...det är nästan lite ruskigt!
Ni vet den där känslan man ibland kan uppleva i klädbutikens provrum, man provar ett plagg och så plötsligt känns det som om just det plagget skulle vara sytt åt just dig!
Förutom att det tilltalar sådär "på galgen" så sitter det perfekt över rumpa och byst.
Då kännas man att shit vad bra det här känns!
Samma fenomen kan faktiskt hända också då man byter hem.
Det är ju först när man gått in i provrummet med sitt nya hem som man verkligen kan känna om det sitter som det skall.
Nu har jag bott in mig i fem dagar - och det känns som om jag alltid bott här.
Märkligt!
Och så galet underbart så jag blir nästan lite yr.
Under alla mina år, under alla mina flytt, på alla adresser jag landat på har jag sett möjligheterna att skapa ett hem att trivas i. Och det har skapats. Ibland mer mer möda än ibland.
Men aldrig, aldrig har jag bara kunnat traska in i något som bara känns som jag.
Utan omändringar, utan att ta till penseln, utan ringa snickaren, utan att hyra en trädgårdstraktor, utan något alls. Bara flytta in - och känna sig som hemma!
Märkligt!
Och det är inte bara jag som känner så.
Jag kan ana mig till samma känningar hos mina djur.
Katten tog direkt trädgården i sin besiktning och det blev godkänt!
En ettårig tillvaro som innekatt är över. Nu finns det en trädgård att upptäcka.
Även grannen tyckte det bara är skoj om katten skulle ströva över dit.
Hunden, ja...hon har lite gränser att lära sig, men det skall väl gå bra det med!
Men här finns utrymme att snusa omkring eller bara springa fnattet av sig, eller lägga sig i skuggan av rosenbusken och kolla in vad matte gör...
Och jag, ja jag går bara omkring och upptäcker.
Blommor i trädgården som känns som jag.
Blommor jag själv kunde ha valt.
Och känner mig helt barnsligt glad över blåklocka och blåklint!
Doftande rosor och syrener.
Plommonträd och hallonsnår.
I kvällsskymningen dukar jag upp till ett enkelt kvällsmål för de allra första som kommer på besök.
Lokal "parmaskinka" - här går det under namnet Lande-Skinka - melon, ost, tomatchiabatta...smått och gott från köket som bara väntar på att visa vad det går för, sköna matutsvävningar bara tid finns.
Och att sedan gå ut i trädgården och plocka blåbär till en paj - är inte det lycka, så säg?
Att en så enkel, liten sak kan bli till så stort välbehag?
Visst är det rätt fantastiskt?!
2 kommentarer:
Verkar som din plats på jorden! Jag är så glad för sin skull.
Så skönt det låter och jag är i hjärtat så glad för din skull!
Det verkar som om även djuren hittat hem och jag hoppas igelkotten stannar kvar.
Jaa, det är fantastiskt!!!
Varm kram
Cia
Skicka en kommentar