...på fredag!
I veckan ger man järnet på jobbet, i skolan, på weekenden blir det att ta itu med en massa här hemma. Men fredagkvällar....den person är synnerligen modig som vågar rucka på mina bara-vara-fredagskvällar! Och orsaken skall nog vara bra. Verkligt bra!
Såg en dokumentär här om kvällen om hur leken har försvunnit ur barnens liv. Visserligen var det en amerikansk/kanadensisk dokumentär, så vi här i Norden är knappast riktigt där än...
Hur föräldrar inte vågar låta sina barn leka ensamma, själva, utan övervakning. Minns själv min barndom då man kom hem när det började skymma eller hungern gjorde sig påmind. Alla dessa fantasiäventyr man gav sig ut på.
Visst fanns det så också "ledd verksamhet", gick i både dramaklubbar och höll på med friidrott. Men mesta - och bästa - minnen har jag ändå från dessa strövtåg i fantasin, ibland ensam, men oftast med vänner. Hoppa med paraply från (relativt) hög höjd i höststormen, för att se hur länge/långt man kunde hålla sig i luften. Jakten på miljöer som kunde stämma in på stämningarna i en sång. Fantasi. Stjäla sig ett äppel. Fantsistallet, och -hästarna som vi "byggde" upp i en liten fin dunge i skogen, trots att vi defacto också hade tillgång till ett riktigt stall och riktiga hästar...
Men i fantasin kunde vi så mycket mer....
När jag såg denna dokumentär om barn som aldrig fått leka fritt utan föräldrarnas vaksamma blick före 12-13 års ålder kände jag en sann sorg. Att få upptäcka den fria leken först i den åldern får mig att tänka på att det kanske är för sent då?
Jag, och lillungen, som såg dokumentären med mig kände tacksamhet över att vi lever i en miljö där fri lek är möjlig. Inte bara för mig för mer är trettio år sedan utan också för mina barn, idag!
Jag visste inte, heller hade aldrig tänkt på, att det finns föräldrar som opererar in gps-sändare i sina barn för att hela tiden kunna följa med på datorn var de rör sig. Och att det finns företag som lever på att göra detta ingrepp!
Visst vill jag också veta var mina barn rör sig, men hur skulle ett barn känna sig om de aldrig fick vara "onåbara". Ens för en liten stund?
Hur njöt jag inte själv som barn av att gå mina egna vägar, jag visste ju att jag skulle vara hemma en viss tid, och mina föräldrar litade på att jag gjorde det. Jag är glad över att bo och leva så att jag kan bjuda den samma frihet åt mina barn. Även om jag ibland känner att jag gärna vill ringa dem för att kolla - sådärförsäkerhetsskull, så försöker jag undvika det. För jag tror på att barn också mår bra av inte hela tiden vara under lupp.
Jo, jag vet att tiderna, och farorna, är annorlunda nu än då - men ändå? Gör man kanske mera skada än nytta om man ger sig in på att vara en curlingförälder?
Absolut inget illa om alla dessa hobbyn, alla de ledda fritidsverksamheter, men jag tror inte att de någonsin kan helt ersätta fri lek. Frilek...frihet.
Faktum är att sgs alla däggdjur leker, härjar på, som ungar. Varför skulle naturen fixat det så om det inte hade en funktion? Undersökningar med råttor (min åsikt om djurförsök kan jag ta upp en annan gång) men just detta var inte plågsamt. Man hade låtit unga råttor leka med likåldriga och i den andra gruppen hade man låtit unga råttor bara vara tillsammans med äldre råttor. Resultatet var att de som fick "leka" fritt hade en bättre förmåga att lösa problem och läsa situationer än de som varit med vuxna - trots att de vuxna råttorna "lärt" dem.
Faktum är att sgs alla däggdjur leker, härjar på, som ungar. Varför skulle naturen fixat det så om det inte hade en funktion? Undersökningar med råttor (min åsikt om djurförsök kan jag ta upp en annan gång) men just detta var inte plågsamt. Man hade låtit unga råttor leka med likåldriga och i den andra gruppen hade man låtit unga råttor bara vara tillsammans med äldre råttor. Resultatet var att de som fick "leka" fritt hade en bättre förmåga att lösa problem och läsa situationer än de som varit med vuxna - trots att de vuxna råttorna "lärt" dem.
Det kom fram i undersökningen att barn som hela tiden hade ledd verksamhet, och bara en eller ingen alls ledig kväll i veckan utvecklade stress redan i en ålder under tio år, och hade mångdubbel risk att bli deprimerade i tonåren eller som ung vuxen. De som fått leka fritt och ha stunder då de inte hade något inbokat utvecklade enligt studien bättre förmåga till konflikthantering som vuxen.
Programmet gav grogrund till många intressanta tankar.
Och bekräftade mig i min övertygelse om att det är inget fel alls i att fridlysa fredagkvällarna till en ingen-aktivitet-alls-kväll :)
Både för barn och vuxen!
Åtminstone denna vuxna tycker att det är skönt med fredagkväll!
Det är inget fel i att vuxna leker heller för:
Man slutar inte leka för att man blir gammal, man blir gammal när man slutar leka!
p&k
M.
2 kommentarer:
Barnuppfostran är inte lätt, det vet vi alla. Men att hela tiden övervaka, leda, kontrollera låter hemskt!! Tänkvärda tankar du har. Behåll era fredagskvällar och njut av friheten och lugnet! Ha en bra helg!
Håller fullständigt med! :)
Även om jag må vara curling förälder till ett visst mått har även jag en gräns, huga, klart barn ska få leka o vara barn så länge de vill :)
Ha en skön helg!
Kram /J
Skicka en kommentar