nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

UTANFÖR...

…mitt fönster.

Om jag hade tid, och möjlighet så kunde jag sitta i timmar och bara
tokglo på fåglarna som kommer och äter till fröbaren.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka flyger de.
Och jag vet få saker som är så rofyllt.
Som att sitta och glo.
Och låta tankarna vandra.

Nu händer ju det här väldigt sällan.
Som jag ges möjlighet att sitta och glo.
När jag sticker iväg på morgonen är det mörkt, 
och mörkt är det när jag kommer tillbaka på kvällen.
Så mörkt att jag får ta till pannlampa för att kolla om fröbaren 
behöver påfyllning.


För oss som gillar att röra oss i naturen är det här en
riktigt jobbig årstid.

Vardagar kan man liksom bara glömma att det hela.
Om man som jag har ett levebröd som kräver
någon form av närvaro - fysisk i alla fall, helst också mental - vill säga.

Veckosluten är så korta så korta, med så mycket som man 
skall hinna uträtta - och om jag inte räknat helt
fel - så har vi en liten adventstid på intågande också
som pockar på uppmärksamhet i form av diverse
sysslor därhemma som bara…ja, hör till.
För att det skall bli på riktigt. Det här med julen.


Sen kan det ju vara hemskt intressant hur annorlunda
det här med jul ändå kan bli under en enda liten människas 
vandring på jorden vår.

Om vi tar och bara snabbspolar mina jular med 10-års intervaller:

Jag som åtta åring: (1974)

- Här har vi min barndomsjul när den är som bäst.
Godis. Godis.Godis. Gottebord.
Julmiddag (som tog sådan tiiiiid att ta sig igenom)
Julklappar och så någon julklapp till.
Vinterväder. Skidturer med familjen. Mandariner. 
Spel. Afrikas Stjärna. Monopol. Mer mandariner
Familj.
Tid.

Jag som 18-åring: (1984)

Godis. Godis. Godis.
Julmiddag (som verkar gå rätt fort numera…)
Julklappar, färre men mer värdefulla. 
Vinterväder, men nu teater och kultur på mellandagarna.
Mandariner och glögg.
Diskussioner och promenader och kultur.
Familj och vänner.

Jag som 28-åring (1994)

Mamma. Jag. Till en 5-åring. Egen familj.
Byggt ett hus. Är värdinna för släktens julmiddag.
Godis.
Julmiddag (går väldigt fort att äta - "och ni skulle bara veta 
hur många timmar det tog att tillreda det hela, PUST")
Isynnerhet som jag fått för mig att faktiskt göra ALLT själv.
(från att salta skinkan själv, baka bröden, egen ost…hur tokig får man bli?)
Julklappar, fast mest åt de små. 
Vi går in för "bara-en-gåva-per-person"-linjen.
(Tack och lov för det!)
Familj och släkt och vara tillsammans.
När julen dukats ut drar man in ny energi för då kommer;
Nyårsfester med vänner där man verkligen tar ut svängarna…
Champagne och fyrverkeri. Hela köret...
Och ungarna - de parkeras hos diverse mor- och farföräldrar.
Bäst så…;)

Jag som 38-åring (2004)

Mor till en 15-åring och en 6-åring.
Flyttat in i nyrenoverat gammalt hus. Julvärdinna för släkten även nu.
Intensiv jul. Jobbar med något som har sin försäljnings-topp 
på julen. Jobbar mycket och det blir långa dagar.
Försöker knåpa ihop en fantastisk jul på småtimmarna.
Riskerar att göra bort mig och somna med pannan mot julskinkan under julmiddagen! 
Bjuder på en jul för föräldragenerationen, för de jämnåriga, för tonåringen 
och för den lilla skrapabullan. Lite av allt åt var och en.
Jag är på min kreativitetstopp när det gäller att fixa och dona.
Mandariner. Och godis. Lite.
Nu har vi dragit ner på konsumtionshysterin och ger bara julklappar åt
de som är omyndiga enligt ålder...
Och jag tar en tyst promenad för mig själv på juldagen.
Bara hunden och jag.


Jag som 48-åring (2014)

Ja-a…det återstår att se.

Många gånger har jag drömt om den riktigt, riktigt på riktigt, enkla julen.
Helst ute på stugan.

Utan femton olika sillar, utan mat i galet överflöd.
Utan…ja ta det lite mer avskalat bara.

En riktigt enkel jul.

*

Få se hur det blir?

En enkel jul på stugan förutsätter också en
jul utan mycket snö - man måste liksom kunna ta sig ut dit.

Återstår att se hur det blir.
Julen i år.

Sådant funderar,


Inga kommentarer: