EN VECKA AV IRRITATIONSMOMENT

Vågar nästan påstå att jag i vanliga fall är en ganska så balanserad och lugn person. 

Och rätt glad för det mesta också. Men den här veckan har varit så jävla

irriterande. Som att gå och ha en sten i skon som man inte kan ta bort. Dag efter dag. 

Inget dramatiskt har hänt men en massa små saker som fått mig ur min lugna bana. 

Och jag kan inte ens skylla på någon annan än mig själv. 

Och det är ju det värsta! 

I veckan skulle jag tvätta. Sådant som jag gör varje vecka. Bara att denna gång lyckades jag

krympa min favorit grå tröja till dockstorlek. Har inte hänt på tiotals år. Nu är det ju inte så att 

jag inte skulle ha andra grå tröjor, för det har jag. Man kunde säga att jag har en fix idé på

att det nog alltid finns plats i garderoben för en grå tröja - till! Men min favorittröja! 

Eller egentligen är det inte det, bara den tredje eller fjärde mysigaste grå tröja, men 

om den hade fått leva vidare i normal storlek hade den kanske kunnat BLI min alla tiders

favorittröja. Ja...ni hör...skall man hitta negativa tankar så nog sjutton finns de där när

man gräver lite. Usch! 

Märker att också min gubbe har fått sig en och annan helt onödig verbal känga den

här veckan. Måste skriva verbal så ingen tror att jag slänger skodon på riktigt. 

Så illa är det ändå inte. 

Även en del av mina kolleger gick mig på nerverna den här veckan och jag fick skärpa mig

att inte bli för passiv-aggressiv i mina svar. Det var svårt. 

Bokföraren som sköter gubbens företag fick också ett mejl som kunde varit artigare. 

Visserligen hade jag i sak orsak att gnälla och påpeka fel som hon gjort, men så

som jag skrev nu brukar jag inte känna behov av att skriva. Bokstäver som istappar. 

Kanske var det någon slagt dålig karma som gjorde att min tröja krympte. 

Lite mer dålig karma rann tydligen ner över mig när jag i går kväll skulle

poppa lite popcorn åt mig. Gubben hade försvunnit på bastukväll med husbolagets

bastugäng. Egentligen tyckte jag att det var bara skönt. Jag visste att jag inte är mitt strålande

glada jag alls. Helt nöjd med att krypa upp i soffhörnet, tända ljusen, leka med

katten och låta lite melankoliskt klassiskt strömma ut ur högtalaren. 

Passade ihop med mitt dystra jag. 

Tänkte att jag kollar Doobidoo, lite skratt, musik och så. Bli på bättre humör. 

Och det är då popcornen kommer in i bilden. 

Valde en alldeles för liten kastrull - eller för mycket majskorn - båda med samma

dåliga resultat. Locket började lyfta och jag insåg att jag behövde ta kastrullen från spisen

i förtid om jag inte ville ha hela spisen och arbetsbänken täckt i popcorn. 

Så jag häller popcornen i ett större kärl, saltar och går och ser på Doobidoo.

Först i morse inser jag att jag lämnat den heta kastrullen på arbetsbänken. 

Vilket jag inte heller brukar ha för vana att göra! Så nu har jag ett 

ärr i arbetsbänken som påminner mig om min miserabla vecka. 

*suck*

Måste köpa lite höstfärgade krysantemer hem idag då jag var till butiken och

för att köpa hem kattmat som jag hade glömt igår för att min hjärna är inte

än helt inställd på det där att se till att kattmat finns hemma. Trög kattmatte. 

Väl hemkommen märkte jag att en del av blommorna minsann var lite överblommade, 

men var helt för trött för att åka tillbaka till butiken med dem. 

Väl medveten om att ifall det i butiken skulle finnas en expedit som på minsta vis 

visade att det skulle vara besvärligt att byta ut blommorna eller få 

pengarna tillbaka så skulle jag bli primitiv och stuva krysantemerna i örat på hen. 

Och jag skall ju faktiskt fortsätta handla där. Kattmat i alla fall. 

Nu får jag bara vara extra försiktig då jag sätter upp dem i vas så att kronbladen 

sitter kvar tills jag får dem till bordet i alla fall. Om jag skulle spraya dem med hårlack? 

Nja, får vara - de skulle antagligen bara dö på kuppen av den behandlingen. 

Fast det skulle på något sätt vara lämpligt för denna veckas tema...

Nu skulle man ju snabbt kunna tänka sig att jag har någon klimakteristorm som 

är ihop med mig, men det träsket tror jag att jag lämnat bakom mig. 

Så skyller på den här instängdheten i lägenheten som gör dåliga saker med mig. 

Här utsikten från vardagsrummet - och nej, det är inte ett svartvitt foto. 

Skönt förresten med en blogg dit man kan spy av sig. 

Men en riktigt underbar nyhet från veckan som gjorde mig så glad! 

En av mina äldsta och bästa väninnor vann en skrivtävling och blev

uppmärksammad på bokmässan i Helsingfors. 

Så himla stolt över henne och glad för hennes skull! 

*

Nu skall jag nog gå och göra något vettigt. 

Eller om jag bara skulle låta bli, så jag inte förstör nåt mer...

Kram Maggi