FRÅN 5584 TILL 213250 STYCKEN...

…invånare.

Godmorgon förresten! 

Tror att jag aldrig bloggat på morgonen, aldrig någonsin.

Vanligtvis är jag ju inte frivilligt vaken denna arla tid på dygnet, men

att stå i startgroparna på en flytt försätter tydligen även den mest 

segsovande individ i stunder av klarvakenhet klockan fem

på morgonen. Jisses!

Men här sitter jag, och har varit energisk och ivrig redan ett par timmar, med att

stuva borddukar och tröjor i kassar och påsar.

Flyttlådorna kommer först på onsdag, så jag får hålla mig till det

jag har, ikea-kassar och soppåsar tills det.

Smuttar på morgonkaffe nummer 2 i ordningen och snurrade in

här för att önska er en skön morgon, en fin dag och

glöm inte mössan och handskarna, det börjar bli kyligt därute!

Och mängden invånare ja…

Har inte tänkt så mycket på det, att jag faktiskt flyttar till

Finlands fjärde största stad.

För mitt Vanda är nästan lika mycket lande som här.

Bara med lite mer människor. 

Snart bär det av hörni! 

SÄGA HEJDÅ ÅT STUGAN I SKOGEN...

…nu är stugan så där i princip redo för vintern.

Kommer förvisso att åka ut ännu en sväng, tror att när

flyttlådorna är upp-packade på ny adress så kan det vara helt ok

med ett avslappnande, senhöstigt stugveckoslut ute i skärgården.

Men nu finns det en hel del på agendan innan det blir att återvända,

så det mesta är fixat och klart inför vintern.

Brukar sällan ha problem med möss inne i stugan, men det har väl hänt

att man haft ovälkommet besök av små gnagare nu och då.

Under några år har jag spritt ut enkvistar lite här och där för

det lär inte mössen gilla. 

Vem vet om det är tack vare kvistarna, men under några år, då jag 

kört med enris-kvistar  har det varit betydligt mindre möss i stugan.

Så som ett litet tips så där.

Kan funka - eller så har det bara råkat sig.

I samband med flytten så passar jag på att föra till stugan lite grejs som kanske

passar bättre där än i mitt ny(gamla) boende.

Fjolårets fågelbräde är ett sådant. Fint patinerad korg, kanske inte så

bra längre som just fågelbräde, men riktigt fin som en vintrig dekoration.

Med lite mossa i botten kan det här bli riktigt vackert i pudersnö.

Vill en tro.

Så här lämnar jag skogen och havet för en tid.

Längtar redan till en ny säsong, en ny vår.

Nya möten med naturen.

Både till lands...

…och till havs.

Vassen har gulnat och bara någon enstaka en simmar runt i viken.

Det är tyst. 

Så lämnar jag det.

Väl hemma packar jag några flyttlådor och 

packar ner en massa av grejs som blivit kvar efter ungarna.

Textar och whatsupp-ar och frågar vad de vill att jag skall spara

och vad som är okej att låta gå vidare.

Fast flytt tar sin del av energi, så är det en

så fantastisk möjlighet att få det rensat i röran att

jag tycker nästan att det borde vara lag på att flytta var femte år eller så.

 *

Nästa gång skall jag lite ta och presentera vart jag är på väg.

Tills dess.

Sov gött.

KÅL OCH LINGON...

…så länge jag kan minnas, och det börjar ju bli något år nu så har det lagats kål-

låda här på stugan vid något skede  under hösten.

Så doften av kållåda, eller svampsås, eller stekt abborre för mig mentalt hit

på mindre än en nanosekund. 

Det är här de dofterna bor. Det är här de skall finnas.

Sitter och funderar på hur min blogg sett ut om jag hade haft en blogg då min

ungar var små? Kan nästan tycka att det är riktigt supersynd att det inte är 

så. Att få föreviga små vardagsstunder på detta sätt är guld värd i framtiden.

Det tror jag.

Hur som helst. 

Kållåda. 

Det har vi alltid, alltid käkat på hösten. 

Sedan jag var barn själv, alltså sedan tidernas begynnelse. Nästan.

Och så är det kanske det fulaste av mat jag vet.

Förutom makaronilåda då.

Sååå svårt att fota.

Precis som mat överhuvudtaget och lådrätter speciellt.

Men tillbaka till minnen.

När ungarna var små så minns jag att mina lingonplockningar begränsade sig 

till små turer runt stugknuten. Nu när ungarna är större och för att vara ärlig,  

till och med vuxna och det med råge, 

så kan jag ändå knappast påstå att mina lingon revir blivit speciellt mycket större.

