Hej på er !
Emellanåt har jag såna problem med att lämna kommentarer hos en del av er, och jag vet att orsaken säkert är hos mina inställningar, men jag blir så sur...:(
Tex idag skulle jag ha lämnat ett låååångt inlägg hos
Lantluft som tog upp ett så intressant ämne som hur männen passar in i dessa skira, vita hem?
Det är något jag själv funderat på ibland. Hur förhåller sig era karlar till att bo bland en massa "spets och volanger".
Jag har ju själv tre karlar hemma, två vuxna och en liten mansbörjan. Och de brukar ta det mesta med ro. Jag får styra och ställa. Bara jag inte besvärar dem hemskt mycket. Min gubbe får allergiska utslag och hög feber ifall han måste röra en hammare, äldre sonen är inte så mycket bättre han, och minstingen - ja han
får inte härja med hammaren än...men det finns lite hopp när det gäller honom, ur min synvinkel liksom;)
Men det slår mig ibland när jag seglar omkring från den ena fantastiska bloggen till den andra att vad gillar männen denhär ändå mycket feminina inredningstilen?
Var går gränser för hur mycket rysch och pysch en karl "klarar av"?
Min gubbe morrar verkligt sällan till, men det som kan irritera honom är om det finns mycket små ting i litet utrymme som gör att han känner sig klumpig och rädd att ha sönder nåt...
Då är han ändå en synnerligen smärt karl som inte borde ta sååå mycket utrymme. Det är mera så att han bara
upplever sig som klumpig. Han vill liksom kunna röra sig bekvämt, och ta i saker utan vara rädd att de går sönder och så. Lite karlatag skall saker och ting klara av.
Sen är det inte sååå stor skillnad tror jag om dynan är av spets eller om mysfilten har rosa blommor;)
Med tre egna karlar i huset + barnens kompisar som ofta bor hos oss på weekenden, så har jag lärt mig att inte hetsa upp mig över att allt inte är perfekt hela tiden. Hahahaha!!!!! Det är ALDRIG perfekt hos oss! *skrattar hysteriskt* .Skulle jag ens försöka sträva till det, så skulle jag få säga upp mig från jobbet och förmodligen förlora förståndet inom en vecka.
Det är nu bara så...jag kan helt enkelt inte kräva att mina karlar skall vika handdukarna just som jag vill, alltid hänga upp allting, inte flytta på soffdynorna, sätta fram tomater i en skål,
om de passar in den övriga färgsättningen just då - men INTE NÅGONSIN sätta fram gula paprikor, för de passar ALDRIG in med den övriga färgsättningen...
Jag kan leva med att ett glas i fattigmanssilver som jag planerat ha ljus i i badrummet plötsligt används till tandborsthållare (har hänt)...Att min dyra tvål som jag lagt fram som dekoration och doftspridare plötsligt är brunrandig och full med små fingeravtryck (har hänt...men tvålar ÄR väl till för att tvätta sig med, eller?). Hemmet är ju till för att levas i, inte skådas. Därför är det ju bara en delsanning som syns i bloggarna...skulle jag tro,
hoppas jag!
Jag skulle tro att mina karlar tycker om den inredningsstil jag valt. De säger ibland att det är ombonat och mysigt hos oss. De kanske inte faller i trans inför något stilleben av kottar och ljus, eller suckar hänfört över nya kuddar, men är inte sena med att självmant tända ljus, duka vackert och så...
Och så med lite humor går det mesta:
Senaste söndag när sonen skulle åka till armén undrade han om han kunde ta lite moccarutor med till kompisarna i stugan. Det hade blivit över lite från lillebrors kalas.
- Visst, jag fixar ett paket!
Och så fyllde jag en engångstallrik och snodde runt en cellofanbit, knöt ihop med snöre så alltsammans såg ut som en "lök". Tyckte paketet såg jättefestligt ut, det
gick fort att packa, och moccabitarna
hålls där de ska.
I tamburen stod ungen och väntade med terrängdräkt och rejäla stövlar och baretten på sitt rakade huvud. Supermanlig! Och så höll han upp mitt fina paket och log från öra till öra och sa:
- Och huuuur manligt är inte dethär???
Ha! Lika manligt som det är kvinnligt att jag är den enda i huset som äger och använder en borrmaskin!
Hur är det med era karlar? Har de kapitulerat, morrar de till nångång? Eller tycker de rentav att det är vackert med spets och shabby chic???
Ha en skön dag!
Kram på er, M.
Här har några kort fått ge nytt liv åt våra tändsticksaskar. Lite spets har det smygit sig med också tydligen;)
Tidigare i höstas köpte jag en Pernettia, men halva växten började se lite luggsliten ut så jag klippte helt lugnt sönder den och snurrade de snyggaste bären till en liten krans.
Ja, och så har jag då äntligen skruvat fast ny-gamla knoppar på köksskåp och -lådor. Dem hittade jag i en antikbutik i en låda, under en stol, bakom ett skåp. Den som snokar, hon fyndar *hehe*. De känns sådär rejäla och rustika.
