...ni har ingen aning om hur många de år, höstar, varit då jag roffat åt mig blomlökar i omoraliska mängder, då de dykt upp i butikshyllorna och sedan hade jag liksom bara "glömt" att de visst skall grävas ner någonstans inom rimlig tid.
Ibland har rimlig tid varit aningen utdraget om man säger så.
Jag har minsann stått i både oktobermörker och novemberrusk och petat ner lökarna i jorden.
Jag har till och med hackat hål med järnspett i den redan frusna marken.
Och då är det inte så där på centimetern att de hamnar på rätt djup om man är ärlig - men konstigt nog har det alltid ändå dykt upp blommor på våren på ett ungefär där jag trott mig petat ner lökarna.
Få växter är väl så överseende med taskig behandling som just tulpanlökar?
Och andra blomlökar - fast det finns riktigt knepiga individer bland dem med...
Just i år har jag satsat mest på de där riktigt säkra korten, de där helylletulpanerna som man kan lita på att ställer upp i vår - oberoende.
Jag har ju ingen aning om hur min trädgård kommer att se ut i vår.
Kanske det blommar i varje hörn, kanske det inte blommar alls.
Jag vet inte.
Så därför satsar jag på att gräva ner en ansenlig mängd lökar i en gammal tvättgryta som ser lite övergiven ut. Jag väntar med att ge mig på rabatterna tills jag vet vilka skatter gömmer sig där.
Men den gamla tvättgrytan skall i alla fall få spela en, om inte huvudroll, så en stor roll i alla fall i min vårträdgård. Det blir dubbla tulpaner i mängder.
Så har jag tänkt det.
Att sätta blomlök är för mig på samma sätt vemodigt som att se, och höra, flyttfåglarna dra söderut.
Man vet att vi ses igen, bara att det kommer att ta sådan tid.
Utdragna vintermånader...bläj!
Men just idag lyste semptembersolen som bara den, och det har varit en riktig njutning att gå därute och skrota.
På grund av den envisaste tennisarmbåge (jo, jag dras med den än...) så blir det inga stordåd i trädgården just nu.
Kanske just därför fick jag tulpanlökarna ner petade i tid i år?
För det kan jag göra med vänstra handen....;)
Man vet att vi ses igen, bara att det kommer att ta sådan tid.
Utdragna vintermånader...bläj!
Men just idag lyste semptembersolen som bara den, och det har varit en riktig njutning att gå därute och skrota.
På grund av den envisaste tennisarmbåge (jo, jag dras med den än...) så blir det inga stordåd i trädgården just nu.
Kanske just därför fick jag tulpanlökarna ner petade i tid i år?
För det kan jag göra med vänstra handen....;)