I STUNDEN....

...slöläste i dagstidningen här om dagen och fastnade i en artikelserie om välmående. Denna gång behandlades det så aktuella på många plan: Leva i stunden. Carpe Diem. Mindfullness. Yoga....kärt barn har många namn!

Jag tror att det är något i den tid som vi lever just nu som gör att vi, eller vårt undermedvetna (?), vill uppmärksamma oss på att ta vara på stunden. Annars rusar vi genom livet som ett hysteriskt Pendolino-tåg utan att hinna uppfatta något alls. Eller i allafall inte alla dessa nyanser och detaljer som finns alldeles inpå oss.

Denna gång tog artikelserien upp Promenaden. De flesta av oss går ut och går, promenerar. Oftast går vi ut och går vi ut och går för att vi har en orsak:

Hunden skall rastas, konditionen skall höjas, fettvalkarna skall reduseras...

Men här talades det om en promenad för själen, för välmåendet! Att ta sig en promenad i Lugn och Ro. Sakta in (eller till och med stanna ibland!) för att dofta på en blomma, begrunda. Stanna upp och beundra något som är vackert i just Dina ögon.

Så många år, egentligen hela mitt vuxna liv har jag haft en hund med mig på mina promenader. Ibland har den varit stor och svart ibland liten och ljus. Men alltid en hund.

Sedan min Tosca tassade iväg till hundhimlen har mina promenader varit annorlunda. Jag har gått ut på raska promenader för att förhoppningsvis bränna lite av den där pizzan från torsdagskvällen...Eller så har jag gått ut och gå för att jag velat rensa mina tankar, vara ensam en stund. Men också då har mina promenader varit väldigt fokuserade på nåt. På tankarna. Eller på att gå mina x-antal steg, eller minuter eller vad jag nu hittat på att mäta......

Nu uppmanades jag då i artikeln att gå en promenad i lugn takt, utan mål och utan att försöka "analysera" det jag ser. Bara gå och känna efter hur det känns att sätta ner foten, stanna om det känns så och dofta på en blomma, beundra en utsikt. Och låta tankarna och intrycken vila, komma och gå som de vill. Bara vara. I stunden.

Inte helt "renlärigt" tog jag kameran med på min promenad. Tänkte att jag skulle gå samma länk som jag ofta brukar gå, bara för att se den med nya ögon. Och bara sätta tassen framför den andra. Stanna upp om jag såg nåt intressant. Och sedan lämna det och bara gå vidare.

Som en katt.

Min promenad börjar med att jag genar genom trädgården. Sedan ut på lilla byvägen och sedan vidare mot stationshuset. Eftersom jag ju gillar gamla hus så stannade jag upp en stund för att både lyssna och se på det gamla stationshuset. Länge sedan någon sålt biljetter här. I något år fanns här ett café, men det stängde i våras. Nu är det bara tyst. I ena ändan av huset finns en lägenhet. I andra ändan en taxistolpe och ett litet krypin för taxichaffarna att ta sig en kopp kaffe mellan körorna. Men annars, ingenting. Ett slitet trött hus som ingen riktigt orkar bry sig om...

Min promenad går vidare längs en liten sandväg bland gamla hus. Jag reagerar på de vackra långa skuggorna som en sensommarkväll skapar.

Invid vägen står ett gammalt lider. Under de år jag bott här har jag sett förfallet. Från att ha varit ett slitet lider är det nu ett förfallet lider...Någon har ändå lagt in lite nya bräder i dörren. Kanske det trots allt inte är så förfallet som det ser ut?

Vid perrongen växer dessa fina lindar. Någongång planterade för att ge en durabel bild av station till tågresenärerna? Nu får man försöka se träden för skogen - eller i alla fall för manshöga ogräs...Jag har gått här hundratals gånger, men aldrig riktigt sett det ändå!

Vid sidan av perrongen står en ensam cykel och väntar på att någon skall komma hem med tåget. Här finns inga cykelställningar, man bara parkerar sitt trampverk vid en buske.

Jag går vidare. Min lite drömska promenad blir svårare att hålla meditativ. Sportplanen är full av glada amatörfotissparkare av varierande ålder och storlek. Jag blir glad av deras smittande glädje. Butiken har full kommers. Nu har jag verkligt svårt att bara vara i stunden. Det händer så mycket hela tiden att jag automatiskt kopplar på mitt effektiva jag: "borde jag köpa hem nåt från butiken, ufff...jag borde komma hit till pappersinsamlingen med kartongerna jag har i källaren. Och tom flaskorna borde jag ju ha tagit med så skulle jag fått det fixat med det samma. Och så var det visst ett paket som skulle hämtas från posten...."

Men så med ens får jag syn på denna härliga figur, ritad på asfalten av nån liten unge! I all sin naivism får den mig tillbaka till tanken om varför jag gick på just denna promenad. För att stanna och se det jag inte annars ser. Inte ha något mål eller speciellt skäl varför jag går just här just nu.

gå och känna sig för, ett steg i taget.

I lugn takt.

Testa på det!

En annan dag är det dags för en annan sorts promenad. Men detta var skönt för själen. Jag lovar!

Ha det skönaste veckoslutet. Gå ut och upptäck bara varandet - i stunden!

Carpe Diem är inte bara vackert som ett ord på väggen!

p&k

M.