DET DOFTAR SNÖ...

Än har det inte ramlat en endaste liten flinga här hos mig, men jag tycker det känns i luften liksom...Inte mig emot! Hela förra vintern blidde vi helt utan snö, och jag saknade det!!!

Ingen snö kom det från det molnet, inte denna gång...Men lite har jag ändå förberett vintern.

För mina småfåglar. Ja, ja, jag lovar att jag slutar tjata om mina småfåglar och fågelbräden, men jag tycker så OM dem...Och ja, jag tänkte komma med en liten vink...

Även om man inte är någon duktig bakelse-bakare (vilket jag alltså inte är...) så kan man göra lite nyttigt av de formar som man kanske har nånstans i lådorna/burkarna/skåpen... Jag har gjort några bakelser av cocosfett, solrosfrön och sånt till fåglarna.

Och jag hann knappt ta ett steg bakåt innan den första matgästen anlände...

Och som ni kanske förstår...skiner solen som idag, så har jag valt att vara ute hela dagen, så det blev inget om inredning denna gång...Nu har jag definitivt sagt "sov gott" tíll trädgården och kommer härefter att hålla till mer inomhus. Det har börjat rycka i min advent/jul-nerv så vi får väl se vad det för med sig!

Kram på er alla!

M.

ALLHELGONA HELG

Senast till allhelgonahelgen försöker jag se till att trädgården är färdig för sin vintervila. Det är dags att ta in de sista blommorna som fått stå ute på trappan. Här övervintrar rosmarin, agapanthus, murgröna, buxbom och julrosor.


Har ett värmebatteri för de riktigt bistra köldknäpparna - om de kommer...Blir det kallt i långa tider bär jag in de känsligaste växterna till den övriga familjens stora glädje:)
Och när jag nu höll på så "vintrade" jag till det med lite kottar och kala grenar. Verandan är nog det rum hos oss som mest ändrar stämning mellan olika årstider. Från allhelgonahelgen blir det dämpad väntan på vintern här. Men det gömmer sig liv i krukorna - livets kretslopp, det är så det skall vara. Livet går vidare.
Livet går vidare...till Allhelgona minns man alla dem som gått vidare - nånstans. Man stannar upp och sänder en extra tanke till dem alla. Obönhörligt rörs vi alla någongång av sorg när någon när och kär går bort. Jag tänker på alla de mina som nått slutet på sin stig, jag berörs starkt av de unga människor som korsat min stig på sätt eller annat, men som mött slutet på sin alldeles för tidigt...

I år finns mina tankar ändå mest hos min älskade Mamma som dog för snart ett år sedan. På mitt skrivbord har jag ett gammalt foto av henne då hon var mitt i livet, så som jag är nu.

Det påminner mig om att njuta på något sätt av varje dag, för det gjorde hon.

Hon var så fin!

♥

Ikväll tänds många ljus på gravgårdar, i hemmen, i trädgårdar. Det är så oerhört vackert och rofyllt.
På min veranda tänds den första ljusslingan för året. Och på trappan lyser ljus i lyktorna. Ikväll blir det ljus och brasa, och eftersom jag har rejält ont i halsen tror jag det blir att provsmaka lite glögg...
Vi hörs igen! M.

DEN SOM SIG I LEKEN GER....

Godmorgon därute!

Solen skiner så det gör ont i mina ögon som redan hunnit vänja sig vid grådask och mörker. Alltså tänker jag inte alls sitta så länge här vid datorn, utan skall hoppa rakt ner i mina gummistövlar och övertala hunden min att det visst är jätteskoj att traska omkring i dyblöt terräng...

Men!
Jag har blivit utmanad av Annica som har bloggen Home No.1 . En underbar, inspirerande och vacker blogg! Där brukar jag tassa omkring och bara njuta av allt vackert! Gör som jag! :)

Regler för utmaningen som följer.
Länka till den som utmanat dej och sätt in dessa regler på din blogg.

