Sköna torsdag...drömtorsdagen...
Jag satt här och funderade på att jag vet precis när mitt trädgårdsintresse vaknade. Vi hade byggt hus och fått bebis och blivit med trädgård. Jag fick en barrotad rosenplanta av min kompis, och visste i ärlighetens namn inte riktigt vad hon ville att jag skulle göra med den...
Men jag lyckades få rätt ända i jorden och det växte upp en underbart doftande och rikblommande ros. Aaah, vilken lycka!
Hade också lite bar jord så jag kastade (!) ut lite olika grönsaksfrön lite här och där..och ALLT grodde och växte så det knakade och jag kunde bara gå ut till mitt "land" och plocka in allt från sallad till blomkål. Det var innan jag ens hört talas om skadeinsekter.
Den sommaren bara frodades allt. Vänner som förstod sig på trädgård stod där och klappade i händerna och jag pyste av stolthet. Inte hade jag ju haft en aning om att dethär med trädgård var så hääär enkelt! TACK, alla ni, familj och vänner som inte tog ner mig på jorden den gången...;)
För den glädje man känner när man lyckas i trädgården är helt underbar!
Jag läste allt om trädgårdar jag kom över, jag gick kurser, och var helt såld.
Och jag blir så glad nu när jag ser människor som upptäcker denhär glädjen.
Kunde däremot sparka dem i smalbenet som vid det skedet uttrycker:
-Ja, ja NU är det fint, men vänta tills sniglarna/råddjuren/bladlössen/you name it/ kommer och förstör allt....
Så FÅR man inte säga åt någon som just har blivit förälskad i sin nya trädgård.
Det gick några år och jag fick både kållarver och morotsmyggor och det mesta man kan tänka sig i trädgårdsmarodörväg på besök i trädgården. Men dendär barnsliga kärleken till allt som växer och blommar fanns kvar...Den vill jag inte släppa!
Visst är det så, som med alla kärlekar, att vardagen smyger sig på och jag behöver inte gå längre än till förra sommaren då jag efter 4 veckor på stugan kom hem och måste ta itu med klorofyllhelvetet som tagit över mitt örtland...Det var inte skoj alls...Och fast jag svär i leran (läs förra torsdagens inlägg) så vet jag att mitt hjärta kommer att ta ett stort skutt när jag ser de första taggarna av krokus om inte så rysligt länge.
Satt igårkväll och slöbläddrade i lite trädgårdsböcker och planerade sommaren "kruktema".
Senaste år hade jag mest gröna bladformer som tema, men i år tror jag att det skall bli lite mera blom...Kanske vitt? Eller om man skulle köra med rött? I olika toner? Och vad skall jag ha i mitt trädgårdsland? Ifjol sådde jag bara sommarblommor där, men det var ingen framgång precis...minns jag rätt så druknade 85% av fröna innan de grodde...Man kan ju inte lyckas alla år, eller?
Det skall komma mera snö här hos oss, det förebådade nog också denna lilla filur som satt och käkade solrosfrön igår när jag kom hem från jobbet.
MEN...
...låt oss drömma vidare om trädgård, om sommar och rosdoft, om rabarbersaft och den första späda salladen, om dagg i gräset och pioner. Om äppelblom och korgstolar.
Tack förresten för kommentarerna, jag skall nog låta dörren stå kvar en tid i allafall :)
En rosdoftande kram till er alla som sticker er in här till mig,
