SÅGA, SKRUVA, BULTA, MÅLA...

...jaha, vad har ni gjort i veckoslutet då?

Jag har lekt snickare:) .

Eller lekt och lekt, jag har faktiskt krystat fram x-antal meter staket som jag är barnsligt stolt över!

Mitt livs första, egenhändigt tillverkade staket.

När jag stod där i höstsolen, med släggan i högsta hugg, med jeanskjolen stramande över låren och hårlockarna fladdrande i vinden tänkte jag på att jag måste vara en något komisk syn. Men strunt i det - det blev staket i alla fall!

Antagligen lyckades jag göra de flesta misstag, gick den långa vägen med försök och misstag, men det var roligt ändå! Och även om jag har lite fler meter kvar att bygga än jag hade tänkt att jag skulle ha efter weekenden så lär jag mig hela tiden.

Och så får jag ju goda råd också...i stil med;
Jasså, du gjorde så - om jag varit du så skulle jag ha gjort så här (lång förklaring) för att komma lite lättare undan...

Just, det ja...eh..tack!

Synd att jag inte kom mig för att fråga innan bara. Men nu vet jag ju till nästa gång!

För det är ju så att frågorna kommer under arbetets gång. Och för varje stolpe, för varje meter staket blir jag lite varmare i kläderna - på många sätt, hahhhahaa!

Men ikväll var det inte längre någon risk att man skulle bli varm i kläderna. Nordanvinden svepte genom trädgården med frenesi medan sonen och jag bankade in de sista stolpfötterna i jorden. Eller han bankade och jag stod mest och kommenterade att det nog går lite snett nu...Allt medan höstmörknet sänkte sig omkring oss.

Och medan vi 'smådiskuterade' där med hutter i rösten om hur snett snett är, föll de första små snöflingorna!

NEEEJJJ! Inte snö än!!!
Jag skall ännu kratta, och plocka in de sista krukorna, och plantera rosor, och stänga av sommarvattnet, och cyklarna skall in, och gräsklipparen och och och...

...och så har jag lite kvar på staketet då - också;)

Den uppmärksamme ser att det är lite väl mycket utrymme under grinden för att hålla små hundar på insidan, men det skall åtgärdas - på nåt vis. Och den ena stolpfoten är lite sned - men det är ju bara charmigt? ELLER HUR?

kram
M.

UTE ELLER INNE...

...samma dilemma varje veckoslut. Inomhus finns det ju alltid nåt att göra, eller som borde göras, rättare sagt. Och utomhus likaså. Men eftersom vädret skämmer bort oss för tillfället med de vackraste höstdagar man kan tänka sig är valet inte så svårt... 

Visserligen BORDE jag härja på här inne också. Fick i veckan ett berg av gröna tomater av min bror som fått en kanonskörd i år. Hade tänkt att jag skulle kasta mig lite huslig och koka inlagda gröna tomater, som är så vansinnigt gott till kött. Men, men...Jag bara skjuter upp det och skjuter upp det, varpå jag dagligen får plocka en massa rodnande tomater ur den stora skålen med gröna tomater...snart har jag inga kvar att göra inlagda dito av! Inget stort bekymmer minsann - de röda smakar gudomligt av sommaren som var, de med!

Alltså, en blick ut genom fönstret på morgonen och valet är klart: Idag blir det en utedag!

 

Och därute väntar en liten hög med stolpar och bräder...

...kamstål och

...ett antal meter svart (snyggt :)) trädgårdsnät...och fyra portar som gräddan på moset!

Bara att kavla ärmarna, spotta i nävarna, dra på sig arbetshandskarna och ge sig i kast med mitt livs första staketbygge!

Nånstans har jag läst att det behövs lite smått ett och annat litet verktyg för att få det rakt åt alla håll och kanter - på ett ungenfär åtminstone!

Vad jag däremot INTE hade räknat med är att det visade sig att jag behövde ett och annat annat verktyg OCKSÅ! I min naivism trodde jag att om jag köper 75x75 mm stolpar och 77x77 mm stolpfötter så borde med min enkla logik dessa stolpar gå in i sina hållare som smort - det är liksom 2 mm marginal åt alla håll enligt mitt enkla sätt att tänka.

Men se nej!

Snällt fick jag ge mig på varenda stolpe med hyveln och hyvlaochhyvlaochhyvla i all oändlighet för att få dessa förb... stolpeländen att passa!