Berätta 7 saker om dig själv alldagliga som knasiga.
Utmana 7 stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Jag läste utmaningen redan i går, och har verkligen jobbat på att komma på knasiga saker om mig...jag är så genomvanlig, så om jag skriver 77 alldagliga saker om mig istället då? Nå nej! Skojade bara:)

Här kommer 7 punkter om lilla mej:

1. För att vara en relativt social, pratsam och gladlynt person så trivs jag också oerhört bra alldeles ensam emellanåt. Jag tror nästan det bosatt sig en liten eremit i mig som tidvis kräver att få ta över och lugna ner mig?

2. Mina pärlor här i livet är ungarna mina (10 och 19 år gamla har de hunnit bli - fast det var ju alldeles just de föddes!). Och gubben min...ja, han har fått dras med mig i över 20 år, stackarn;)

3. Emellanåt när jag står i trädgården med rejäla gummistövlar på mig, med rumpan i vädret och händerna djupt ner i någon rabatt kan det kännas långsökt att jag någongång sysslat med tävlingsdans...Ni vet, paljetter, skyhöga klackar, svepande klänningar...men så är det. Men jag njuter fortfarande oerhört av att få sväääääva iväg i en långsam vals eller wienervals med gubben min!

4. Sen tänker jag "kopiera" Annicas motto, men det är bara så att det alltid varit mitt motto här i livet: ALLT ORDNAR SIG. För det gör det, på något sätt...

5. Jag tycker ju oerhört mycket om inredning (ifall det blivit oklart för nån...hehe) men gillar också att klä mig snyggt (eller åtminstone lite personligt då). Men jag fullkomligt avskyr att shoppa kläder! Så jag hör till de kvinnor som släpar hela kassakistan med mig ett par gånger i året och så köper jag allt jag behöver på en gång och så är det gjort...Lite som att gå till både tandläkare och gynekolog på samma dag;)

6. Hmmm...vad annat skulle vara typiskt för mig? Jo, jag är ganska bra på att prata, argumentera, förklara bort saker och så. Mina barn har ärvt denna förmåga av mig, så det kan bli ett väldans förklarande och pratande och diskuterande hos oss ibland. Gubben han har gett upp för länge sen... Sen kan jag bli tvärarg ibland, men glömmer bort att vara arg efter en halvtimme eller så, så gubben han har lärt sig att bara vänta ut mig, och så var den stormen över...

7. Skulle önska att jag var mer systematisk, jag börjar med hundra projekt och lämnar många av dem på hälft....och blir jätteirriterad på mig för det. Men det är nu jag;)

Och så tar jag och skickar utmaningen vidare till:
Änglahem , Rödluvans Vita Vardag, Lantluft, ♥Min Eden♥, Guldkant På Livet, Skatan, Tidsmästarinnan

Nu väntar den blöta terrängen och höstblek sol...
Kram på er alla!!!
M.

AVIGA VECKAN

Hej,

Det finns veckor då inget riktigt går som man tänkt sig...Håller på och fixar i lillungens rum, men inget vill riktigt lyckas nu...

Tyget som jag skulle sy en gardin av var slut i butiken...så jag fick ta ett annat, helt okej det med, men jag hade ju fått ögonen på det andra innan. Och så finns det inte ens att beställa mer. Totalt slut...

Garderoben hans är målad, men nu har jag lyckats tappa bort (!) dörrknopparna som jag köpt för en tid sedan. Hur kan man? Jag VET ju att jag lagt dom någonstans på ett väldigt logiskt ställe. Kommer bara inte på det just nu, och inte kom jag på det igår kväll heller, och inte i förrgår...


Så hade jag då i ett anfall av praktiskhet köpt en ställning med trådkorgar (ful, men ah, så praktisk) att ha leksakerna i (välgömd bakom gardinen...hihi).
Väl hemma märkte jag att hälften av delarna var av fel kaliber, så var det bara att åka iväg och byta dem...Arrrghh!!!

