ÅÅÅÅÅÅHHH…FREDAAAAG...

…jag kan inte minnas när jag tyckt att det är så skönt med fredag som idag!

Jag kryper upp i mitt soffhörn, tänder de där obligatoriska ljusen, häller upp

ett glas rödvin och bara andas fredagkväll med alla sinnen.

Men! 

Först av allt; TACK för de innerligt värmande kommentarerna i mitt förr inlägg.

Ni skall veta att det värmer in i själen! 

Det är nu som det är med livet, det kastar en lite hit och dit, upp och ner…

Samtidigt som mycket ändras, inte bara hos den insjuknade, 

vid ett besked om obotlig sjukdom, så fortsätter mycket precis som

förut. Vi drar de samma skämten som alltid, brorsan och jag.

Det känns som alltid, och ändå så annorlunda.

Brorsan är fortfarande på sjukhus, men läget är stabilare nu och det

gör att jag igen kan andas lite friare, slappna av i axlarna och åka hem

till de mina på fredagskvällen.

Krypa upp i soffhörnet, tända de där obligatoriska ljusen, hälla

upp ett glas rödvin och bara….vara! 

Snurra runt på nätet, läsa bloggar som jag inte hunnit besöka på en tid nu.

Slappna av. 

Jag funderade länge om jag skulle skriva mitt förra inlägg.

Samtidigt som det kändes väldigt, väldigt privat, så kändes det 

väldigt, väldigt konstigt att lämna det borta.

Det är ju en del, en stor del, av min vardag just nu.

Men det fick mig att fundera.

På det här med manligt och kvinnligt, och nu

är det bäst att jag klämmer in en lite varning för starka generaliseringar, 

bara så ni är beredda.

Nä, men det har råkat sig så att jag under en tid nu har smurfat runt en del på 

bloggar som jag inte vanligen besöker för att jag sökt info, erfarenheter, åsikter, om en 

viss specifik sak.

Jag har nämligen läst om våra nationalparker och då är det skoj att läsa

bloggar om människor som skrivit (och fotat) då de besökt dem.

Nu är det säkert rätt lika mycket män som kvinnor som gillar natur, friluftsliv och

att besöka våra nationalparker. Och som bloggar om det.

Men sättet som de besöken beskrivs i bloggar varierar faktiskt så till den

grad, att jag vid något skede började haka upp mig på det.

För det fösta, det vet vi. Män skriver (oftast) om något specifikt ämne.

Om vi tar det här med friluftsliv och nationalparker så är det mycket fakta

(tack för det!) och främst praktiska saker som vad som var bra att ha med sig, 

om däcket gick sönder på cykeln (dålig väg), om veden vid grillplatsen var torr.

Mycket informativt och bra!

Medan kvinnor (lite oftare) också beskriver stämningar, hur det kändes.

Hur allt liksom påverkar lite på allt.

Och hur man upplevde utfärden.

Det blir mer personligt. Det blir en kontaktyta till på något sätt.

Om det sedan är mer intressant att läsa är ju upp till var och en som läser.

Och okej, det här är galet generaliserat, och det varnade jag er redan för,

men det var intressant att verkligen kunna se en liten tendens till att 

kvinnliga bloggare verkligen lättare smyger in små personliga känslofrön

 lite här och där. I synnerhet om det fanns något under ytan 

som påverkade hennes stämning "för dagen" så 

fanns det ofta med.

Så visst män och kvinnor är olika - varför skulle det inte också synas i

bloggvärlden? Allt annat vore väl onaturligt?

Så samtidigt som jag upptäckte det här då jag läste om

friluftsliv så insåg jag att det skulle kännas väldigt konstigt att lämna

min brors sjukdom, hans resa, utanför.

(Tuvull är ju inte annars heller någon strikt sak-och faktablogg precis...*gapskratt*)

Och eftersom det kommer att påverka mig och mitt liv och leverne

en hel del, så skulle det bli haltande att utestänga det.

Jag kommer nog inte att gå in på hans sjukdom, det är hans privatsak,

men det allt det speglar sig ändå så starkt i mitt liv så att lämna det utanför

skulle kännas…fel.

Ja, suck…det här blev väldigt mycket trött babbel nu. 

För jag är rätt trött i skallen. 

Har varit långa dagar, sena kvällar, en hel del oro och så till

råga på allt så rymde min hund igår sent på kvällen jagandes en räv (?) som smugit sig in på

gården för att sno åt sig ett älgben som nog var ägnat för hundarna, men blivit drällande på

gården. En terrier ger minsann inte ifrån sig ett illaluktande älgben så där bara…

Vid två, på natten, kom hon tillbaka - med benet.

Så just nu är fredagkväll i soffan-med ljusen-och rödvinsglaset-konseptet precis lagom spännande.

För ett stycke,