...på väggarna i köket. Det gamla kaklet är ned hackat och köket ser mest ut som en ful puppa i vinteride. Men det, köket, håller på att breda ut sina vingar och bli en fjäril.
En puppa som förvandlas till en fjäril kanske bara inte stöter på en massa tekniska besvär under utvecklingen. Annars är liknelsen bra. Ingen köksfläkt som vägrar passa in. Inga bänkskivor som inte vill räcka till. Någon har någonstans räknat lite fel.
En puppa som förvandlas till en fjäril kanske bara inte stöter på en massa tekniska besvär under utvecklingen. Annars är liknelsen bra. Ingen köksfläkt som vägrar passa in. Inga bänkskivor som inte vill räcka till. Någon har någonstans räknat lite fel.
Men idag har jag ändå börjat se en skymt av den första fjärilsvingen som håller på att utvecklas. Kanske?Lite, lite kan jag börja ana hur det blir på riktigt - och inte bara i min fantasi.
Ännu ekar det mellan väggarna.
När man är mitt i en renovering och man känner att allt omkring en är bara kaos och ogjorda jobb finns vart man än väljer att stanna blicken. När listan på det som skall göras är lång så man nästan är tvungen att rulla upp den på en tom toarulle för att den inte skall trassla in sig.
Då är det dags att skriva ner en annan lista, en lista på allt det som redan är gjort.
Avklarat. Finito.Check.
Det gör underverk i missmodet :)
För hur positiv man än försöker vara, så kryper det ibland en känsla av vanmakt när man står där bland allt det halvfärdiga. Men bland pytsar av målfärg och spackel, bland penslar, rollers och spatlar står en rosa hortensia och inger hopp om annan inredning än förpackningskartong, starkströmskablar och högar av lister som söker sina platser.
I morse när lillungen kravlade sig upp ur sänghalmen och tassade ut i köket gnuggande det sista sömngruset ur ögonen konstaterade han:
- Heeej, vi har ju ett kök nu!
Öh, ja...kanske? I synnerhet om man har lite, lite sömngrus kvar som grumlar blicken kan man se det så. Kanske?
Snabbt lyfte jag upp hortensian på arbetsbänken och stuvade ner det mesta av verktyg och annat o-kökigt i en tom låda, och vips såg jag också på köket lite mer som på en fjäril än som på en puppa.
Nu skall jag gå och provköra diskmaskinen.
Ett köksljud.
Från köket.
Nice!
tycker
M
När man är mitt i en renovering och man känner att allt omkring en är bara kaos och ogjorda jobb finns vart man än väljer att stanna blicken. När listan på det som skall göras är lång så man nästan är tvungen att rulla upp den på en tom toarulle för att den inte skall trassla in sig.
Då är det dags att skriva ner en annan lista, en lista på allt det som redan är gjort.
Avklarat. Finito.Check.
Det gör underverk i missmodet :)
För hur positiv man än försöker vara, så kryper det ibland en känsla av vanmakt när man står där bland allt det halvfärdiga. Men bland pytsar av målfärg och spackel, bland penslar, rollers och spatlar står en rosa hortensia och inger hopp om annan inredning än förpackningskartong, starkströmskablar och högar av lister som söker sina platser.
I morse när lillungen kravlade sig upp ur sänghalmen och tassade ut i köket gnuggande det sista sömngruset ur ögonen konstaterade han:
- Heeej, vi har ju ett kök nu!
Öh, ja...kanske? I synnerhet om man har lite, lite sömngrus kvar som grumlar blicken kan man se det så. Kanske?
Snabbt lyfte jag upp hortensian på arbetsbänken och stuvade ner det mesta av verktyg och annat o-kökigt i en tom låda, och vips såg jag också på köket lite mer som på en fjäril än som på en puppa.
Nu skall jag gå och provköra diskmaskinen.
Ett köksljud.
Från köket.
Nice!
tycker
M
1 kommentar:
En härlig "maggig" blogg som jag var helt ovetande om, skäms, du har inte berättat, eller har jag bara varit ouppmärksam, du är en konstnär i allt, vackra, vackra bilder, jag är så lat med bilder, nu även lat med skrivandet, men det är inte du, kram!
Makaronimamma
Skicka en kommentar