HÄROMDAGEN...

...när jag kom hem, och någon av de otaliga snöstormar som svept över min plätt av jorden härjade på som värst, möttes jag av en synnerligen surmulen katt.

Hon gillar snö, men hon gillar inte storm OCH snö. Inte alls.

Det gör inte jag heller. 
Kunde inte låta bli att börja skratta - för den minen säger allt som bör sägas om 
snö-i-mängder.

Och nu har jag det sagt! 
Jag lovar - inget snöbabbel mer för min del - för en tid i alla fall...

*

Snö hör ju faktiskt till vintern, och jag vill egentligen inte sälla mig till den skara som varje år blir lika förvånad över att det verkligen snöar i Norden.
Fast å andra sidan...jag kan tycka att det är rätt underbart med ett klimat som vi har här.
Vi har alla årstider något att himla oss över...

På vintern är det antingen fööör kallt, föööör mycket snö, eller alldeles föööör varmt och ingen snö alls. Sådant har faktiskt hänt!
Och samma vals de övriga årstiderna.

Ibland är våren för sen, ibland för tidig. Sommaren är för regnig, för kall, för het, för torr. Hösten är alldeles för regnig och deppig. 

Tänk om man ändå mer kunde koncentrera sig på att ta dagen 
- och dagens väder - 
som det kommer?

Fast ibland, bara lite nu och då sådär,  så kan man väl ändå få känna en viss tillfredsställelse av att få lägga upp en riktigt sur min när nordan kastar en biljonsmiljard snöflingor i diffusa drivor lite här och där.

Visst?

STJÄRNFALL...

...eller att snöa in sig på origami.

Origami kommer från de japanska orden oru, som betyder vika och kami, som betyder papper. Och jo, en inte-så-vidare-pysslig-person, som jag då kan bli riktigt ivrig.

I år har det blivit lite piano pianissimo när det gäller julpynt.

Inte av någon speciell orsak egentligen, utan det har bara blivit så.

För att det känns rätt befriande. 

Jag inledde ju mitt köpstopp i början av december, vilket betyder att jag inte ens varit i närheten av ett shoppingcenter på hela månaden.

Vilket har känts väldigt, väldigt, skönt!

Den kommersiella julhetsen har inte riktigt nått mig. 

Och jag kan inte direkt påstå att jag skulle ha saknat den på något sätt.

Julklappar då? Skall mina nära och kära inte få en endaste klapp i år då?

Jo, riktigt så extrema har vi inte blivit.

Men...

...det blir bara en liten gåva åt var och en.

 Och den skall fylla vissa "kriterier" då har vi tänkt.

Den skall helst inte rest runt halva världen, utan gärna ha lite "närjulklappstatus", den kan gärna vara hemgjord (av givaren själv eller någon annan), 

den får gärna vara praktisk eller ätbar. 

Det här låter lite eko-flummigt-helylle kanske, men egentligen är det inte det.

Inte enbart. 

Om jag väljer att konsumera något utöver det nödvändiga (som julklappar då) under mitt köpstopp, så vill jag i alla fall att mina pengar stannar kvar i min närmiljö.

Och det har inte alls varit svårt. Man blir förvånad över hur mycket det finns att välja mellan i den egna byn bara man lite anstränger sig att leta.

Så, jo det blir inte bara origamistjärnor i julklappssäcken (faktiskt inte en enda, hehehe) men det som finns där, det är allt inhandlat av lokala företagare i min lilla by.

Och det känns bra.

Köpstoppet så där i övrigt och hittills har varit en intressant upplevelse, 

men mer om det en annan gång. 

Nu skall jag ta och kolla om inte glöggen blivit varm.

Dags för det nu!

JULSTÄMNING...

...vad består det egentligen av?

En enkel fråga egentligen, och inget svar är ju direkt fel, inte på något sätt. För det finns väl ungefär lika många svar som det finns julfirare, inte sant?

Och så ändrar det ju lite på sig genom livet också.

För många är det dofter och smaker.

Fler av mina vänner bakar bara lite pepparkakor, bara en eller två plåtar, av köpisdeg, bara för att få in doften av nygräddade pepparkakor i huset. 

Endel fyller huset med hyasinter - om man bara klarar av doften - för just DET är den ultimata doften som får julstämningssträngarna i vibration.

Smaker.

Säg den person som inte har någon form av djupt förhållande till julens smaker?

Vi går i julkyrka, lyssnar på julmusik, besöker julkonserter. Laddar ner jullåtar, dammar av gamla CD:n eller vrider radion på en kanal som spelar julmusik.

Vi nynnar på tomtarnas julparad medan vi skriver ner våra julhälsningar på julkorten.

Inom oss bär vi ändå på julstämningar som inte direkt är självupplevda utan mera är som en nedärvd instinkt.

Få av oss har upplevt en riktigt, riktigt gammaldags jul, en sådan vi kan se på julkort.

Vi talat Fanny och Alexander-jul.

Ändå upplevde jag en intressant sak idag:

Hade precis skottat fram stigar och vägar och parkeringsplatser.

Stod där i trädgården och skulle precis gå in när ett stilla ljud nådde mig.

Bjällerklang. Och hästhovar. I tystnaden.

Medan jag stod där och lutade mot min spade och blickade ut över snöhögarna som redan nu tagit min trädgård i besittning, kom ett hästekipage sakta skrittande längs landsvägen utanför mitt staket.

Bjällran klingade klart i vinterkvällen. Stilla och rent. Sakta dalade snöflingor ner.

Häst och släde och bjällerklang.

Och plötsligt överöstes jag av en julstämning av riktigt, riktigt,  stora mått.

