...de som bosatt sig i det gamla badkaret i zink, som en gång tjänstgjorde som just badkar åt lillungen.
Numera skulle han bara få in en tredjedel av sin kropp i den. Det mesta skulle vara utanför.
Där står nu mina tomatplantor och spräcker den ena gula blomman efter den andra.
Precis som det skall vara.
I går var det torgdag. Och i förrgår likaså, då var jag där.
Då ställer man sig snällt och köar.
Till grönsakerna, till bären, till potatisen, till fisken.
Man köar och pratar väder. Samma samtal som i fjol, och året innan.
Att besöka ett sommartorg, som man besökt i många, många år följer samma invanda procedur. År ut och år in. Samma brunbrända fiskare, samma glada grönsaksförsäljare med mylla under naglarna.
Jag står där med min korg, den samma som jag stått där med i så många år. Den börjar se ut efter det.
Borde skaffa mig en ny, innan de sista slanorna som skall föreställa handtag ger upp.
Den orkar med en börda av grönsaker och lite fisk, men inget mer.
Lägger korgen i bilen och går ett stycke genom byn till den lokala lilla butiken, den där som har allt som man kan tänka sig behöver - bara man förstår att leta. I källaren, i ett skjul intill.
Varje kvadratcentimeter är utnyttjat.
Där man får backa om två butikskärror möts. Det händer sällan, för här måste man gå enligt en noga planerad rutt. Glömmer man något, får man gå tillbaka och be om ursäkt, le lite:
- Jo, jag glömde juicen. Ursäkta mig...
De andra klämmer upp sig mot hyllor med kaffe, te, mjöl, gryn när man tar sig åt fel håll.
Som att köra mot trafiken på en enkelriktad gata.
Efter ett tag lär man sig att skriva sin butikslista utgående från hur man tar sig fram längs de smala, smala gångarna.
Vid kassan kvider min plånbok. Det är bara så, det kostar att handla i en liten bybutik.
Men visst det smakar också - det är en alldeles egen stämning där.
Ofta rätt svettigt och trångt - så där som det skall vara.
Ungar i bara brun ben yrar som små vesslor mellan kärror, korgar och hyllor. Någon vill byta ut sin glass, en annan kolla leksakerna, godishyllan, välja frukostbröd, flingor.
Mamman, som tagit sig fram till kassan försöker få ögonkontakt med barnen mellan alla andra i kön. Kön som i praktiken började redan då man kom in i butiken. Hon vinkar. Ungarna kommer pilande som i en slalombacke med var sin glass, den som kommer att börja smälta innan man kommit ut.
På vägen till bilen stannar jag och pratar med en man. Hör hur han mår, han hör hur jag mår.
Jag minns inte vad han heter, han minns nog inte vad jag heter heller.
Ändå brukar vi stanna och prata bort en stund, alla år.
Precis som det skall vara!
Sätter mig i bilen och backar försiktigt ut. Hela bilen doftar grönt av morötter, färsklök, sallad, dill, timjan. Och av fisk.
Kör stilla genom byn, man kan inte gasa på här. Badgäster som varit och tagit sig ett dopp traskar sakta hemåt med handduken om halsen. Någon går i badrock, barfota.
Ungar springer. De som bor nära har plockat fram sina rostiga sommarcyklar och vinglar med kassar och korgar på styret.
Snart viker jag in på grusvägen, den som blir smalare och smalare desto mer jag närmar mig stugan.
Den sista knappa kilometern vispar gräset omkring i underredet på bilen.
Veckohandlandet avklarat!
Precis som det skall vara!
