STUVAR GREJER I BILEN...

Och i morgon bär det av till stugan. Till naturen, till tystnaden till allt det där som ni redan hört till lust och leda om, hih! 

Vädret för inkommande vecka är inte så där galet lovande med tanke på att få uppleva heta klippor och varma bad. Jag tror inte ens vattentemperaturen lockar till ett endaste litet morgondopp. 

Men vi får se…

Äldre grabben, med kompisar,  som firat midsommar på stugan, har varit hygglig nog att målat stugans övre-våningens fönster - dit jag som höjdskräckig ogärna tar mig. Hur fint som helst! 

Stuvar ner lite dukar och en fladdrig klänning. Visst tusan skall det fladdra i fållarna, om jag så måste spika fast duken för vinden och klä mig i långkalsonger under klänningen. 

Nu är det sommar - prkl!

Men ljuset, det där magiska om kvällarna det är ju det samma. Okej - jag medger att det kanske litelite låter ansträngt det där, och jag börjar nog så smått längta efter lite värme, men lite menar jag nog det jag sade. Det är något magiskt med ljuset.

När solen färgar precis allt i lilablåorangegult och gör allting lite mer skönt att se på och lite mer mjukt i kanterna. Att plocka fram de bilderna i november, eller ännu hellre, i februari. Då har man minsann glömt att det blåste nordan och var 14 grader.
Finsk sommar. Så svår att installera rätt...

Förvisso kan det på sitt sätt vara okej med mulet väder. Har fått ett par uppdrag till som man kan knåpa ihop på datorn, så med tanke på att få sitta ute och jobba med det så är mulet väder att föredra! I soligt väder måste jag jobba inne om jag skall alls se vad jag gör. 

När kommer det en skärm (dator, telefon, kamera you name it) som klarar av solljus. 

Senast jag var på ett fotouppdrag, så fick jag springa som en skrämd hare under trädets skugga, lite titt som tätt, för att alls se hur bilderna blivit. Något väsentligt jag missat, kan inte någon snälla, hitta på en sol-tålig-skärm? 

Ser att jag missat något också när det gäller målningen av mina sol-stolar. De skall få en omgång med färgpenseln till. För ja, det är ju ingen större risk att man skulle få för sig att sätta sig där och sola…

Sade jag redan att vädret är…sådär? ;)

Men strunt i det. Det blir lite stughäng för vår del för det. Har redan packat det mesta förutom katten. 

EFTER REGNET...

En vaknade till midsommardagen som var både regntung och mulen och så där våtkall som det kan vara ibland då det regnat hela natten och solen gått i generalstrejk och det inte känns speciellt somrigt alls.

Fortsatt ylletröja-sockor-linje som gäller alltså! 

På eftermiddagen sprack molnen upp och det blev nästan lite solsken. Inte helt, men nästan.

Kom att tänka på hur mycket vinden ändå spelar in i hur varmt, eller kallt, temperaturen upplevs här på våra breddgrader. 

På vintern kan det vara, låt oss säga -5 grader, men om nordan ligger på så känns det lätt som -15 grader.

Nu den här sommaren har jag liksom kommit till insikt att det samma funkar ju så här sommartid också. Tyvärr!

Är det klart och solen skiner så "borde" temperaturen vara där kring tjugo, kanske lite på. Men så om vi tar och lägger till en lite småelak nordanvind så landar vi på plus/minus femton grader, fast solen skiner! 

Det känns lite jobbigt, om man skall vara ärlig! Visst jag har tusen saker att fixa fast det regnar och är kallt, och visst får jag så mycket mera gjort när det är så här. Men min själ behöver värme. Och sol.

I combo! För att ladda batterierna. 

Och inte är det bara jag! 

Fåglarna, insektätarna, har fullt upp att hitta mat till sina små. Någonstans läste jag att det är en verkligt stor del av sångarna som aldrig kom hit upp till norr i år - för att det är så kallt.

Snart är det för sent att korrigera det. Även om det blir varmt, så är tidtabellen för häckning ohjälpligt förbi. 

*ungersk syren* 

(Syringa josikaea) 

Så ills är det inte ställt för mig. Eller häckningen, just DET tåget har ju tack och lov gått, men jag skulle inte ha större problem alls med att haka på en liten värmebölja, om den nu skulle få för sig att ta vägarna förbi här.

Jag har lite uttänkt att allt är klart. Uteplatsen, dukningen, grillen, maten , sällskapet…allt. 

Bara värmen som saknas. Den som brukar komma efter regnet. 

Just idag funkade det inte så bra! 

STRANDEN I TIDIG MORGONSTUND...

Solen hade redan en stund värmt bort daggen när jag kom ner till stranden. Eller värmt är kanske att ta i denna kyliga försommar, men det kändes nästan som om det inte gjorde så mycket att jag glömt vantarna hemma. Att värme på den nivån, jo.

