...jag vet en sak som jag kommer att sakna från det gamla lilla huset.
Fönster som öppnar sig på vid gavel. Fönster som släpper in sommaren, sommarens ljud och dofter.
Jag älskar att sitta här vid ett vidöppet köksfönster i skymningen, så mycket det nu blir skymning i midsommartid och tänka, skriva, fundera. Bara vara.
Idag har jag klippt gräsmattorna, det tog sina modiga timmar...DET kommer jag inte att sakna.
Det är bara tråkigt. Jodå, jag kan njuta av det nyklippta gräsets doft, men det är också allt. Jag ÄR aldrig i största delen av min trädgård. Det är bara nåt jag sköter.
Sköter om.
Ansar.
Men inte är i.
Ytterst sällan, nästan aldrig. Bara då jag ansar. Rensar. Klipper.
Jag vet inte om jag kommer att sakna den stora trädgården.
Jag vet intet om något annat. Har aldrig varit med liten trädgård.
I min nuvarande stooora trädgård finns mycket sådant som jag valt bara av praktiska orsaker.
Lättskött, billigt, praktiskt.
När nästan 4000 m2 trädgård byts ut mot 150 m2 (på ett ungenfär, tror jag) kan jag bara välja de verkliga godbitar jag vill. Och efter tjugofem år av stora trädgårdar, finns det inte så himla mycket som jag anser vara verkliga godbitar. De har gallrats fram under årens lopp.
Och de kommer att rymmas på de kvadratmetrar jag har att tillgå.
Tror jag.
Om inte, så finns en stilla plan om att anlägga en "skäriträdgård" på stugan slagit rot.
Hittills har stugans omgivning fått vara rena rama naturen.
Nu vill jag gärna anta utmaningen om att göra en trädgård i naturen - utan att det blir en trädgård.
Ni förstår vad jag menar? Här gäller det att gå försiktigt fram.
Sparspakat och med respekt.
Utmanande.
När jag kommer så långt att planeringen av den trädgården blir aktuellt.
Då har jag inte ett öppet fönster att sitta vid. Men jag kommer att ha en altandörr att öppna invid köksbordet. Och skulle det dröja, innan jag börjar planera, så har jag en arbetsplats vid en öppen spis - har jag tänkt mig...
För det är ju så, att stänger man ett fönster, så öppnar man en dörr...
Så är det :)
kram
M