LJUMMA VÅRVINDAR...

...som får mig att längta efter en barfotatillvaro med fladdrande kjolar. Snart, snart!
På samma sätt som jag gillar att mixa det grova med det skira här hemma, gillar jag samma mix i klädväg faktiskt. På jobbet måste jag klä mig lite striktare, men privat blir det mera...ja..av det ena och andra.
Hade vägarna förbi Indiska idag och jag föll pladask för denhär tunikan. Lång nog att användas som klänning, men jag vill ha den till jeans, och gärna med en grov tröja till. Och sköna sandaler, och en stor sommarkass. Japp, jag är redo för sommaren.Låt komma bara!
På Indiska hittade jag också dethär armbandet som också har lite samma grova/skira som jag vill ha, som är jag...
På inredningssidan har det inte blivit att skaffa något nytt på länge. Till och med eukalyptuskranser har hängt med någon månad...Visst tycker jag om att inreda, men ibland är det också skönt att bara låta det vara...Vara nöjd...
Så här kan det också gå ibland, min stora uppstammade rosmarin blev förvisad ut på den kalla verandan i vintras när "hon" inte mera rymdes inne i köket. Och det gillade hon visst, för nu är hon full av blom. Kryddväxter skall väl inte egentligen tillåtas blomma, för smakens skull då, men hon här, hon är bara till för ögonfägnad. Jag har en annan som jag ger mig på när det behövs rosmarin i köket...Så hon här får fortsätta stå på verandan och vara både grov och skir...;)
Valborg, hon är nog bara skir - tror jag...Eftersom jag nu redan med mina fönster var inne på dethär med traditioner som man släpar med sig från barndomen, här är en annan sådan: Ingen Valborg utan hemlagad mjöd! Eller jo, det har ju hänt att det blivit NÅT år emellan men sådär i princip brukar jag försöka hinna laga mjöd till Valborg.
Gott är det, och enkelt att göra.
Enkelt har jag gjort för mig också när det gäller sommarblommor - på stugan.
Jag har alltid gillat Sedum-arter. När jag köper hem sommarblommor till mina krukor så slinker det alltid med några krukor med Sedum också. De får komma med till stugan, och pryda krukorna där. De är tillräckligt tuffa att klara av två,tre veckor utan vatten när jag inte är där. Och så passar de in i den karga skärgårdsmiljön...och så är de ju så skira när de blommar;)
(vilken åsnebrygga...hahah)
Nu skall jag nog hasa mig i säng, känns att John Blund kastat sin sömnsand omkring sig...*gääääsp*
Jag har fått en utmärkelse av huset på landet, tack, rara du! Jag blev så glad! Men jag får återkomma till den i nästa inlägg!
Nu väntar fjäderholmarna!
Kram M.





Inga kommentarer: