DET SLITNA SOFFHÖRNET...

Det är juldagsmorgon och det ser ut att bli en fin dag! 

Jag har precis kokat mig en andra kopp kaffe, slöläst nyheter på nätet och 

släppt ut katten. Hunden har erövrat mitt hörn i den slitna soffan.

Vi gillar det hörnet båda två. Men vi ryms, finns det hjärterum så 

finns det stjärterum, eller hur?

Det är tyst i huset. Skönt tyst.

Min juldagsmorgon är ensam. 

Så fort man skriver den där meningen så blir det genast en känsla av

att det skulle vara synd om mig. 

Man skall inte fira julen ensam. Det hör inte till normaliteten.

Det var också temat i många av juldagens nyhetsartiklar, hur sättet man 

firar jul på inte alltid känns okej. Att julen kan bli en

ångestfylld stund, dagar som man bara vill skall vara över.

Många som är ensamma på julen skulle säkert önska att man

hade en familj att vara med, men mer och mer talar man också om de

som längtar efter att få vara ensamma på julen och

inte alltid behöva uppleva den traditionella Stora Släkten samlas-julen.

I tidningsartiklarna var det hjärtskärande många som berättade

sin historia om hur de, fortfarande som vuxna människor, åkte av plikt

till släktjularna och bara längtade hem till sin egen vrå. Att få vara för sig själv

och göra precis det man vill! 

Men det är som om det inte skulle vara riktigt rumsrent att få tänka så.

*

Ända sedan jag var barn tyckte jag allra mest om juldagen.

Då min familj strosade runt i pyjamas, man läste sin julklappsböcker

eller lade sin julklappspussel. Man gick och tog sig en bit

mat när det kändes så. En mycket kravfri dag för alla.

Senare har jag insett att min barndomsfamilj nog var mer åt det introverta

hållet, fast det begrep jag inte då. Vi trivdes som det var.

Det var lugnt, rofyllt, stillsamt och galet skönt!

Att vara lite introvert och faktiskt trivas alldeles ypperligt bra i 

bara sitt eget sällskap har jag först på senare år förstått

att egentligen är en stor fördel.

Jag trivs galant med (lagom mycket) människor omkring mig, men jag trivs

minst lika bra för mig själv. Vilket betyder att jag egentligen

aldrig har känt mig riktigt ensam i ordets negativa betydelse. 

I min värld finns inte känslorna ensam och negativitet i samma mening.

Och ändå känner jag ibland hur  jag 

nästan måste försvara mina val av att få vara för mig själv.

Försvara med att det definitivt inte är synd om mig - snarare tvärtom.

Och att jag oftast har haft möjlighet att välja tjo och tjim och glam och glitter

men självmant valt att avstå. 

När jag läser berättelserna i nyheterna om hur någon redan i oktober 

känner ångest inför julen för att det finns så många måste-möten,

måste-mat, måste-klappar, måste-måsten känner jag mig 

plötsligt extra lycklig över min ensamma juldagsmorgon.

*

Att det blev så i år är en slump.

En vecka innan jul fick han som jag delar kylskåp med ett 

arbets-uppdrag till Sydafrika över jul. 

Så där är han - på safari.

Mina grabbar och bror kom naturligtvis på julmiddag 

till mig. Min äldres gosses flickvän hade åkt hem till Sydkorea över jul

så han planerade sova över hos mig även om de nyligen flyttat till

en lägenhet här nära. Men han blev förkyld och ville åka hem för att 

sova i egen säng och inte smitta ner oss andra.

Brorsan har varit kroniskt sjuk länge, hans hälsa har inte blivit bättre och 

en julmiddag tröttar nog ut honom en del, så han ville åka hem

efter julklapps-utdelningen. 

Lillungen bor ju på samma gård, men i egen lya så han smet in till 

sig även han. 

Så ja...jag vaknar till ett tomt hus, tänder julgransljusen och 

drar en lång och njutningsfull suck av lycka över min ensamma

juldagsmorgon. Känner ett sting av någonting - är det okej att känna såhär? 

Men jo, det är det. Jag, och ingen annan heller, skall väl ändå behöva känna dåligt

samvete för att man trivs för sig själv och med sig själv? Gillar att vara ensam?

Jag älskar ju mina människor, men är helt okej med att inte ha dem inpå

huden hela tiden. 

Skall nu breda mig en smörgås av sillröra och efter det lägga lite godis på lagom 

avstånd från mitt soffhörn.

Värma mig ett glas glühwein (gillar inte glögg, för söt) och börja läsa

på min julklappsbok (den från mig till mig...hahahahah....) 

Juha Hurmes bok NIEMI.

Årets Finlandiapris-vinnare. 

Inte en helt otippad julklapp från mig till mig...men det för att jag laddat ner den.

Nerladdade böcker är knepiga för andra att köpa och framförallt att paketera.

Det slitna soffhörnet - here I come!