Hur svårt skall det vara???

De enda som lyssnade på min osande svada ord som jag tämligen sällan använder mig av var några små talgoxar och blåmesar som snurrade runt i buskarna.

Tänk om man skulle grunda en järnvaruaffär för kvinnor, där man kunde köpa saker och ting som PASSADE ihop på direkten - om det liksom är MENINGEN att det skall passa ihop. UTAN att man skulle behöva en arsenal av verktyg (gärna elektriska och tämligen dyra) för att få en enkel sak att funka!

Åtminstone går jag inte, som kvinna igång, av att bli tvungen att sätta mig i bilen och köra tiotals km till närmaste järnvaruaffär för att köpa ett verktyg (gärna elektrisk och dyr) för att få något fixat som borde passa utan några verktyg alls!

Tänk om samma skulle gälla allt annat man köper? Om man skulle köpa, låt oss se en elvispel - och visplarna inte skulle passa och man fick svaret:

- Så kan det nu vara ibland, du måste nog fixa till det lite så de passar!

*suck*

Så istället för de 25 m inhägnad jag trott jag skulle åstadkomma idag - har jag lyckats få till stånd 4 m staket - inklusive en port! Och detta har jag åstadkommit med en ansenlig mängd svett-blod-och  tårar!

Men skam den som ger sig! Än tänker jag inte kalla in kavalleriet;)
Inte riktigt än...

Men nu tänker jag minsann unna mig ett glas rödtjut vid brasan - och samla krafter för i morgon.

Fortsättning följer!

kram på er!
M.

SEGT MELLAN SYNAPSERNA...

...är det i min stackars skalle. Ett helt litet snorsamhälle har tagit över min tankeverksamhet varför jag ärligt och uppriktigt är glad över att jag förutom dunderhostmedicin också fick utskrivet några dagars sjukledighet. I ärlighetens namn skulle jag förmodligen gjort mer skada än nytta på jobbet dessa dagar...

Så vad gör man? Att släpa sig ut på en promenad är alltför ansträngande. Att sitta inne när höstsolen ger sitt allt därute känns fel. Alltså virar jag tröjor och filtar och halsdukar och benvärmare och gud vet vad omkring mig och sätter mig i trädgården med en bok om hundskolning. Även om jag haft hund hela mitt vuxna liv, så är det i allafall femton år sedan jag varit med valp senast så en liten uppdatering är inte fel alls!

Och man kan alltid lära sig något nytt!

Men oj, vad roligt det skall bli! Visserligen fick jag en liten känsla när jag läste böcker om valptiden att hjäälp, vad har jag gett mig in på! Men nej, på allvar skall det bli så himla skoj! Jag kan knappast vänta!

Fast å andra sidan är det hiskeligt bra att det dröjer ett tag ännu.

Jag skall faktiskt hinna bygga en ute rastgård innan valpen anländer.

Det är nämligen så hos oss att vi alla är hemskt förtjusta i att alltid ha ytterdörren öppen (läs: mest månader då det är plus-grader). Jag tycker att ett hus med dörren på vid gavel, det ser så inbjudande ut. Och vi har alltid haft hundar som stannat på gården. Men att plötsligt ändra på det för att det kommer en valp - det funkar kanske inte, och det vill vi egentligen inte heller. Vi trivs med öppna dörrar.

Så då blir det att bygga staket runt en del av tomten. Enkelt!

Nu har jag aldrig tidigare byggt staket, så vi får se hur det går. Bara förkylningen har gett med sig skall jag (eller sonen då med sina Obelix-muskler) banka ner staketstolpar i marken. Nu är det bara att hoppas att allt är gammalt havsbotten som det borde vara och att det inte lurar något litet urberg eller en bautasten under ytan...

Att sedan trädgården är sådan att för att kunna ingärda en del av den OCH fortfarande kunna röra sig till de övriga delarna av trägården UTAN att behöva traska runt en massa buskage, rabatter etc kommer det att behövas inte mindre än 4 portar!

Och då kan man ju fundera om det ändå skulle vara smartare att försöka komma ihåg att ha EN dörr stängd istället för FYRA portar...?

Visserligen är det ju meningen att hunden skall skolas till att hållas på tomten. Men tills vi kommit så långt känns det tryggare med ett staket.