Helt logiskt ju. Och ändå inte.

Personligen har jag inget som helst konkret minne av häst och släde i samband med jul.

Jag har varit en hästflicka i mina unga dar, men julminnen från tiden i stallet begränsar sig till juläppelgodis som vi bar åt våra sköt-hästar.

Min mamma körde, i och för sig i tiderna, häst. Då som ung flicka, 

låååångt innan min tid på jorden.

 Har hört historier om hur man körde tävling hem från julkyrkan. Hur min mamma blivit utmanad att delta i tävlingen av diverse unga herrar med ystra hingstar framför släden...bara min då så unga mamma var stollig nog att anta utmaningen med sitt gamla sto vars traverfarenhet bestod av att ta sig relativt raskt hem från tågstationen dit de kört mjölken från gården....

Min koppling till bjällerklang består alltså bara av berättade historier, 

julsånger, julkort och julsagor. 

Och ändå kände jag en stor och överväldigande äkta julkänsla av denna lilla händelse då en häst, släde och bjällror traskade förbi mitt hus i kvällens tystnad.

För en stund blev den nedärvda julstämningen verklighet.

Intressant . 

SERIÖST...

...nu hinner jag inte riktigt med!

Det är lucia redan i morgon, vilket betyder att det Alldeles Strax Är Jul På Riktigt!

Nej, jag har inte hunnit ens så mycket som smaka på glögg än, så det får bli ett foto från...något år sedan...för att klämma in lite julstämning här på bloggen också :)

Lillungen är mer än skoltrött efter en hel del prov under de senaste veckorna - ännu borde han bara orka klämma till lite än.
Samma med hans mamma! Ja, jag då alltså...

Har under hösten studerat, lärt mig en hel del nytt som lite tangerar mitt jobb,  allt det vid sidan av mitt ordinarie, rätt så högtempo-jobb, och som om det inte vore nog så på kvällarna har jag fått hjälpa till en hel del med lillungens läxor och provläsning under hösten då högstadiets krav är av helt annan proportion än lågstadiets. Naturligtvis.
Och så skall det ju vara - jag hör till dem som heligt anser att ingen ny kunskap någonsin är bortkastad - även om man just då inte riktigt förstår varför eller till vad.


Till saken hör att min lillungen har dyskalkyli och dessutom snudd på dyslexi med ytterligare  problem med närminnet vilket tillsammans gör att rätt mycket stöd hemifrån behövs - så där lindrigt uttryckt. 

Ingen större brist på sysselsättning denna höst om man säger så...hehehe...

Ännu några krafttag innan jullovet sätter in och sedan....en riktigt välförtjänt vila!

...med glögg, pepparkakor, mys och hemlagad fudge (jo, förra satser(na) är uppätna *hosthost*) och det allra bästa - inte så rysligt mycket inplanerade aktiviteter.
Bara vara med människor man så bra kan bara vara med.
Love it!

Sällan har julen varit så oplanerat ofärdig som i år - och sällan så välkommen med sina extra dagar av ledighet och absoluta nonkrav.

Och det här är ju det mest intressanta i livet - att allting är på sitt sätt så lika och ändå så olika från år till år.

Och att vi kan välja att se de goda sidorna i allt som sker - om vi vill.

ÖPPET VATTEN...

...var en sväng till stugan och kollade att allt var som det skulle efter stormen för en vecka sedan. Allt var som det skulle...och vackert...och tyst...så det tog andan ur en! 

Ingen is ännu i viken, men det är bara en tidsfråga.

De soliga, sommarfrukostar som vi brukar inta vid soffan känns lite avlägsna just nu.

Hela tanken på sommar känns avlägsen.

Ett dopp i vattnet kändes inte speciellt aktuellt just idag.

Ändå var det just dopp i havet som var en av orsakerna till besöket på stugan idag.

Äntligen, äntligen skall det bli en brygga.

Inte för att vi inte skulle funderat på det tidigare, men eftersom vi, alla inblandade, varit rörande eniga om att försöka hålla naturen så "obyggd" som möjligt här.

Men tyvärr, tyvärr...det har bara visat sig att klipporna blir bara halare och halare för varje år, tyvärr på grund av att miljön och Östersjön inte mår så bra.

Något annat kan jag inte komma på som skulle förklara att klippor ännu för tjugo år sedan faktiskt inte var slippriga alls. Men nu är de rena rama olycksfällorna!

Det är sorgligt att inse...

Och fast jag skulle önska, så kan jag inte ensam rädda Östersjön.

Fast om vi ALLA TILLSAMMANS, då kanske?!!

(men det tar vi i ett annat inlägg...)

Nu har vi ändå blivit med brygga, och nu är det slut på alla ofrivilliga försök att slå sig sönder och samman för ett dopp i havet för vår del.

Det är en liten brygga, och den skall placeras så osynligt som möjligt men den skall ändå ge oss tryggare hopp i plurret utan att hemskt mycket (för)störa i naturen - har jag tänkt.

Nu är det ju en litet halvåret tills jag kan återkomma till hur det funkar på riktigt. Där får nu bryggan vänta på oss under kalla, frostiga vintermånader under ett täcke av dunig snö.

När bryggan var tryggt på plats i sitt vinteride och jag körde hemåt...

...kunde inte låta bli att stanna i byn och knäppa en bild på kanske den vackraste julgran för i år. Där stod den, med det isfria, men lugna havet i bakgrunden.

Här reses midsommarstången om ett drygt halvår, och det kommer att vimla av sommarmänniskor runt omkring.

Men idag stod hon där, i tyst majestät, julgranen.

Den vackraste!