Jag plockar de lingon som finns i närmaste omgivning.

Och medan kållådan gräddades färdigt i ugnen blev det ofta att värma bastun och basta.

När lillungen, nu strax 17 år, var så där fyra så var programmet rätt lika som idag.

Kållådan i ugnen och så en sväng i bastun.

Vi bastade och när jag var klar så gnuggade jag lite hårskum i håret. I mitt hår. 

Lillgrabben ville naturligtvis ha samma han med, men jag tyckte att det kanske inte

ändå var riktigt läge att dela med mig av skummet.

Grym morsa, jag vet, men så tyckte jag ju då…;)

På väg upp mot stugan från bastun kom plötsligt den påhittiga fyraåringen på att 

han "glömt" något i bastun och kilade tillbaka som en liten vessla.

Någonstans anade jag ju lite smått att han kanske skulle tulla på mitt hårskum.

Det som jag däremot inte anade var att grabben skulle ta miste på 

tuberna och faktiskt smeta en halv tub tandkräm i sitt hår i stället! 

*

Men tillbaka till dagens kållåda, och lingon, ja.

Än en gång gick jag en sväng runt stugan och plockade

lingon att dekorera med.

Än en gång blev det kållåda.

Denna gång dock utan kött, för det har jag skippat.

Men lika gott blev det med quorn - jag lovar! 

STORMEN...

…ja, det finns ett par saker när det gäller natur som jag älskar så där alldeles speciellt mycket.

Det ena är att lyckas komma vilda djur så där hyfsat nära utan att de upptäckt mig

och bara fortsätter syssla på med sitt.

Det andra är höststormar vid havet. Inte PÅ havet, men vid.

Och idag fick jag uppleva båda två.

Härligt, härligt!

*

Synd bara att stormen kommer att hinna mojna innan det blir ljust så 

jag skulle kunna fånga den på bild.

Nu får jag bara njuta av den i form av ljud och känsla.

Ute i skärgården i oktober är synsinnet lite satt ur spel.

Men ljudet….åååh! 

Så en liten människa kan njuta en fredagskväll

i oktober nådens år 2015.

Jap! 

Brasan håller på att falna och ögonlocken börjar kännas tunga

efter arbetsveckan, också det en skön känsla faktiskt! 

STÄNGA EN STUGA VERSION 2...

…ja, ja! Det var ju så att det lite sk*t sig att stänga stugan förra veckoslutet

för att vädret var så fantastiskt och det kändes lite fel

att packa ner för säsongen.

Så jag gör ett nytt försök nu inkommande weekend.

Det har lovats storm till i morgon kväll, 

eller kanske inte storm där i mina knutar, stormen skall  väl

lugga kraftigare längre norrut, men ändå.

Kanske det blir lite mysblåsigt ändå.

Och efter det skall jag nog ta och fiska lite.

Det brukar nappa bra då.

På bilderna min spöpåse som faktiskt hängt med i nästan hela mitt 

halvsekellånga liv.

Snacka om kvalitet! Blir bara lite blekare och lite vackrare med åren.

Påsen alltså - inte jag - för att vara tydlig. 

Det kanske kommer som en liten överraskning, men jag hör till de där

som gillar att fiska och har väl gjort det sedan jag var en meter hög.

Det har berättats mig att jag som ettåring vägrade bada i badkaret

på sommarstugan om jag inte fick ha några abborrar som sällskap

(och nej, inte bubbelbad utan helt naturellt - kan hända att 

mor min sedan grejade skrubbandet på annat vis - det minns jag inte ;))

Och eftersom jag ändå fiskat mig genom några årtionden,

ibland mer i bland mindre, och de senaste nästan trettio

åren i samma vik, så kan jag bara konstatera att 

fisken minskat.

Och ja, som ni ser…dessa har varit med en tid.

Skavats mot stenar och och berg. Kast efter kast efter kast...

Saltvatten som gjort sitt på dragen.

I mina ögon blir de vackrare för varje år, 

mer attraktiva och finare.

Fiskarna kanske inte alltid tycker som jag.

De vill oftast nappa (haha) på mer blingbling.

Inte alls så sparsmakade som jag då.

Och så kan jag faktiskt tycka att helt tok enkla ting

kan vara tok vackra.

Patenterad rå skönhet.

Och om det blir fisk på tallriken under veckoslutet återstår att se.

Aj aj, så härligt!

Storm och fiske och sol och höstvärme och bastu och brasa och

levande ljus och ylletröjor och fårskinn och

sockor och tid för god mat och rödvin och prat i natten.

Och lite så att jag tycker att alla borde få en version 2.