NÄRMASTE GRANNEN


 Redan tredje, eller kanske till och med fjärde, året i rad är min närmaste granne ute vid stugan en kattuggla. Det gillar vi! 

Redan tidigt på vårvintern kan man höra kattugglan hoa. Det är oftast hanens hoande man reagerar för. Honan svarar med ett rätt så gällt läte som inte alls är så där "uggligt" som man kan tänka sig. Det låter faktiskt lite som om man gällt skulle ropa "klä vitt", och förr trodde man också att kattuggla-honans skrik bådade dödsfall då hon ropade att någon skulle kläs i vitt, dvs begravas -kläs i vitt.  

Ugglans namn kattuggla har inget med att den skulle ta katter om nätterna. Även om vingbredden kan bli närmare en meter så väger ugglan bara som ett halvkilos smörpaket, och det säger sig självt att då är katten lite väl mycket till byte. Men kattugglan håller bra efter möss och andra gnagare. En bra granne på det viset. Så kattuggla-namnet har den nog fått för att den kanske lite liknar en katt i ansiktet? 

"Min" kattuggla har häckat i en annan holk tidigare, men i år valde hon att ta och bosätta sig i en ny holk. Därför blev jag lite överraskad när hon flög ut ur holken (som egentligen är en slaguggleholk). Bilden är ju inte så skarp, för hann just slänga upp kameran innan hon ljudlöst var borta längre in i skogen. 

När man några gånger upplevt ugglor nära så inser man hur totalt ljudlösa de är. Alltså helt totalt tysta! Inget swash-flosh i vingslagen inte. Förra sensommaren då jag var på väg ut på ja...sen-kvälls-kiss, så höll jag på att formligen krocka med en kattuggla. Den kom totalt ljudlöst flygande från höger och blev antagligen lika skärrad som jag som precis i samma sekund steg ut på trappan. Jag hörde absolut inget, men kände vinddraget av vingarna! Helt klart en av de mest häftiga naturupplevelserna jag varit med om. Att krocka med en uggla! 

Den här tiden är det nog fortfarande så att hon ruvar på äggen, och då gäller det att lämna henne ifred så hon inte överger boet. Nu när jag vet att hon häckar, och var hon häckar, så skall jag välja andra stigar. Senare då ungarna kläcks kan hon försvara sitt bo riktigt aggressivt, och en arg uggla med rejäla klor är inte att leka med! Så då är det också läge att ta långa lovar runt om man inte vill få en arg uggla ihop med sig. 

Riggade upp en viltkamera ett stycke ifrån, så få se om det kommer några bilder därifrån. Helt nytt för mig det här med viltkamera, så kan hända att jag mest får bilder av en gren som guppar i vinden...heh! 

Men en fin granne har jag - i år igen! 


Inga kommentarer: