Eller röra och röra - det är nog mest ändå lite ordning i torpet, eller ja...så där lämpligt. Men det som jag allra mest uppskattar med att flytta är att få gå igenom skrymslen och vrår och göra sig av med sådant som man verkligen inte behöver.
Jag är ju ingen handarbetsmänniska, hur gärna jag än skulle vilja vara, men har av pur nostalgi sparat på en hel del handarbetsrelaterat som jag främst ärvt av min mamma, men också sådant jag köpt de stunder jag inbillat mig att jag k u n d e förvandla mig till en handarbetande person.
Redan ifjol gav jag vidare alla de gamla knappar som min mamma, och kanske min mormor sparat. Jag älskade att leka med dem när jag var barn och det var nog den känslan jag hade svårt att släppa. Däremot har jag i sanningens namn inte sytt i en enda av de knappar - och de var många - någonsin i hela mitt vuxna liv. Helt klart läge att släppa taget, isynnerhet som jag vet att de kommer till användning hos henne som fick dem. Nu var det dags att rensa i syskrinet och en regnbåge av sytråd hittade också ett nytt hem.
Riktigt allt delar jag ändå inte ut. Vissa saker som en del verktyg fast på sy-sidan (kanske det heter någon annat än verktyg) vill jag spara bara för att ha dem som minnen helt enkelt. Total radikal är jag ändå inte. Inte vid den här flytten i alla fall...heh.
Vad de här har använts till är lite oklart för mig, sporren (?) tror jag mamma markerade på tyget var mönstret skulle klippas. Jag tror hon använde någon form av kalkerpapper till det? Någon sade sig veta att det är ett verktyg till läderarbeten. Någon som vet?
Det ena utesluter naturligtvis inte det andra. Bra verktyg kan ha många funktioner, eller hur?
Den lilla (marmor?) grejen i mitten har också fått olika förslag till vad den kunde ha använts till, från något inom broderi till en kantutjämnare inom läderarbete.
Också den till höger har fått några röster åt läderarbetets håll, men också till en slags virk-krok. Jag kanske minns helt fel, men tycker jag sett den i samband med vävstolen.
Men igen.
Kan vara det ena eller det andra som bara funkar bra i annat sammanhang.
Jag tänker att alla - precis alla - stickar nu. Det är sockor och tröjor och vantar och alla är så himla duktiga att det inte är riktigt klokt! Med hjälp av en luntlapp hur man gör hälen kan jag sticka de mest elementära sockorna. Och när barnen var små stickade jag några vantar också år dem. Och så har jag stickat disktrasor i bambugarn. De är suveräna!
Men ja, ni hör att mitt saldo på stickat är inte speciellt imponerande.
Så stickorna fick också ett nytt hem hos en stickande kusin till mina ungar. Ett set med helt vanliga strumpstickor behöll jag, och så de jag stickar disktrasor med. Ungefär till det räcker mitt tålamod!
Men, som sagt, visst finns det ännu grejer jag inte vill ge vidare. Skrinet för spoltrådarna som antingen min pappa, eller min minst lika händiga bror, har gjort, det får minsann bli kvar - med alla sina spolar. Heter det så?
Och de där fina fingerborgarna! Och så några av de där gamla, fina sytrådsrullarna i trä. Det blev till och med att spara några fler än de på bilden. Så än kan jag lappa något litet slitet plagg om det verkligen vill sig.
Vilket jag faktiskt gjorde häromdagen. Lillungen har snott ett par pyjamasbyxor av sin storebror och han älskar dem så när de fick ett hål, eller faktiskt ett par, så frågade han om jag kunde lappa byxorna åt honom.
Eftersom pyjamasbyxorna inte på något plan kan kallas annat än synnerligen utslitna så föreslog jag ändå att kanske inhandla ett par nya - de här har ändå gjort sitt. Och även om de lappas nu så kommer tyget att ge vika i någon annan söm. Men nej, han ville att de skulle lappas för de är Världens Skönaste!
Och så skulle det ske i smyg, så inte storebror vars pyjamas det då egentligen är får syn på dem och kommer att kräva dem tillbaka...
Jag fnissade nog för mig själv när jag satt och lappade de där uuuuurgamla byxorna, med min mammas sytråd och min mormors fingerborg på fingret.