Och när staket-tanken, från hundsynvikel, slagit rot i min skalle - det var innan synapserna började bli sega - så strax kom jag på att det nog kommer att se väldigt trevligt ut - OCKSÅ.

Det blir ett tydligt trädgårdsrum till. Och det kommer ju att skapa nya möjligheter i trädgården som skulle vinna på lite uppdatering.

Så där kan jag hålla på, att spinna på tankarna och vända och vrida på funderingarna tills jag lyckas vända en aningen märklig idé, vars praktiskhet man kan ifrågasätta, till en alldeles ypperlig lösning...

(enligt mig då, hihiii....)

Så när funderingarna sedan har kommit så långt som till en skiss, om inte på papper, så i huvudet i allafall...hur slött är det sedan att inte kunna hugga i direkt!

Dels sätter förkylningen stopp, dels är allt material fortfarande och väntar på mig i järnvaruhandeln. Jag älskar ju att gå i sådana butiker - mitt problem är att jag inte är så bra på detdär tum-språket som killarna på virkeslagret talar...Jag får alltid stå där och vifta med händerna och försöka göra mig förstådd, och hoppas på att komma hem med rätt dimension och mängd virke.

På ett ungenfär åtminstone!

Och det kommer att bli så fint så!

Tänk ändå, vad en liten hundvalp kan få till stånd, innan hon ens satt den minsta lilla tass här?

(vad annat valpar kan få till stånd väljer jag att inte tänka på - just nu iallafall...hehehe)

Nu skall jag läsa vidare om borderterriers - för det är en sådan hon är

lilla Aida!

Och glöm inte: nys i armvecket!

Prosit!

M.

NÄSTAN TRE VECKOR...

...gammal är man och totalt kapabel att smälta hjärtan!

*lycka*

M

BLAND DET VACKRASTE...

...jag vet är kanske inte i ärlighetens namn mina arbetsskor, men under årens lopp har det blivit så att när det skall till rejäla tag i trädgården är det dessa som åker på. Nu är det ganska länge sedan dessa åkt på...och det märks i trädgården! Under några år har mitt trädgårdsintresse varit lite på autopilot, jag vet inte riktigt varför. Kanske det är att trädgården, som anlades i början av 2000-talet nu vuxit upp och bara är.
Och det har saknats tid och inspiration och lust och...riktigt orsak också att ta itu med några nya projekt.

Inte för att jag nu heller skall göra några stordåd, men det finns ett och annat som jag börjat irritera mig på i trädgården. Och idag när höstvädret bara var som allra bäst åkte arbetskängorna på. Och fram åkte såg och spade och grep och hacka och kratta och hela arsenalen.

Det är just när man är där i sin trädgård som man verkligen ser den. Men det visste ni ju redan...;) Inget nytt.

Men nu skulle jag vilja då alltså presentera något av det vackraste jag vet:

Växtrikets lilla gråsparv. Så anspråklös där den står i skuggan av sina pråligare kusiner. En liten blyg Mustilahortensia. Men jag kan inte låta bli att tycka att just dessa lite sparsmakade hortensiablommor är bland det vackraste i min trädgård just nu. Bara man upptäcker dem. De är lite tystlåtna av sig.

Medan jag ger järnet med att flytta växter, vända och litelite förstora gamla rabatter och dela perenner med hjälp av alla tänkbara verktyg och en hel del jävlarannamma så förstår sig andra att njuta av höstsolens mjuka värme på annat sätt...

Det ser oförskämt skönt ut...Men skönt är det också att jobbar på så svetten lackar:) Och skönt var det att jag äntligen fick den där stökiga, ogräsanfallna rabatten uppstädad!

Jag har märkt att det är betydligt knepigare att ha den där bohemiska stilen i trädgården...till ett visst skede är det där lite vilda och rufsiga charmigt, men sedan vips har det hänt nåt och det ser vanvårdat och slarvigt ut.
Hmmm...redan i morgon har de lovat kyligare, bäst att sätta lite fart därute så trädgården är redo när löven börjar släppa från träden på allvar.

 Sen skall det krattas och krattas och krattas...:)
Jag tycker om att kratta. Mitt spektakel till katt tycker också om att kratta...eller åtminstone att jaga löv.
Mina barn däremot gillar inte att kratta. De har haft de mest fantastiska ursäkter vad de måste göra just då det är krattningsdags. Ibland väljer jag att tro på dem...;)

 I väntan på årets versioner...

p&k

M.