INREDNING VAR DET JA...

På samma sätt som jag sluppit suget efter ständigt nya kläder och annat stuff,

har jag sluppit suget efter att ständigt uppdatera inredningen och 

det kan jag tycka att är ganska så skönt och befriande även om jag ju alltid

gillat både kläder och inredning. Och gillar det fortfarande, men det är 

liksom inte på ytan hela tiden. Det är ganska bra som det är, liksom.

Som en kvarleva från mina "aktiva inredningsår" så hänger jag med i 

en facebook-grupp inom det intresseområdet och nu och då ploppar det 

upp ett inlägg från gruppen i mitt flöde. Det av någon märklig algoritm-

regel som jag inte är ingenjör nog att begripa mig på men som gör att jag tydligen 

snubblar över inlägg från gruppen även om jag inte har själv varit aktiv där på åratal...

Nå, hur som helst. Idag ploppade det upp ett sådant där inlägg igen.

När jag läste det så började jag bara sprutskratta! 

Missförstå mig rätt - jag är - i alla fall har varit - en person som lagt stor

vikt, energi och fokus på inredning. Hur hemmet ser ut är fortfarande viktigt

för mig och något jag i alla fall nu och då ger lite tid och uppmärksamhet åt. 

Men, nej...inte så som förr. 

Det som roade mig alldeles förfärligt i dag var 

ett inlägg som lät så här:

INLÄGG:

"Vad har ni på era soffbord? Behöver lite inspiration!"

Ett av SVAREN:

"Just nu, en tallrik med blodpudding och en dinosaurie..."

(kommentaren fortsatte med att det är kanske inte just 

DET hen vill ha där, men det är så det är...) 

Och kommentaren kändes så underbart ärlig och samtidigt 

säger det något om hur osäkra många är när det kommer till 

inredning (och mycket annat också). Inspiration finns det mer av

än någonsin. Hela nätet spricker ju snart av inspirerande tips och idéer. 

Oberoende av genre, känns det som . Och ändå, eller trots det, behöver man

få bekräftat att just det man valt är "rätt och riktigt". 

Om tillräckligt många tycker "tummen upp" så måste det ju vara bra?

Fast ibland kan jag tycka att den där "tummen upp" eller "hjärta"- röstningen

på sociala medier inte egentligen säger ett enda dugg? 

Inom naturfotografering, mitt område just nu, slutar jag aldrig häpnas

över hur endel mediokra bilder kan få hundratal om inte tusentals "likes" 

medan helt fantastiska naturfoton som bara inte "kan det sociala-medier-språket"

landar på några tiotal likes. 

Ju mer man hänger (med) på sociala medier alltmer 

inser man hur vrång-vridet allting är i den världen. 

Ingen ny insikt precis, men insikten ploppade nu upp

idag - precis som inlägget från den borttappade inredningssidan. 

*

I övrigt vaknar det så sakta till i mina krukor på fönsterbräden.

Det blir en ny växtsäsong i år igen! 

Wooopwoooop!