BLINKA LILLA STJÄRNA DÄR...

Riktigt varför det skall vara så vet jag inte, men fullmånen påverkar mig.

Jag somnar som en stock, men vaknar en timme senare och känner mig totalt utsövd. Men det är jag ju liksom inte...i synnerhet inte efter tredje natten i följd. Får mig att undra hur sjuttsingen man klarade dedär småbarnsåren då kvalitetssömn var liksom lite på kort...och under lite längre period än tre nätter.

Efter någon timme och trehundrafemton snurrningar i sängen, och femtiotvå nylästa sidor i boken på nattduksbordet börjar hungern göra sig smått påmind. Jag brukar inte ha för vana att tassa till kylskåpet på nätterna. Normala nätter kunde nån bära ut hela kylskåpet och en hel del annat bohang med utan att jag skulle märka det minsta.

Sådär bortåt fyrasnåret ger jag upp och tassar ner till köket, tänder ljus och breder mig en knäckebrödssmörgås. Krunsch, krunsch - oj, snart väcker jag nog hela huset med mitt oljud.

I nattens milda sken, månskenet, lyser de sista vita julblommorna fint. Julrosen som bott i en kruka redan i många år, hade perfekt timing i år. Den första blomman slog ut kring advent, och nu är det bara de sista knopparna kvar.

Och årets vita amaryllis börjar se lite sliten ut den med. Känner viss sympati för efter månskensnatt nummer tre börjar jag känna mig som den ser ut...

Hade tänkt klä på mig och ge mig ut och fota i månskensnatten, vaken och nu också mätt som jag var...Men en blick på termometern fick mig på andra tankar:

-26 grader!

Myrra som annars trivs bra ute i snön blängde misstroget på mig:

"Du tänker väl inte? Tro inte att jag tänker komma med! Jag har det faktiskt jättemysigt här under köksbordet!"

Och näe...så småningom börjar ögonlocken väga ett ton - var, och sängens värme kännas mer och mer lockande.

Men i natt hoppas jag att månen väljer annat sällskap än mig. Nu vill jag sova!

Sov gott alla rara!

nu *gäääsp* skall jag krypa *gääääääsp* i säng.

kram M.

CARPE DIEM...

Fånga stunden, fånga dagen, fånga ljuset.

Det finns något märkligt hoppfullt i en sol som lyser årets första dag! Det känns rent, ljust coh nytt. Precis som det nya året skall kännas.

Nyår, tid att minnas tillbaka på det som var men också planera framåt. Nya rena oskrivna blad.

Ni vet känslan man har när man börjar skriva en ny dagbok, de som gör det vet. Man sitter där med blanka sidor och har ingen aning om vilka händelser och tankar och känslor dessa sidor kommer att fyllas av. Det är nästan lite andäktigt.

Lite samma känsla får jag då jag kliver ut i orörd snö. Här går jag och lämnar spår, snart kommer någon annan och lämnar sina spår. Det som nyss var orört har fått en historia att berätta. I min trädgård finns mycket som minner om året, årstiderna som gått. Och en underbar massa snö, som bidrar med att täcka in det som varit i ett mjukt, tyst täcke av något nytt.

Snön är just nu, men under snön sker saker. En ny vår ligger där och väntar, ett nytt år ligger framför oss.

När jag står där i kylan, med näsan mot den bleka vintersolen och drar in den iskalla, friska januariluften fylls jag av glädje för det som varit, och nyfikenhet och tilltro för det som skall komma.

Nu har jag ju ingen kristallkula att spå i, dessutom vet jag inte ens om jag skulle vilja veta...

Men i min lilla kristall speglar sig solen, vinterljuset, det räcker för mig:)

ETT RIKTIGT LYCKLIGT ÅR

vill jag önska er alla!

Idag är första dagen i resten av ditt liv!

...och glöm inte; man har så roligt man gör sig;)

(själv skall jag gå och tömma diskmaskinen...DET lär jag inte slippa 2010 heller, hehe)

Innerligt varm vinterkram till er alla!

M.

MELLAN JUL OCH NYÅR...

...Må lilla Vilse här representera favoritställningen (skulle gärna kalla det favoritsyssla, men det är lite att ta i...) såhär dygnen efter julafton.

Nu börjar det ändå krypa i kroppen av all överloppsenergi som samlats där under några riktigt dåsiga dygn. Jag talar nu om mig - inte katterna, de verkar tycka att sofftillvaron skulle kunna fortsätta ännu någon dag till..

Min sötaste favorit i jul var ändå chokladtårtan vars recept jag hittade i en gammal tidning. Inget för dem som räknar kalorier - då skulle man bli tvungen att räkna ruskigt länge, så det är bäst att inte ens börja...Tur att ungdomarna dök upp en sen kväll gjorde slut på resten av tårtan, annars skulle jag känt mig tvungen att smälla i mig resterna - och räknat kalorier långt in i februari;)

Men gudomligt god är den, med sina 250 g choklad och lika mycket smör.......Ah!!!