Stegade iväg mot strandkanten medan blicken sökte sig ut mot fjärden. Några knipor kom flygande. 

Då plötsligt sticker en svanhals upp bland strandvassen. Stannade för att inte skrämma den, men den verkade bestämt i att den faktiskt tänkte stanna precis där den är. Lite konstigt tänkte jag, för de brukar väl ändå dra sig bort? Det var ju inte min mening att komma klampade så där…

Sen såg jag varför hon (nu vet jag att det var en hon) vägrade flytta på sig en centimeter ens. 

Framför henne i gräset betade sex bedårande små dunbollar. 

Pappa-svan putsade sina fjädrar och höll vakt i vattnet intill. Ungarna smattrade på och åt sin frukost med en hiskelig aptit. Jag satte mig på en sten och kollade på deras morgonsysslor. De stördes inte det minsta av min närvaro bara någon meter ifrån, vilket var lite förvånande. Å andra sidan var det här alldeles intill kommunens badstrand, så det kan ju hända att familjen var rätt så van vid människor som rörde sig där. Har dock svårt att tro att det varit någon större rusning på stranden i år. Vi har väl knappt haft tjugo grader någon dag ens. Och vattentemperaturen - den vill jag helst inte ens tänka på…

Svanfamiljen höll på och åt sin frukost i säkert en kvart till. Emellanåt kastade svan-pappan en blick åt mitt håll med ett tyst meddelande: 

- Hålls där eller får du smaka på nyp och vingslag. 

När de små magarna var mätta rullade en dunboll efter annan ner i vattnet och började simma runt. 

Ungarna är ju nog så galet söta så det inte är sant - men så är ju föräldrarna också väldans stiliga. 

Så blev det att bilden på svanungarna fick bli min midsommarhälsning på diverse sidor på nätet i år. 

Och ni, som tassar in här hos mig - en fin midsommar till er också - naturligtvis! 

Och så medan jag suttit där på min sten och blivit kall om rumpan hade en svanfamilj blivit mätt, hade solen stigit lite högre på försommarhimlen och hade jag blivit hungrig.

När jag ser dem runda följande lilla udde burrar pappa-svan upp sig då han inte kan se vad som finns bakom udden. Mitt i allt kom en barnsång i mitt huvud, Alice Tegnérs:

Ett, två, tre, fyr, fem och sex och sju,

ut i skogen tågar alla nu.

Far går först och Tummeliten sist,

tyst det är, ej rörs en enda kvist.

Solen än ej stigit ur sin bädd,

mörk är skogen, så man kan bli rädd.

Men se barnen, fast de är så små,

tar sej nog fram i världen ändå.

Och med det.

*En skön, skön midsommar till er alla! *

SEMESTERDAG NRO 3...

Lugn, jag tror knappast jag orkar pina er med inlägg varje semesterdag, men eftersom hjärnan är på skön semestermood, så kommer jag lätt undan med rubrikerna. Heh.

Eftersom jag har haft en rätt tuff vinter och vår och känt att jag nog tullat på de där reserverna igen, så bestämde jag mig i samma stund som det blev klart vilka veckor jag kunde ta ut min semester att den första knappa veckan till midsommar skall helgas åt att bara få ikapp mig själv. Sova, vila, bara vara. 

Det har gått ovanligt bra. Har sovit länge och djupt och mest bara gått omkring och skrotat, jo. 

Så himla skönt! Och så himla behövligt! 

Men i morse senaste natt vaknade jag halv fyra och var pigg som en lärka! Efter att vänt och vridit en stund gav jag upp och tassade ner för att koka mig lite kaffe. Smög ut i den mycket kyliga sommarnatten och lyssnade till fågelsången. Det är ju onekligen nu man skall ge sig ut i naturen. I gryningen, när allt vaknar. 

Sagt och gjort! Hoppade i bilen och körde runt lite på måfå på småvägar. Stannade vid en åkerväg och tog mig en promenad runt åkern. 

Hararna och tofsviporna var redan i full gång med sin frukost. 

Hur tyst och försiktigt jag än försökte röra mig, så skrämde jag nog upp någon harpalt. Men så speciellt rädda blev de nog inte ändå. De skuttade något tiotal meter bort och fortsatte käkande medan jag gick förbi. Daggen hängde tung kvar i grässtråna och jag frös om händerna. Solen hade inte ännu orkat sig över skogen intill. 

Trots kylan och solens frånvaro doftade det sommar. Timotej och dagg och överallt fanns små konstverk av spindelnät som hade fått sig ett diamantregn i form av daggdroppar. Hade fel objektiv med mig för att lyckas fånga dem. Jag hade hoppats på att stöta på lite större varelser. Som älg eller hjort. 

