...i ett blekt och rätt sällsynt novembersolsken tvättar jag mina kristall-lampor.
Det ligger en märklig förväntan i arbetet.
Snart, snart tänds ljusen runt kristallerna och ett annorlunda sken tar över.
Det är ett stillsamt jobb. Att putsa kristaller.
Det droppar, sakta. Droppe efter droppe av damm från dagar
som varit ramlar ner på tidningar från igår.
Jag blir ibland andlöst betagen av skönhet så där mitt där i vardagen.
Städning är städning är städning....men mitt där finns ändå något vansinnigt vackert!
Hahaha...jo men så där kan det bli ibland! Det där herreminjeeså-tråkiga som man
bara liksom m å s t e ta itu med kan överraska. Och bjuda på något ändå.
Sådant gillar jag.
Eller som när jag nu på kvällen stod och rörde ihop en bolognese i köket.
När jag stod där och skivade morot och lök - och vitlök, såg jag ut över trädgården
som gått i vila, ut över havet, över molnen och solnedgången.
Och än en gång fick vardagens skönhet ett grepp om mig.
Det händer.
Nu och då.
1 kommentar:
Åh ja, så vackra bilder!
Skicka en kommentar