OM TVÅ MÅNADER OCH TRE DAGAR...

...är det julafton!

Nu är det inte så att jag skulle ha börjat julpynta riktigt än, men råkade hitta dessa shabbade glaskulorna i Plantagen, av alla butiker. Jag skulle bara rusa in där för att köpa lite ljung till gravarna och några oljeljus, när jag får syn på ett berg av dessa!

Gissa om jag tvärnitade. Ibland blir man glatt överraskad.

De fanns också i mörkrött, vilka jag också köpte av...Julen är inte bara vit hos oss...

För något år sedan kunde jag bli jätteirriterad på att julen lyftes fram på butikshyllorna redan i oktober. Men jag har märkt att desto fler årsringar jag själv får, desto flitigare undviker jag allt vad julrusch heter. Numera strävar jag efter att ha julklapparna inhandlade senast i november.

Jo, jag vet, det låter superpräktigt, men jag vill inte trängas i butikerna med alla miljoner andra...Att inhandla allt i tid är tyvärr inte ändå någon garanti att jag skulle ha dem inpackade innan precis i sista minuten ändå. Det får jag jobba på ännu;).

Och så får jag jobba på att gå igenom alla julpynt som samlats genom åren...Det är inte lite det. Vår julgran kommer ändå aldrig att kunna kamma hem några stilpoäng, för det finns så många minnen som jag, mina barn, och tom gubben MÅSTE få ha med i julgranen. Jag tror vi alla får en liten nostalgitripp när våran gran kläs. Men NÅGOT måste bort! Ikväll skall jag göra det!

Och så lovar jag, det kommer inte några nya jul-inlägg förrän i december...tror jag...;)

Kram.M.

SÄLLSKAP I TRÄDGÅRDEN

En gång har jag upplevt, när jag stod nerböjd och rensade ogräs i trädgårdslandet, att en lite fågel(unge) flög och satte sig på min rygg! Trodde först att det var en fjäril, så lätt var beröringen, men när Mammafågel rätt så hysteriskt började pipa i busken intill förstod jag att det verkligen satt en fågel på min rygg! Antagligen upplevs jag inte särskilt skrämmande eftersom denna paranta duvdam (eller -herre?) helt lugnt kom vandrande mot mig där jag stod och planterade blomlökar...
Snart förstod jag dock, att det inte var jag som var det intressanta, utan fågelbordet som fanns precis intill...
Här kollas läget en stund,
men sedan inleds det mest glupska jordnötsätande jag någonsin sett! Trodde aldrig hon (han?) skulle orka lyfta efter alla nötter, men bra gick det:).
Efter allt krattande finns det faktiskt löv jag ännu orkar beundra...*fniss*
Klockrankans blomning var mager i år, men undrar om det inte kompenseras av höstfärgen:)!

Godnatt på er!
Kram.M.

NYTT PROJEKT...

Höstlov har det varit...och födelsedag har det firats :D och så har jag påbörjat uppfixandet av ett rum till.

Det är lillungens rum som står i turen nu. Plötsligt när jag höll på kom jag att tänka på att det är egentligen synd att jag inte tagit "innan"-bilder. Tycker själv om att se "före"- och "efter".

Här har det redan skett lite...Väggarna var tidigare gröna och gula...men de har jag målat redan tidigare...Det här rummet är pyttepytte litet. Hittills har här bott en pytteliten människa, så det har gått. Men nu har människan fyllt tio...så något måste göras....

Sängen som syns på bilden är utdragbar, så på längden blir det inga problem, men nog på bredden. Den är nämligen supersmal, och i ärlighetens namn superobekväm också. Så vi har löst det så att sängen får bli en "minisoffa", en liten vrå att krypa upp i med en bok eller så. Och så får lillisen sova i det kombinerade gästrummet/kontoret som har en härligt skön säng! Så hans rum blir nu ett renodlat lekrum...typ.

Till höger finns minstingens skötbord. Kanske någon mamma med barn i tio-årsåldern minns denna? Ett IKEA-skötbord i då så populära "antikbehandlad furu". Remember?

Denhär byrån har hängt med för den är helt enkelt bara urpraktisk! Den sväljer mojänger i sina stora lådor som en liten...val! För ett antal år sedan när jag hade "antikbehandlad furu" upp i halsen så gjorde jag ett mindre lyckat försök att betsa den mörk. Och så har det bara blivit...


Tills i går kväll, då far och son pyste iväg på bio och jag tog fram målpytsen. Lillungen anade ugglor i mossen och pep till:

- Nej! Mamma, du målar den inte VIT, inte i mitt rum!!!

- Å nej, lilla vännen, den blir inte vit - den blir grå........

- Bra! hojtade han, och förvann ut.

Lite, lite orolig var jag förstås om han skulle tolka detta till vitt, fast det ju alldeles tydligt är ljusljusgrått...Lite nya knoppar och IKEA byrån är redo för ett nytt liv i ny skepnad! Men till min lättnad gillade ungen slutresultatet. Han sken upp i ett stort leende och tyckte att den ju blev jättefin! Så nu är vi en bit på väg med förvandlingen av hans rum...:)
Det får bara bli till en annan tidpunkt. Idag har solen tittat fram och jag har krattat, krattat, krattat och krattat - alla löv på gården förutom det här envisa lönnlövet som bara sitter fast och vinkar åt mig...

Varje höst, när jag upplever den enorma mängd löv som dalar ner över min trädgård, känner jag en synnerligen stark längtan att bosätta mig i ett radhus.......Förr har jag gillat att kratta, men jag gör inte det längre...så kan man ändra sig;)

Nu är nog pastan klar därnere, och min militärpolis-unge (nytt märke på ärmen) har anlänt utsvulten som en varg. Dags att mata flocken!

Ha en riktigt skön fredagskväll.

M.

VISKAR...

pssst! Dessa har jag rört ihop nu på kvällen...sscchh...helt tyst och i största hemlighet....Hushållsmaskinen för ett sånt j..drans oljud så det har inte blivit oklart för nån i familjen vad jag sysslar med. Men alla spelar med - och låtsas om ingenting....*Fniss*
Redan det att jag bakar borde vara en sensation värd en notis i lokala tidningen, men familjens pokerface håller...*fniss*...Nu är allt klart för morgonens:

JA, MÅ HAN LEVA, JA, MÅ HAN LEVA.......trallalaaa

Sschh...skall tassa ner och duka brickan nu...:)

HALLOWEEN LIGHT

...är temat för lillungens födelsedag.

Dessa strutar (ännu halvfärdiga) skall fyllas med lite aptitförstörande godis och delas ut till de söta barnen på födelsedagskalaset;)

Jag gillar egentligen inte Halloween alls! Jodå, jag är just precis så tråkig! Det skulle man inte tro, jag vet, men just så är det! *fniss*.

Jag tycker att hela Halloween"hysterin" kört över en av årets vackraste högtider: Allhelgona helgen.


Men ungarna gillar ju den förstås, så vi kör lite Halloween-light nu till kalaset och njuter av Allhelgona-helgen med den värdighet och värme som jag så tycker om! Men vi får ta mera sånt sedan;).

Strutarna skall jag ändå iklä lite spindelnät, och så skall jag baka en "spindelkladdkaka". Jag har fått utförliga instruktioner om hur den skall se ut av födelsebarnet. Hjälp! Och för mig som jättejättesällan bakar kommer det att bli en utmaning. Lovar ingenting raffigt, verkligen inte.

Tur att barn ändå inte är så himla kristiska;). Jag har tom nångång lyckats misslyckas med kladdkaka! Så ni vet på vilken nivå jag står...

Sockerkladdig kram till er alla!
M.