Jag vet att de brukar trivas på den här åkern. Fortsatte traska sakta i mina egna tankar.

 Just som jag tänkte ta och börja söka mig tillbaka till bilen kom hjorten galopperande längs skogskanten. Den var för långt borta för att få någon riktigt bra bild, och jag stod ohjälpligt mitt på åkern, så att så fort den skulle få syn på mig så skulle den vända om och skutta in i skogen, åt andra hållet. Men jag hann på håll njuta av att se den ömsom gå, ömsom springa, stanna och äta någon tugga och sedan gena in i skogen.

 Så koncentrerad var jag på hjorten att jag mest gått med blicken fäst längre bort. Plötsligt höll jag nästan på att kliva på en hare som låg och tryckte bland grässtråna. Då de flesta andra harar hade valt att skutta lite lojt undan så hade den här en helt annan taktik. Sitta stilla och se ut som en…sten? Ett…strå?
Det funkade faktiskt så där…Hade jag varit en räv så hade det nog varit lite riskabelt att stanna kvar.

När jag kom till bilen och precis skulle köra därifrån, så fick jag syn på räven i diket. Tyvärr var jag alldeles för snabb i mina rörelser när jag skulle plocka fram kameran, så den slank elegant iväg bland det höga gräset nästan innan jag ens hann tänka; räv!

Åkte ännu en sväng till en strand i närheten. Där träffade jag på en förtjusande svanfamilj, som ni får se bilder på en annan gång, lite tärnor och måsar och en söt gubbe som kommit till bryggan för att fiska.
Då var klockan fem, och jag tror han brukar vara där rätt ofta, tärnorna stod på rad och väntade småfisk. En satt nästan intill honom på bryggan. Inte alla morgnar han blir störd av en tant med håret på ända iklädd en luggsliten tröja och en kamera runt halsen skulle jag tro?
Jag hade fått mina svan bilder, och lämnade honom att fiska i lugn och ro.

Precis när jag skulle gå tillbaka till bilen längs en liten sandväg traskade en hel liten mårdhundsfamilj emot mig! Jag räknade att det var minst sex valpar, när jag hade fått kameran till ögat hade mamman och tre valpar redan försvunnit i grönskan. Bildkvaliteten är superdålig, för jag hade kamerans inställning på morgon sol över havet och här kom jag in i en mörk tunnel av träd. 

Och de går så snabbt dessa möten med vilda djur. Vips är de där och så…borta! 

Desto mer jag fotar själv, desto djupare blir min uppskattning av de där som tar alla dessa galet fina naturbilder! Nu har jag ju inte (än?) snöat in mig på att sitta på pass med hela kamouflage-utrustningen, jag släpar ju mest bara med mig kameran när jag går och blir det bilder så blir det. Lite så.

Kom hem vid sexsnåret, vrålhungrig efter att gått omkring ett par timmar därute. Drack bara en kopp kaffe innan jag for, tänkte väl inte att jag skulle stanna ute så länge. Kröp upp i korgstolen på terassen och njöt med kaffe och torr smörgås och tänkte att sällan har det smakat så bra, och sällan känner jag att jag klockan sex på morgonen liksom redan fått uppleva så mycket av den här dagen. 

Somriga, sömnlösa (semester)nätter  kan vara hur fina som helst om man väljer att inte stanna kvar i sängen och snurra runt i tusen varv. Skall man på jobb så är det ju lite knepigare…Men jag kunde ta mig en härlig tupplur på soffan jag. Älskar semester! 

SEMESTERDAG NRO 2

Har faktiskt inte gjort någonting alls idag. Kan bara hålla med T.Ledin som sjunger om att det är en underskattad aktivitet. Verkligen! 

Har en alldeles, alldeles egen dag idag. Grabben modell äldre som varit hos mig här några dagar tog sin lillbrorsa med sig och drog. Konvalescenten börjar vara igång i hundra knop igen och jobbar på. 

Och jag, jag bara njuter av att få skrota omkring och absolut inte göra någonting alls. 

Oj, katter vad ni ändå har det bra som får leva så hela tiden! 

Jag orkar inte ens bli speciellt sur över vädret som är fortsatt kyligt, och ingen hetta på kommande närmaste tiden heller enligt alla vädernissar i världen. Skall man vara riktigt ärlig så är det helt okej, det med! Jag trivs i mina tröjor och med lite svalare väder så orkar man göra något litet fysiskt också. Vilket dock inte varit fallet idag, att jag skulle gjort något vill säga.  

Mellan varven då jag slöplockat något litet ogräs i rabattkanten och kokat mig kaffe och krafsat hunden och smekt katten och tänkt att man kanske borde dammsuga, men låtit bli, så har jag skött en hel del saker ändå, via nätet. Har avtalat, talat, betalat och så lite forskat och läst på om saker och ting. 

