...i sig själv.
Den absoluta fördelen med att ligga däckad några dagar är att man har tid.
Och märkliga saker kan hända.
Såhär började det:
Jag ligger hemma och det är Hemskt Synd Om Mig.
Någon kommer på besök och placerar sig i min fåtölj och stjäl min tidning.
*prasselprassel*
Han ställer en fråga någonstans där bakom all trycksvärta:
- Hörru, vad betyder introvert, egentligen?
Jag mumlar något om inbunden - kanske?
Från min sköna tillvaro i soffans generösa famn sträcker jag ut en arm ur filtarnas mjuka famn
för att greppa min smarttelefon. Vad vore livet utan detta fantastiska lexikon?
Aldrig hemskt långt borta från mig. Jag älskar min smarttelefon. Där finns liksom alla svar!
Jag googlar "introvert".
Jag skummar över text...hittar stycken:
"Basically, an introvert is a person who is energized by being alone and
whose energy is drained by being around other people."
What, what, what... är det här?
Hittar en recension på Linus Jonkmans bok;
Någonstans här har jag tappat fokus på mannen bakom min tidning och
känner en hjärtklappning som inte beror på vare sig mannen (sorry) eller febern utan på
det jag läser.
Här beskrivs ju jag!
Det var som f_n.
Förlåt, jag svär sällan - men ibland händer det.
Har jag verkligen lyckats leva i 47 år med mina
egenheter, eller vad man nu kan kalla dem, utan att veta att det
faktiskt finns ett namn på det?
Jag laddar ner e-boken på fem sekunder och försjunker in i texten.
Det är så vi funkar, vi introverta, vi bara sugs med i något som intresserar oss
så de stackars människor som vi har i vår omgivning får tidvis känna sig
åsidosatta.
Jag har skämtsamt länge redan kallat mig en social ensamvarg.
Att det på riktigt heter introvert personlighet är nytt för mig.
Nytt och ruskigt intressant.
Det finns säkert en hel del vänner som himlar med ögonen och säger att
DET var väl inget nytt?
För mig är det det.
Det här vill jag återkomma till.
*
För första gången tror jag att jag vet hur det känns när någon homosexuell inser.
För första gången tror jag att jag förstår när någon med bokstavskombination inser.
Inser att det finns ett namn.
Att det finns en hamn - att man hittat hem!
4 kommentarer:
Ett intressant och tänkvärt ämne. Äldste sonen visade mig en amerikansk föreläsning i ämnet förut, den handlade en hel del om barns behov och om hur många människor som faktiskt är introverta i olika grad. Jag gjorde ett test på nätet, kanske mer på skoj, men visst kommer man till insikt om varför en del saker är på ett visst sätt...det handlar om att tillgodose sitt "introverta behov" för att må bra.
Ha det gott min vän / Åsa
Visst är det så! Och jag satt och funderade att hur många barn och ungdomar, som ju inte ännu hittat "sig själva" går och känner sig konstiga för att de inte passar in i den ändå rätt extroverta värld vi lever i. Mycket intressant ämne!
Ha det gott du med :) !
Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag känner mig över att ha bidragit till det du återger. Tack! /Linus Jonkman
Tack själv :) Det var underbar läsning! Aldrig fel att hitta hem :)
Skicka en kommentar