MORGONDOPP...

...det är fortfarande friskt, för att inte säga kallt, i havet. 

Eller jag tycker det, jag är alldeles fasligt mesig när det gäller kallt vatten.

Men ett morgondopp, det hör liksom till.

Man vaknar - med besked - och man bär den där fräscha känslan inom sig länge.

(Man kunde också säga att man småhuttrar en god stund, men den förra meningen lät bättre...)

Lillungen brukar vakna framåt lunch så när det gäller honom kan man knappast tala om morgondopp, men det är ju tanken som räknas...inte sant?

Under många år har vi ömsom glidit, ömsom halkat ner i vattnet över snorhala klippor, men nu är vi då med brygga! Här behövs inte mycket till brygga, det är rätt så bråddjupt, mest bara för att komma över de där hala klipporna som får oss att se ut som skadskjutna kråkor när vi skall i vattnet.

Och strunt i stilpoängen, men att ständigt slå upp armbågar och knän, för att inte tala om de antal gånger man landat på aktern med präktiga blåmärken som följd, började kännas aningen ansträngande.

Så här är den nu.

Bryggan, den lilla - men ack så välbehövliga.

Härifrån är det bara att kasta sig ut i Östersjön.

Och så slipper man skära upp fötterna på dessa krabater, havstulpanerna.

Rätt skönt när dagstemperaturen börjar sakta klättra upp mot + 30 grader.


Må gött!