Så tappade jag en jättelåda med skruvar, spikar och annat smått och gott i källartrappan, hur det såg ut, det behöver jag knappast säga...

Det är inte så konstigt att min lilla hund tittar lite allvarligt förundrat på mig, när jag sitter och småmuttrar och osar bränt i stolen brevid.


Har beställt några små trevliga grejer till pojkrummet, ser faktiskt fram emot att få "pynta" till det i hans rum - om jag nu någonsin kommer så långt.......*djup suck*
Just nu skulle jag inte bli hemskt förvånad om paketet skulle komma bort på posten...att en sån vecka;)

Men!
I morgon är det en ny dag!

Dessutom Alla Helgons Dag! En så lugn och vacker helg!
Få sända en tanke till våra kära som inte längre finns med oss, och ta tid att varva ner och minnas.
Minnas röster som tystnat, ge rum för saknaden, låta tankar och känslor som slocknat leva vidare i mina tankar och i mitt hjärta. Att stanna upp ett tag.

Ta vara på er!
Stor helgdagskram!
M.

P.s. I morgon skall jag svara på en utmaning jag fått:)

IBLAND HAR MAN SINA SVAGA STUNDER...

Hej på er igen, vips har veckoslutet försvunnit, och vad har jag gjort då?


Detta har varit ett av dom veckosluten då jag tagit itu med en massa tråkiga göror som bara måste göras. Och att jag lyckats med det har jag bara min ytterst personliga hormonella cykel att tacka;) En gång i månaden blir jag helt ureffektiv, synd att det bara brukar hålla i sig en dag eller så...

Jag har:
- Städat huset
- Skurat tvättstugan
- Städat bilen (det var på tiden)
- Fixat några mossbollar (resultatet bör helst skådas på långt håll)
- Fört avlagda kläder till återanvändning (ser man på)
- Kokat soppa att frysa in
- Grälat med äldre ungen, riktigt rejält (det sker såpass sällan så det tål att noteras...hehe)
- Förhandlat med lillungen (återkommer till det)
- Tagit mig i värsta höst stormen till vallokalen och röstat.
- och så ett par dussin andra saker som jag gjort i förbifarten...

Varför, varför kan jag inte ha denna energistorm lite oftare, gärna utan det övriga som liksom hör till;)

Med vad är det för svaga stunder jag menar då?
Jo, jag hade långa förhandlingar med lillungen om målandet av hans garderob.
Det är den absolut sista möbeln i hela vårt hus som har kvar den där "antikbets-looken" som jag numera får kväljningar av.
Jag har älskat den stilen engång...(herregud, tänk om jag nångång blir förtjust i den igen och skall ta bort all färg från alla möbler jag nu målat med största omsorg....börjar låta som värsta sortens mardröm....*rysningar*).

Nå, hur som helst så är lillungen tydligen en naturbegåvning i att förhandla. Måste komma ihåg att passa mig i framtiden. Bäst som det var hade jag då fått "tillåtelse" att få ge mig i kast med garderoben hans, trots att ääälskar när den är sådär träig. Men innan jag hann blinka hade jag också lovat....håll i er nu... att jag skall måla Tintin på väggen i hans rum!!! Så där bara...jag menar jag är ju inte en oupptäckt Monet eller så. Vad gör man inte för att få kasta sig med penseln över nån möbel?

Jaha, ja.....måste väl se det från den ljusa sidan. Tintin är en av lillungens stora favoriter just nu, jag kan ju bara vara glad att det blev just Tintin...Det kunde nämligen också ha blivit de hårdrockande eurovisionsmonstren från Finland...han gillar nämligen dem också...
MEN DET PÅMINDE JAG HONOM INTE OM....;).

Tintin är fin!

Och ni skall alla ha en fin vecka!
Månadens energiutbrott har gått över, skall gå och kolla om det inte kommer något onödigt på TV och gräva fram lite choklad från mina gömmor...

Kram M.