LÅNGFREDAG...

...är lika med lååångsov, lååååång frukost, lååååångläs och lååååång matlagning och lååååångsamhet. Åtminstone är det så i denna låga boning.

Ute faller några långsamma snöflingor. 

De är så långsamma att de borde fallit redan för flera veckor sedan.

Vad gör man när man inte känner för att kratta snö? Inte känner för att sopa is, och inte känner för att släpa slasktunga riskor. Jo, man knåpar ihop lite påskägg - till.

Idén snodde jag från 

Hannas form

Och även om jag saknade både mjukt och snyggt snöre, kulor och stämplar så njöt jag av lite påskpyssel i alla fall.

I synnerhet som stoppnål inte heller hör till de saker som jag har drällande i stugan utan fick köra sugrörsvarieanten för att få bandet genom ägget istället.

Man tar vad man har - och redan det är lite skoj i sig.

Problemlösning på hög nivå, liksom...

Isen gick i går. Från havet.

På stränderna dröjer lite iskross kvar och låter som smulad kristall.

Färgskalan är än så länge så murrig så, och det är en bit kvar till vårens skira grönska

Nordan blåser lite lätt. Fast å andra sidan, också då Nordan blåser lite lätt känns det.

Kallt.

Men samtidigt är det så vackert!

Denna stillhet, denna tysthet, denna murrighet.

Doften av havet som precis befriats från sitt istäcke och dansar med trevande små vågor som om det måste öva på det.

Katten, hon följer mina förehavanden med stora ögon. Som om hon inte riktigt inser idén med att hänga upp några ägg i buskarna vid havet. Stå där och fota dem i iskall vind.

Hon har nog ganska rätt - det är inte så stor idé.

Det är bara roligt!

Just sådant där låååångsamt petande som passar så bra.

Till en lååångfredag.