...var havet och himmelen förra veckan i skärgården, blott blå är flyttlådorna som sträcker sig nästan lika vida kring som havet.
Hihii...eller så känns det bara så...
Blå är också mina armar vid det här skedet. Jag har inte ännu lärt mig att ta tillräckligt långa lovar runt de blå flyttlådeberg som tornat upp sig i det ena efter det andra rummet. Jag har slutat räkna hur många gånger jag "kört fast" i lådorna när jag pilar omkring som en förvirrad iller mellan lådbergen.
Jag är kanske förvirrad på annat sätt också, men jag tycker om att flytta. Nu har jag ju inte haft besittningsrätten till lägenheten så himla länge, men hunden och jag hann sitta på terasstrappan en stund och kolla in läget. Nosen gick som besatt på hunden, medan jag mer satsade på de visuella intrycken.
Jag tycker om den där känslan om att ha en tom "tavla" som väntar på att bli något jag skapar. Jag sitter där nu med paletten i en handen, och penseln i den andra. Inget är gjort. Än. Men visionen har satt sig i mitt inre. Jag har två tavlor att skapa - måla. Den inomhus, och den utomhus.
Här skall jag nu slå ner mina bopålar, här får jag gå omkring med trollspöet och förvandla det till något som tilltalar mig. Till ett hem.
Nu tvivlar jag på att mitt trollspö fungerar helt som i sagorna - jag misstänker att jag snällt får greppa pensel, roller, spackel, såg och hammare om det skall bli nåt av mina planer.
Men jag kan ju alltid pröva...?
Men innan det, innan vi är så långt skall jag roa mig med att kasta ner en och annan grej i de blå lådorna som ettrigt tar plats och påminner mig om att drömma kan jag göra en annan dag. De skrapar mina armar när jag kommer dem för nära, då jag genar där jag brukar gå, som om de ville påminna mig om att de vill iväg.
Jag blänger på dem och väser:
- Jaaa! Skall bara se till att golvet är förnyat innan ni landar där västerut tillsammans med alla möbler och förväntar er att bli förlösta av tyngden av de ting som är mitt hem. Ni får snällt stanna här ännu en stund!
Det ekar mellan de blå bergen. Gardinerna ligger tvättade och strykta i låda nr....12. Eller var det 32?
Åh, på tal om det, ivrig som jag är hade jag packat ner alla saxar, men var det i låda 4, 17 eller 42? Ja, så en svettig stund trodde jag att jag skulle bli tvungen att bita, tugga, sönder bubbelplasten när speglarna skulle packas in.
Just innan jag skulle hugga tänderna i bubblet kom jag på att lillungens skolsax ännu inte åkt in i de stora blå. Tur var väl det...;)
Snart, snart skall jag bjuda på lite innan bilder. Lägenheten är som sagt väldigt prydlig - och det finns de som inte riktigt förstår varför jag vill sälja en snofsig badrumsinredning på nätet - och släpa in nåt skabbigt skåp i stället...
Ja, det är väl bara det att detta är min nya tavla.
I den tavlan skall jag bo.
Simpelt!
PoK
M
