VINTERBAD

 

Här var vi bor nu finns det möjlighet att bada vid husbolagets vedeldade bastu 

varje måndagkväll. Männen mellan 18-20 och kvinnorna mellan 20-22. 

På sommaren är turerna tvärtom. 

Övriga dagar kan man boka strandbastun när man vill. 

Men nu på vintern är det så här. Och från bastun kan man direkt 

från terrassen gå ner i en vak - om man vill. 

Så finne jag är så är jag inte hemskt förtjust i vare sig bastu eller vinterbad i vak. 

Basta gör jag gärna på stugan, men för mig är det en ritual jag gärna gör 

för mig själv (eller med gubben). Så har det alltid varit för mig. Redan som barn så

ville jag helst basta när alla andra var klara och bastun inte längre var så där tokhet. 

Allra mest älskar jag att basta ensam. Elda bastun ensam där på stugan medan

jag glor ut över havet och bara låter tankarna irra. Så skönt för själen. 

Nu är det ju inte fasligt synd om mig om jag inte kan elda stugbastun under vinter-

halvåret eller har lust att delta i husbolagets gemensamma bastukvällar. 

Gubben tassar gärna iväg genom snöyra och köld för att träffa våra grannar och babbla 

dittan och datten på laven, ta sig ett iskallt dopp, en öl och ibland en grillad  korv. 

Vad gör jag i stället då? 

Jo, lägger på min favoritmusik, tappar upp ett varmt bad och droppar i bubbel av min favoritdoft. 

Lägger mig i badet och bara  n j u u u u u t e r. 

Slappnar av i varenda cell i min kropp, smörjer in mig med väldoftande kräm. 

Ger håret lite extra olja så här på vintern för att undvika att jag skall se ut som 

en angorakatt som kommit åt eluttaget...

En av orsakerna att jag föll pladask för den här lägenheten var badrummet. 

Och badkaret. Älskar badkar! 

Nu är det inte så att jag fyller badkaret varje vecka - något i det där att man inte 

skall slösa på vatten ligger i ryggmärgen, men en kall vinterkväll som denna kräver

sitt varma bad. Lite känsla av lyx. För en som inte badar bastu. 

*

I  övrigt har jag av någon orsak börjar reflektera över de saker här hemma som hängt med 

i åratal, i årtionden faktiskt. Till alla mina hem. 

Och en av dessa ting är bykkorgen som skymtar där bredvid badkaret. 

Den har hörni svalt vår smutstvätt i ärevördiga 35 år. 

Hur jag vet det? För den köpte jag som relativt nybakad fru eftersom 

gubbens tvättkorg var så erbarmligt ful...

Bra val kan man ju tycka, eftersom jag fortfarande gillar den. 

Ja, och gillar ju gubben också - förresten! 

Skön måndagskväll!