sitta bra med lite rostade kastanjer såhär i vinterkvällen. Gott, gott med lite smält smör till.
Snöa på därute bara!!!
Undrar om djur faktiskt kan känna på sig när oväder är på kommande? Fågelbordet formligen överöstes av hungriga små fåglar idag. De flesta är gamla bekanta, men ifall det skulle förirra någon ny bekantskap dit så har jag fågelboken alltid nära till hands. Visst, det finns säkert bättre fågelböcker att tillgå, men för en söndagsfågelbrädesornitolog som jag räcker den här gott...och så är den ju vacker också, och då får den ju gärna ligga framme, hihiii..
Sen ligger det ju en massa andra saker framme - också...Ibland kan jag känna mig lite tudelad mellan detta "pyntande" av ting som tilltalar mig estetiskt och det faktum att jag ogärna bor i ett hem som inte riktigt skulle kännas som, just det, ett hem. Har jag hellre böcker på mitt skrivbord som jag faktiskt läser, eller en hög med böcker som jag aldrig öppnar, men som bidrar med en lugn estetik genom att de är vackra?
Jag tycker ju om båda två...
...har bara inte utrymme till båda två, utan blir lite tvungen att välja...
Svårt...svårt...;)
Men svårare har nog de små talgoxarna och andra små därute. De kämpar på, och ändå...vet ni vad jag vaknade till i morse?
För första gången i år...jo
f å g e l s å n g.
Först trodde jag att jag drömde, öppna lite försiktigt ögat bara för att konstatera att sovrumsfönstret nästan helt var täckt av isrosor, vilket betyder att natten varit kall...mycket kall. Men trots det kvittrades det hejvilt därute!
Kanske jag snart vågar börja hoppas på att detta envist kvarhängande, inte alldeles fräscha äpplet, skall bytas mot skir grönska och doftande äppelblom?
Trots att det just nu viner i knutarna och snön vräker ner så ja, finns det lite hopp:)
Men medan stormen håller på kan jag ju alltid svepa en filt, eller ett täcke runt mig, dra raggsockorna på mig och bara uthärda...hehehe...Med rostade kastanjer på tallriker går det lite lättare.
Och kanske det är just såhär det skall vara? Skulle allt bara vara idel solsken hela tiden, skulle man kanske inte uppskatta det lika mycket.
Lite snöoväder är kanske lite av livets salt?
Men då är nog solskenet livets socker?
Inte sant, alla söta?
Kram på er! Håll i hatten i stormen därute!
M.
