Arktika, ordet finns inte riktigt på svenska, inte på det sättet att man med det menar
de stora fågelflockarnas flytt till sina häckningsområden på ryska tundran.
På finska heter fenomenet arktika, och jag tycker det är ett
vackert ord för en mäktig naturupplevelse, så jag tänker egenmäktigt
införa det i det svenska språket, typ från och med NU.
Miljontals fåglar, alfåglar, gäss och svanar flyger enligt samma rutt som de använt i tusentals år, sedan senaste istiden. Och varför ändra på ett fungerande koncept liksom? Att det just blev den här
rutten förklaras med att fåglarna gärna sträcker längs kustlinjer och då de lämnat Estlands kust så
siktade sig in på följande synliga landlinje. Då, efter istiden, råkade det vara
nuvarande ryska Hogland (Suursaari) som precis blivit synlig
i och med landhöjningen som fick bli fåglarnas orienteringspunkt.
Idag sträcker sig Hogland knappa hundra meter ovan vattenytan, och
många, många andra öar har ploppat upp genom vattenytan under dessa 10 000 år
sedan istiden och styr fortsättningsvis fåglarnas färd mot tundran.
Arktikan pågår i ungefär en månads tid. De första är alfåglarna och bland de sista flyttarna
är prutgåsen som skall ta sig ända till Taimyr-halvön. Dit är det långt.
De vitkindade gässen väljer att stanna vid Novaja Zemlja, som också är långt borta,
men de här prutgässen flyger ännu ett par tusen kilometer till för att nå sina häckningsplatser.
Det är häpnadsväckande hur starkt detta behov att föröka sig ändå är!
Och det tisslas och tasslas precis vart man än tittar just nu!
Skäggdopping-paret dansade för oss i viken, silvertärnorna gjorde småtärnor på stenarna vid stranden, orrarna spelade på en klippa ute på en ö,
ejdrarna o-uuuaade, och skrakarna hade åsikter om var revirgränsen riktigt skulle dras.
Så full rulle som det bara kan vara!
För en söndagsstaijare, som jag, hade ju vädergudarna varit nådiga och gett vackraste
sommarväder man bara kan tänka sig!
Arktika eller inte så hade jag njutit av mina dagar därute i havsbandet likaväl.
Att det var så lugnt, alldeles spegelblankt, var ju riktigt njutbart på alla nivåer och med alla sinnen.
Men eftersom tanken var att följa med arktikan så var det väl så där.
Inte för att det inte skulle ha flyttat fåglar, jodå. Men då det är högtryck så flyger dom
högt, högt uppe. Och är det riktigt stiltje så väntar de också in tjänligare vindar.
Plötsligt ropade någon staijare till:
Nu kommer de, en stor mängd gäss rakt emot!
Utan kikare eller tubkikare såg jag mest bara blå himmel.
Och kanske, kanske något smått som likaväl kunde vara flugskit på linsen.
Men det var gäss. I massor!
Men visst kom det, plog efter plog efter plog med flyttare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar