Jag har sagt det förr, säger det igen.
Gott folk, skriv dagbok, gör anteckningar - upprätthåll en blogg.
För det är både intressant och skoj att kunna "bläddra bakåt" och ja, minnas.
Om ett par dagar har vi ett nytt år och ett nytt årtionde! Det är helt
galet att tänka att det gått 20 år sedan vi bytte årtusende - det var ju just!
Jag vägrar tro att jag är den enda som tycker att tiden rusar iväg.
Satt precis och drack en kopp kaffe med mina pojkar och lyssnade på
deras funderingar om vad som kommer att hända 2020.
Kina, Ryssland och/eller arabländerna kommer att hitta på nåt fult.
Trump kommer antagligen att klara sig och få fortsätta sitta på makten.
Klimat. Olja. Naturkatastrofer. Flyktingar.
På något sätt kände jag en liten beklämmande klump i bröstet. Det är klart,
de är unga och har sin radar inställd på bra mycket bredare front än vad jag
numera orkar och ids. Eller stundvis ens vill. Blundar jag för verkligheten?
Knappast, men jag orkar inte heller riktigt ha allt världens elände
ständigt närvarande i min vardag.
Känner mig lite svag som, om nu inte total-blundar så,
stundvis ser bort i alla fall.
- Du då, mamma?
Kände att jag blev lite ynklig och fånig då jag sade att jag bara tänkt sträva
efter att vara mer snäll. Mot mig själv och andra.
Berömma mer, mig själv och andra.
Kände hur det lät lite ihåligt och tunt.
Mycket riktigt fick det till stånd ett par överseende leenden och ett:
- Lejm!
(Från Slangopedia: Lejm: Kan stavas lite hur som helst, tex lame, lejm, läjm.
Från engelska ordet "lame". Betyder något pinsamt, långtråkigt, utan stil...
...att anstränga sig för att vara häftig, men det uppfattas som töntigt, då har man varit lejm.)
Och...jag kan faktiskt hålla med! Det är lite lejm. Lite som att önska
fred på jorden och allt det där...som om det nu någonsin skulle komma att ske.
Jag vill ändå att bra saker skall hända nästa år - nästa årtionde.
Sorg, oro och saknad undkommer ingen, det ser livet till.
Men man kan ju försöka anstränga sig lite för att tillföra
de fina saker man kan i sitt liv, i de nära och käras liv.
Sen må det vara hur lejm som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar