I morse när jag vaknade såg sovrumsfönstret ut så här, fantastiskt vackra
spetsfunderingar över alla små fönsterrutor.
Temperaturen visare på -22 grader.
Och jag...*trumvirvel* ...älskar det!
Under de flesta vintrar i mitt liv hittills, och jag lovar, det har blivit "några" - har jag
känt en lindrig panik i februari om att våren känns så långt borta och
vintern så besvärande långtråkigt närvarande.
I år är allt upp och ner. Jag känner att jag knappt hunnit börja njuta vinter alls.
Ge mig mer vinter liksom!
Visst, jag kan glädjas något extremt mycket åt att ljuset är tillbaka,
och visst, jag kan glädjas åt att den stympade Mårbacka-pergonen tar sig och
skjuter nya skott i snabbare takt än jag hinner blinka. Nästan.
Men jag är inte klar med vintern än!
Jag älskar de kalla dagarna, de soliga fälten, de isiga havsvikarna.
Jag vill så ha mer av detta!
Jag är inte alls redo än för smältvatten som porlar och takdropp.
Och det här har jag a l d r i g någonsin sagt, än mindre tänkt, förut.
Inte när vi äntligen kan läsa "mars" i våra kalendrar.
Är helt förundrad!
Och på tal om ingenting.
Jag inleder min vintersemester i morgon.
Jag kanske inte helt intar samma slappa attityd som katten.
Vi får se hur det blir!
