VÄRLDEN TILLHÖR DEM SOM HAR LIVSLUST...

...och livslust för mig är att ha det bra där jag är, där de mina är.

Jag har aldrig riktigt känt att mitt nuvarande boende är det jag vill. Det här känts som en lite krypande oro i kroppen. Lite som att försöka gå in ett par läckra skor, som man innerst inne vet att aldrig kommer riktigt att sitta som de ska...

De skaver lite hela tiden.

Under några (läs många) vårveckor har jag intensivt sniffat omkring efter någon annanstans att ta vägen.

Min hjärna försöker skrika ut att jag inte har alla mumintroll hemma i min mumindal som tänker offra pengar och tid på en ny flytt. Men mitt hjärta skriker högre:

- Varför stanna om det inte känns bra?

Jag har tittat på hus ute på landsbyggden, jag har tittat på snärtig, vacker, jugendlägenhet i småhöghus bestående av fyra lägenheter med torkvind, pigkammare, enorma källarutrymmen, och en trädgård bestående av de vackraste äppelträd innanför en hagtornshäck. 

Jag har tittat på 100 år gammalt torp med renoveringsbehov, med kanske bygdens häftigaste ek och övrigt trädbestånd och potential till vad-som-helst.

Och jag kunde ha tänkt mig dem alla. 

Huset ute på landet, med lite onödigt många kvadrater för en liten familj på två.

Lägenheten med sina tjocka stenväggar.

Torpet med sin historia.

Men huset på landet kändes för stort.

Lägenheten för instängd.

Torpet som en för stor utmaning för mig - denna gång.

Och så, en alldeles vanlig onsdag fanns allt det jag längtat efter, allt det jag vill ha, där i en annons på nätet och jag var såld. 

Bästa läget, bästa storleken, bästa pris...(äh det hoppar vi över...)

Bästa det mesta.

Och jag slår till.

Och så är jag då med hus igen.

Ett litet hus, med ganska få kvadratmetrar, men vackert så man baxnar.

Med kulturarv på gården.

Så himla lagom för vår lilla familj!

Och plötsligt känner jag mig fri som fågeln igen, trots att jag vet att min semester kommer att gå åt till att packa och flytta - i år igen.

Men denna gång känns det bara väldans rätt.

På väldigt många sätt.

Snart blir det dags för packlådor. Häng med - jag lovar att ni inte behöver släpa på den minsta lilla möbel.....;)

Ja, och så Glad Morsdag till alla finska mammor - de svenska får ta det lite senare, visst?

Nu skall jag gå och tappa upp lite mjöd på flaskor medan jag nynnar...

....on the road again...tralalalaaaaa...

Kram på er!

NÄR VINDEN FÖR...

...och riktningen är den rätta.

Då är det dags att kasta loss. 

Ni vet den där känslan i ansiktet när vinden känns rätt, när man känner att det är dags att lätta ankar, när man har en ny hamn i sikte.

Det ser ut att bli lite ändringarnas sommar igen.

Och jag är ruskigt förväntansfull och glad och lycklig -

över att vinden vänt och nu känns riktigt rätt.

Vi får se vart den bär!

Vinden.

EN HELT VANLIG TORSDAG...

...hos min kollega städas det alltid på torsdag. Alltid, varje torsdag.

Det skall vara städat och fint till fredagen.

Jag tycker det låter som en hemskt bra plan, en fin idé och en avundsvärd mängd kurage.

Jag kan inte påstå att det skulle hända speciellt ofta hos oss...

...att jag skulle hålla fast vid en speciell städdag. Fast jag borde.

Jag städar på måndagar, för att jag varit på vift på veckoslutet, jag städar på lördagar för att jag har tid då - om jag är hemma, jag städar på onsdagar för att jag inte står ut med att vänta till lördag och jag städar på fredagar för att jag haft annat "viktigare" för mig under veckans andra kvällar och hela hemmet ropar efter en respirator...

Just denna torsdagskväll hade jag faktiskt planerat in en städning.

