...och kylan knäpper i stugknutarna och nordanvinden knackar i spisluckorna.
Dags att värma lite glögg och göra en djupdykning i julpyntslådan.
I år har jag inte skaffat nåt nytt i julpyntsväg, utan tänkte köra med gamla godingar. Det är också skönt detdär att ta fram det gamla pyntet och damma av dem. Det finns en hel del stämning i det också.
På tal om stämning. Vad är det som är just den där rätta adventsstämningen hos er? Det där som gör att det känns varmt och gott och skönt ändå in i hjärtroten och man bara är i stunden. Hur skapar ni dendär sköna känslan?
Den där känslan av lugn och avslappning.
Varje år bestämmer jag mig för att inte låta julhetsen ta grepp om mig, men hur tusan skall man undgå den?
Medan mitt blodtryck rusar i höjden bara av att tänka på julklappsshopping i nåt köpcenter till bredderna fyllt med stress-svettiga familjer som med förvirrad blick irrar från hylla till hylla, undrar jag om nån kan få julstämning av det?
Eller är det bara lika rysligt för de flesta?
Varför gör vi det då? Jag känner inte en endaste person som inte någongång skulle stönat över
Måstet Att Köpa Julklappar.
Man måste hitta nåt åt alla...som mottagaren kanske gillar men formodligen inte behöver.
Och handen på hjärtat - har inte vi alla fått julklappar som man djupt inom sig känner:
- Jaha, just så? VAD skall jag med den här till?
Och ändå shoppas det hejvilt!
Visst är det något magiskt i glittret i småbarns ögon när tomten kommer, men det är inget magiskt i att de samma barnögonen också kan blir nästan lite stirriga av mängden prylar när paketen äntligen är upp-packade.
Jag frågade min äldre vad han önskade till julklapp. Jag fick till svar det samma som jag själv skulle svarat om nån frågat mig:
- Vet du, faktiskt ingenting. Jag har allt jag behöver!
Jag frågade min yngre, som nog ännu kan räknas till småbarnskategorin - i viss mån i allafall.
Han svarade samma sak:
-Jag vet inte...? Kanske nåt...nä, jag vet inte!
Och nu är det inte så att ungarna mina skulle ha det mesta från tidigare, verkligen inte. Men jag börjar undra om inte den generationen som nu är barn och ungdomar, som i princip alltid haft det väldigt bra materiellt, helt enkelt börjar bli prylmätta?
Och jag själv? Det jag önskar går inte att slå in i vackert papper.
Men det kanske finns ändå?
Närhet och värme.
Nu kanske jag inte tänker kasta mig fullt så radikal och totalt bojkotta julhandeln - men väldigt långt nog!
Omtanke kan visas på så många andra sätt.
Jag väljer hellre att sätta den tiden som skulle gå åt att svettas i överfulla butiker på att göra det gott för mina kära på annat sätt.
Det är nog så att min julstämning i advent kommer från att pyssla på härhemma, skapa nåt gott, dofterna, smakerna - och lugnet.
Så skall jag göra - hetsen får nån annan ta i år - eller i alla fall skall jag sträva till det...:)
I år - igen...hehehe.
Det finns som sagt roligare saker att göra!
Eller vad tycker ni?
Vad ger dig den ultimata julkänslan?
Nu skall jag iklä mig tjocka utebyxor, dunrock, halsduk, mössa, varmaste hanskarna och ge mig ut i det vackra men kalla, kalla, kalla vintervädret.
Brrrr!
M.
