...i sommarkvällen, knep av en liten kvist för att få in lite av den härliga doften!
Eftersom mitt lilla hus emellanåt hyser ett antal ungdomar (hormonstinna yngligar främst...) blir det här med vad näsan känner när man kommer in lite aktuellt. Har ni märkt att alla hus har en alldeles egen doft?
Ibland när jag haft kläder en tid på stugan till exempel så kan jag märka att de har fått en alldeles egen stugdoft, som inte är oangenäm på nåt vis, den är bara annorlunda. Och ändå är det vi samma människor som finns där, våra grejer, vår doft (och lukt, ibland;))
Jag har varit ganska skeptiskt till olika "doftaggregat", allt från doftljus till....vad skall jag dra till med - Doftgranar till bilar???
Men så en dag fick jag Durance-diskmedel som tack för en liten tjänst. Jag har ju stött på märket både i bloggar och i shoppar, men inte destu mer reflekterat över det. Så en dag öppnade jag flaskan med diskmedel och skulle tvätta ur en kopp bara...och så plötsligt doftade hela huset underbart gott!
Det är säkert, som med det mesta fråga om tycke och smak, men jag gillar Durance-doften alldeles förfärligt mycket!
Att det faktiskt är rena naturpreparat och att de inte testar sina produkter på djur gör mig än mer intresserad!
Så, när jag stötte på doft"pulver" och doftspray från Durance kunde jag inte låta bli... Jag vill inte ha någon tung parfymdoft, men en liten "puff" av sprayet i badrummet eller på toan är lite vardagslyx faktiskt. Pulvret i påsen är menat till dammsugaren, men jag tog den ena påsen och slängde den in i bilens hanskfack, och nu sprids en liten "förnimmelse" av lavendel i min bil. Inte för mycket, bara lite, lite lagom...
När det gäller att fota, tycker jag att det är himla svårt att fota porträtt. Jag vill ju att personen skall bli till sin fördel - och framför allt se ut som sig själv. Vilket är svårare än jag trott. Barn och åldringar är de tacksammaste...de är bara sig själva utan att försöka skruva till det så fort nån är i närheten med kameran...hihi.
Lillungen är snäll som ställer upp som min försökskanin...Dessutom tror jag hann tycker OM att posera;)
Riktigt så här drömmande änglalik är han inte i verkligheten *fniss*
Det tar inte länge förrän han börjar skoja med mig...
Och tycker att jag är aaaaaaningen tjatig med min kamera;)
- Ja, ja, jag SKA lägga bort kameran!
Det där med inredning har ju verkligen lyst med sin frånvaro från min blogg en tid nu. Det är nog bara så att min blogg har blivit en riktig babbelblogg...men snart skall det bli lite förbättring på den fronten.
Har suttit med pannan i de djupaste veck här och funderat hur jag skall ordna till det på stugan. Jag har lite idéer, men känner mig väldigt osäker, och får nog lite pröva mig fram...
En stockstuga, storlek minimal, modell sveitsisk kuckuklocka med bastulook alá 80-tal ändrar man inte till den "dansk-franska" inredningsstilen i en handvändning - om det ens skall bli så?
Jag brukar inte vara såhär velig, vi får se vad det blir. Skall åka ut dit nu i weekenden och "känna efter" lite vad man kan och ska göra...Att jag dessutom får lov att köra med nästan noll-budjet nästan gör det hela ännu lite mer utmanande....;)
Ha det gott!!!
Kram M.