I år har lillungen rätt så långt stått för juldekorationerna här hemma, så man kan hitta små överraskningar lite här och där...som små änglar i blomkrukorna...

Tulpanerna får stå för det lilla tomteröda som smygit sig in hos oss. Trots allt så sprider det en härlig värme isynnerhet när det ute är riktigt mycket vitt...och kallt!

Inte alldeles lätt att vara turturduvor när vinden viner och snön vräker ner...Riktigt kalla vintermornar brukar jag vakna till att det rasslar utanför sovrumsfönstret. Numera vet jag att det bara är duvorna som söker skydd för vinden på fönsterblecket. Eller så falskar mina gamla fönster ut så mycket värme att det till och med värmer upp några frusna duvfjädrar i kylan.

Inte så ekonomiskt, eller ekologiskt kanske, men djurvänligt är det definitivt:)

Tomtevänligt har årets pepparkakshus varit. Små pyttetomtar kryper och krälar och tassar omkring i ett sött pepparkaksland tills den dag små ungar börjar tulla på godisarna där...och ojdå - där rök en skorsten...och en gran...och en pepparkaksgris.

Men det är ju så det skall vara :) En liten pepparkaksgris till en gottegris!

När julenhelgen är slut skall jag påbörja lite fixande här i huset...ett tonårsrum skall bli barnrum, ett barnrum skall bli "bibliotek", ett kontor skall bli gästrum. Hur det skall förverkligas tar vi sedan nästa år, hihiii!

Än sålänge är allt bara på tankestadiet.

Skall ta en chokladpralin och fundera vidare!

Kram M.

FRIDFULL JUL...

...till er alla!

Nu skall jag tillbaka till köket...det är där en del av julens under sker;)

Varmaste julkramen!

M.

Lyssna och njut:

Petit papa Noël

http://www.youtube.com/watch?v=yBHE9slvtlY&feature=related

JULSNÖ...

Hej alla raringar! Vet ni, det är så vackert ute att det tar andan ur en! Den lättaste pudersnö har dalat ner hela dagen och lagt sig på minsta lilla tunna gren. Det finns inget julpynt i världen som slår det som naturen kan åstadkomma - om den är på det humöret vill säga:)

När det vräker ner såhär, och när kylan knäpper i knutarna finns det inget bättre än att få krypa upp i stolen brevid brasan. Isynnerhet som nu efter att jag skottat fram gångar som gömts under pudersnötäcket. Men innan jag gav mig ut med skyffel och borste i högsta hugg...

...bakade jag året jultårta:

Den till småfåglarna:)

God jul alla små bevingade vänner därute i kylan!

I dag har lillungen och jag pyntat det sista. Julgranen är inburen och pynt av diverse slag har funnit sin plats lite här och där....Lillungen morrade lite över att det bara finns silverpynt till julgranen. (Vilket nu inte heeelt stämmer!)

- Vi kan ju skaffa en silvergran nästa år, så är den också silver! mumlade han

- Hahahaa! Påminn mig om det nästa år!

Och visst, julpynten har nog blivit mer sparsmakade med åren, och medan vi dök ner i pyntlådorna med energisk julfrenesi, lillungen och jag, kommenterade han att han nog blivit påverkad av mig lite grann - han gillar nog ändå mest vår stil.

-Ha! Påverkad? Lite grann? Det är högt utvecklad hjärntvätt!!! :)

Även om det inte blivit så mycket pyssel i år för min del, så måste jag bara få fixa till tändsticksaskarna som ju ändå hela tiden dräller framme än här och än där.

Små skyddsänglar som påminner om att man nog skall vara lite extra försiktig med alla levande ljus.

När jag idag tände det fjärde adventsljuset funderade jag på vart alla dessa fyra adventsveckor egentligen tagit vägen? Det är inte alls som när man var barn, december var nog årets längsta månad då...men nu känns den som den kortaste. Är det bara jag som upplever det så?

Ändå har jag år för år dragit ner på alla julmåsten. Och det har onekligen varit skönt - även för en julmänniska som jag. För mycket är ändå för mycket hur mycket man än gillar allt som har med julen att göra. Det har tagit mig några år att förstå att jag inte behöver göra allt alla år...

Men glögg, det blir det varje år - och flere gånger!

Och nu, söta vänner skall jag ge mig ut i rymden och läsa allt jag missat hos er under mina veckor av ofrivillig bloggpaus! Skall ladda upp med glögg, pepparkakor och pepparrotsost (jättegott, tro eller inte) och bara njuta!

Och ute faller snön...

kram M