MAN TAGER VAD MAN HAVER...

...och just denhär hösten haver man mycket äppel! Ett sånt äppelår! Nu är det inte så att mitt endaste lilla vildäppelträd skulle ha fått fnatt och plötsligt börjat producera läckra äppel. Nejdå, det är min söta svärmor som sitter på tiotals äppelträd. Eller sitter och sitter. En sådan här höst sitter hon inte mycket alls;)

Min svärmor är en Riktig Husmor på det där stillsama, sköna sättet som bara är helt självklart.

När jag själv får mina husliga anfall så blir det nästan lite "stort", lite program, nåt som inte ändå är riktigt vardagligt...Jag njuter hemskt mycket av de stunder jag har tid (eller tar mig tid) att vara rejält huslig. Jag kan inte påstå att det skulle få mig att känna mig extra duktig, det är mera så att jag känner att jag blir förankrad till något lugnt och tryggt. Och rejält.

Äppelsaft på glasflaskor är mer än bara saft. De är minnen, dofter, känslor från sensommaren som var. På burk.

Blir det tre flaskor eller trettiotre flaskor har inte så stor skillnad, tror jag - egentligen.

Nu tvivlar jag på att min svärmor som kokat äppelsaft i....60 år snart, känner riktigt samma barnsliga lycka över några saftflaskor. Men hennes naturliga förhållande till det känns så underbart unikt.

Nu vet jag att det finns stunder då hon önskar alla äppel all världens väg, det kan bli för mycket äppel även för henne, fast hon är en energiknippe på 85 år som man bara baxnar inför.

Hur gör hon? När jag, med hälften av hennes år i backfickan känner mig trött som en frostbiten sommarblomma...

Energi så det räcker har kattungarna också, som redan vuxit till sig och blivit av med sin barnsliga "klumpighet" (om man nu kan tala om klumpighet när det gäller katter...kanske okordinerade rörelser är närmare sanningen?)

Men nu har de kommit på att omkringflygande höstlöv är det roligaste att fånga. Kan man med större allvar bära omkring på ett självfångat hostablad?

Med inte lika stort allvar delar chefen min ut små konjaksflaskor när vi åstadkommit något lite utöver det vanliga på jobbet. En del av oss avnjuter den till kaffet på fredagkvällen, någon brukar hälla den i såsen till söndagssteken (fick tillstånd indikerat småmuttrande om att missbruka alkohol hos de manliga kollegerna;))

Jag funderade en stund vad jag skulle göra med min. Skulle det varit senare på hösten eller på vintern så skulle jag hällt en slurk i en kopp het choklad. Det enda sättet jag får ner konjak på - om man nu måste...;)

Men eftersom det inte riktigt är varmchoklad-säsong än, men desto mer äppelsäsong, så blev det Muscovadoäppel mjukkokta i konjak istället. Med lite lime och vaniljkryddad cremefraiche till.

Inte helt fel...faktiskt.

Så har ni några äppel över så klyfta dem, stek dem i lite smör, strö över muscovadosocker (lite kanel om du vill, eller nåt annat du gillar.) Häll över lite konjak eller calvados, låt puttra en stund medan man rör ihop cremefraiche med lite vaniljsocker och om du vill ha lite mer syra i det söta, pressa i aningen limesaft.

Enkelt - och gott!

Som äppelsaft

och äppelmos

och torkade äppelringar

och äppelpaj

och äppelgröt

eller bara äppel som de är.

Till weekenden blir det däremot inget av äppel. Det blir barnkalas och på frågan vad lillungen önskar bjuda på fick jag det tveklösa svaret:

- Kladdkaka! Och mockarutor! Och....*tankepaus* och så kanske ännu en chokladkaka?!

Må gott alla söta, det blev en hel del sött i dethär inlägget;)

Kram M.