Veckoslutet gick i resans tecken, så var det Valborg och då rymde vi till stugan, på onsdagkväll jobbade jag sent, och tyckte onekligen när jag landat hemma att soffans fluffiga kuddar hade en större dragningskraft på mig än dammsugaren och dammvippan någonsin kunde uppbringa!

Torsdag - då skall man städa - som min ordentliga kollega gör.

Men vad hände? 

Jag stannade vid butik nr 1 och köpte penseér. Och mylla. Och en hårföhn - fast det hör kanske inte egentligen hit?

Vid butik nr 2, en alldeles underbar växthusbutik gick jag lite bananas och roffade åt mig lavendel, mårbackapelargoner och jordrevor så det stod härliga till.

En stund senare ringer lillungen och låter som om han minst skulle gå en hungersdöd till mötes om han inte fick ett litet berg av fajitas just ikväll.

Jag var ju inte svårövertalad, inte  efter en lunch bestående av en hel del märkliga ingredienser som kocken i restaurangen gjort till något "nytt" som jag helst vill glömma.

Följaktligen drog min hemresa lite ut på tiden, med alla stop på vägen. Lillungen och jag gnällde i kapp över den urusla lunch vi behövt utstå medan vi skivade lök och tomater och njöt av hemlagad fajitas. 

Och så blev det så att jag (vi) struntade i det där med torsdagsstädning och laddade upp ett brädspel på köksbordet istället och tog en match medan lavendeldoften sakta spred sig i rummen.

Lillungen övade engelska verb på datorn, medan jag planterade om de nya Mårbackorna i större krukor för det vill pelargoner ha. 

Och så fick dammsugaren vila - även denna kväll.

Men i huset vilar en stillsam doft av lavendel.

Och det är nästan det samma som om man städat!

Inte sant?

HEMMA IGEN...

...efter besöket i St Petersburg.

Det är stort. Allt är stort.

På ett veckoslut hinner man bara skrapa på ytan. 

Efter ett besök i denna "sommarstuga" - Peter den stores sommarresidens - med en park på 800 hektar.

Efter promenader i staden, efter middagar som fick en att rulla omkring som en nöjd katt.

Efter att klättrat de 260 trappor upp till Isaks-kyrkans torn.

Efter att charmats av den otroligt vackra duvan i kupoltaket i Isaks-kyrkan. Efter att igen blivit en liten rese-erfarenhet rikare är jag redo att möta sommaren!

St Petersburg är verkligen värt ett besök. Man märker tydligt vilken stad som stått som förebild för Helsingfors arkitektur. Allt är bara väldigt, väldigt mycket större.

Och så plötsligt första maj; med sill och potatis och struvor och skumpa och grillat och serpentiner och ballonger och såpbubblor och varm sol vid havet med skogens sus i bakgrunden.

Stadsdamm byttes ut mot skäriluft.

Nu är det väntan på sommaren som räknas - borde bara få headern bytt...hehehehe.

För nu är nog våren här ändå - äntligen!

Lite prima!

TILL ÖSTERLAND...

...tänker jag nu styra min kosa för några dagar.

Tänkte besöka en lite "by" med anspråkslösa mängden invånare på knappa 5 miljoner.

Det är nästan lika många invånare som i hela Finland.

Tänkte besöka ett och annat museum där. 

Eller det kanske blir vid bara ett...

...Eremitaget i St Petersburg.

Och kanske jag inte ens hinner med en liten del av det.

Med sina 3 miljoner utställningsobjekt blir det, om man stannar vid varje objekt en minut....låt mig se....fem år och sju månader! Och det utan sov- och matpauser! Någon sade att det tar ca 12 år att gå igenom alla utställningsobjekt. Fast då får man åka hem och sova och äta emellan.

Vi talar stort här! 

Bara vinterpalatset har tusen salar. Och västerländsk konst finns utspridd i 120 av salarna 

Så om ni inte hör av mig på en tid, så....

...vet ni var jag fastnade...;)