Tycker att det är så fantastiskt egentligen! Jo, vi är ju nog rätt så vana vid att kunna få en hel del gjort bara genom att knappra på sina knappar, men jag är fortfarande barnsligt förtjust i det. 

Tänker på min äldre grabb som förmodligen kommer att kunna försörja sig i framtiden genom att bara 

ha tillgång till sin dator och nätuppkoppling oberoende var i världen han är. Bara den tanken är så himla hisnande för mig att jag blir alldeles bubblig inombords.

Jag vill också kunna jobba så! Den dagen min arbetsgivare söker efter frivilliga att jobba på distans så ställer jag mig först i kö och avstår med glädje mitt arbetsrum med fönster på gatuplan, ljudisolerad dörr och skitdyrt ergonomiskt bord och dito stol. Och designlampa. Varsågod bara. Jag väljer tusen gånger hellre en möjlighet att jobba var jag än vill vara just då.

På sommaren kanske jag vill vara på stugan, kanske jag då skulle välja att jobba en tidig morgon. Eller en kväll när det regnar och jag kan sitta vid brasans värme och svara på de där samma frågorna, skriva de där samma mailen, räkna de där samma offerterna som jag gör där i mitt snofsiga arbetsrum. Likaväl kan jag ringa, lynca och maila mina kolleger därifrån.

Under vintermånaderna kunde jag föreställa mig hyra en lägenhet i Lissabon, till exempel, för jag gillar Portugal. Eller Madeira. Eller Kos? Grekland tycker jag också om.

Kanske skulle jag vara en månad i Thailand? 

Kanske jag kunde köpa mig en husbil och köra runt i Norden någon månad? Och jobba på samma gång? För faktum är att om jag skulle slippa alla möten, både med personal och med kunder, faktiskt, och få sköta det mesta över webben så skulle jag vara minst lika effektiv på mindre timmar.

Aj, jo…min arbetsgivare vill kanske inte betala mig lön för åtta timmar om jag bara jobbar fyra? 

Fast resultatet kan vara det samma? Kanske det är här vi har det lilla kruxet? 

Vilken arbetsgivare vill nu ge en sådan löneförhöjning och hur många arbetstagare vill nu erkänna att om man verkligen skalade bort en massa tjafs från sin arbetsdag så skulle man hinna göra lika mycket på mycket kortare tid. 

Felet som många arbetsgivare gör i dagens läge är att inte våga avstå från gammalt, från gamla, trygga tankesätt och sätt att göra saker och ting på. 

Ofta kan de istället skylla arbetstagarna för att vara bakåtsträvande. Nå, sådana finns också, onekligen.

Men det finns så många som skulle vara redo för helt nya sätt att jobba på. Också i branscher som av tradition är lite…tröga. Lite som min, så jag vet vad jag talar om! 

När man riktigt sätter sig ner och tänker vilka möjigheter det  ger att jobba på ett alldeles nytt sätt, nästan i bransch som bransch så är det hisnande. 

Okej, en bagare kanske inte kan sitta i Thailand och fota sina bröd och sälja dem i Ingå. Inte heller en frissa kan via nätet maila åt kunden hur håret skall klippas. Snickare, rörisar, elektriker, jo det finns massor med jobb som inte kan flyttas ut på nätet. Men ja…det finns så mycket vi kunde göra så mycket mer flexibelt. Och det gör mig yr, på ett bra sätt! 

Så även om jag inte gjort så många knop idag utan mest haft en riktigt slattrig semesterdag nro 2, så har jag sålt en stor del av mina böcker (för jag vill bli av med en massa barlast), har jag avtalat om att göra en hemsida, har jag tackat nej till att vara med på en hantverksmässa (i år, återkommer gärna nästa år) , tackat ja till att vara med om att fota rovfågel. Och egentligen kunde jag har varit var som helst i världen och gjort det samma. Tänk.

Jag erkänner, jag hade inte kunnat gå till närbutiken för att köpa nypotatis (svensk) och dill (närodlat) och snarvlat en stund med henne bakom köttdisken. Men då hade jag kanske kunnat gå ner till en lokal restaurang och ätit (närfångad) fisk och lokala grönsaker. 

Och blivit lite solbrun på armarna. Det är jag inte nu. Inte denna sommar här långt i Norr, inte.

*

Om någon vecka bara så kommer min äldre att sätta sig på flyget till Singapore för att träffa sin käresta där och jobba/studera online tillsammans i någon månad. Är det där eller i Bangkok, eller i Berlin, det kvittar. Bara de har en dator och kan koppla upp sig på nätet. 

En så hisnande tanke. Egentligen. Vart utvecklingen för oss. Får föra oss om vi är mottagliga.

Jag vill så bli fårförd!