NOSTALGIMAT...

...För en tid sedan satt vi ett gäng runt vårt matbord och pratade - mat.

Hur vi nu sen kom in på det här med nostalgimat, måste ha varit tack vare uppochned-kakan?

Nostalgimat? Vad sjuttsingen är det? Jo, ni vet när man får en maträtt framför sig som man inte ätit sedan man var barn eller så. Och så plötsligt kommer alla minnen som på något sätt är förknippade till just den maträtten, drycken, ingrediensen över en som en tryckvåg.

Uppochnedkaka är för mig en sådan. Jag älskade den kakan när jag var runt tio - men knappast ätit den sen dess. (jo förresten, när jag väntade min första så bakade jag dem flitigt under en kort period. Kom jag på just...)

Och nu talar jag inte om de där "fina" middagarna som borde lämnat kulinariska fotspår i min matsjäl, utan de där rätterna som man bara ä l s k a d e under någon period av sitt liv. Eller som på något sätt väcker bra assosiationer och sköna minnen.

Jag lovar - när vi började gräva i våra djupaste skrymslen efter matminnen som ger oss hönshud av välbehag, så kom de mest härliga rätter - och historier bakom dem fram.
Nu har jag ju redan en tid funderat på att göra en kokbok till min äldre son ( som förresten på måndagen lyfter sina vingar och flaxar ut ur boet....vyäääh!). Krhmmm..var blev jag? Jo, en bok.

Har nu gjort några fotoböcker med lite olika teman - och nu skall jag ge mig i kast med en kokbok med recept som betyder något för just vår familj. Riktigt hur utformningen och innehållet skall se ut har jag inte klart för mig, men idén finns...:)

Sen gäller det ju att göra alla dessa maträtter - och fota dem. Och det är den knepigaste biten, tycker jag. Det är bara så himmelens svårt att fota mat så det ser gott (och vackert) ut!!!

Att liksom förmedla smaken och doften via en bild...vad knepigt!

Men det skall bli riktigt skoj, att välja ut vilka maträtter är tillräckligt "nostalgi" och tillräckligt "vi" för att platsa i boken. Var så säker på att ni får provsmaka på ett och annat här på bloggen...hihih..

Näää...det här är inget ätbart. Inte för oss, men nog för småfåglarna. Såhär ser min smällspirea ut just nu. Jag tycker dessa fröställningar är så himla fina. Lite höstiga...Det är förresten en superbra buske att plantera om man vill ha insynskydd, och det fort! Den blir 3-4 m hög, och växer i ett nafs. Dessutom är den lagom oansenlig så den funkar bra som "fondvägg" mot andra intressantare växter...

TACK för era kommentarer i förra inlägget :) de värmde verkligen skall ni veta!!! Det var mycket som gjorde att jag kände som jag kände (känner) men det tar vi en annan gång.

NU skall jag gå och skriva ner receptet på Vår Kladdkaka - den har en självskriven plats i kokboken. Samtliga i familjen kan visserligen receptet utantill även om vi skulle bli väckta mitt i natten, men ingen nostalgimatbok utan den...Vi börjar där.

Ha nu en skön lördagskväll. Lillungen och jag har en släng av ont i halsen - och orkarintegöranåtvettigt i kroppen, så vi skall bara slappa!

Kram M.