REGN ÄR BRA FÖR SJÄLEN...

...och efter en ganska så händelserik vecka är det skönt med något som får min själ att spinna av välbehag. Höstregn har den inverkan på mig. Väldigt välkommet just nu!

När det regnar ute kan man städa inne. Jag hör ju till den lyckligt lottade skara som är tämligen övertygad om att damm inte förökar sig under sommarhalvåret. Följaktligen, stärkt i min övertygelse struntar jag ganska obekymrat i att storstäda under sommarmånaderna...

Men när höstregnet öser ner och jag inte ids ge mig ut i svampskogen, inte ids göra något ute över huvudtaget, hinner sanningen fatt mig - det kan hända att damm faktiskt alldeles lite förökar sig även sommartid...

Så att idag, medan höstregnet smattrar mot fönsterrutan har jag städat undan sommarkläderna. De fönster jag hunnit renovera under sommaren har fått komma på plats. Nu skall jag bara köpa tätningslister till dessa inte-alldeles-täta, men vackra, gamla fönster och jag är redo för vilka höst stormar som helst!

Stormat har det gjort på mitt jobb också. I veckan blev vi inkallade till ett möte med kort varsel.

I och för sig hade jag anat att nåt var att vänta, det har varit i luften så att säga. Men lite som en kall regnskur i nacken kändes det nog att i stället för att som vi trott automatiskt övergå i en annan organisation blev alla uppsagda!

Vi kan ju alltid söka vår egen tjänst. Och det kan ju vem som helst annan också i och för sig.

Så nu, medan jag höststädar, förbereder jag mig på att på måndag föra en arbetsintervju om min nuvarande arbetsplats. Känns lite märkligt...

Personligen känner jag inte någon större stress (kanske jag borde, men just nu gör jag inte det?) men för många av mina kolleger är situationen bra mycket mer komplicerad än så.

Nu ställs ålder och erfarenhet mot ungdomlig energi. Så fel - när båda behövs...

Ibland skulle jag bara vilja ställa mig som ett trotsigt barn framför dessa stora chefer som bollar med sina anställda och skrika:

Kunde vi s n a r t få lite arbetsro, så vi kan göra det vi är anställda för att göra?

Perkele!!!

(en liten del av mig är ju finne trots alla rötter lite här och där...heheh)

Just nu har jag lite lust att hålla med den finlandsvenska diktaren Gösta Ågren som nångång lär ha sagt:

"Oroad dig inte, det ordnar sig ändå inte!"

Men det kanske det gör ändå, alltid på nåt sätt. Egentligen tror jag nog mer på det; allting ordnar sig alltid på något sätt.

Och med den fasta övertygelsen har jag gått och..............reserverat en hundvalp!

Det ni! Vad gör man??? En gång hund, alltid hund. Har faktiskt gjort personligt rekord i att vara hundlös sedan....jag började bestämma nåt själv över huvudtaget...;)

Så nu tränas det nya förhållningsregler i familjen - vi skall ju bli med valp!

Och för eventuella andra individer i antågande har jag satt upp förhållningsregler ovanför min säng:

Bara för att vara tydlig...

Det är viktigt för varelser av diverse slag!

Pusssss, och njut av regnet - det är bra för själen!

M.

BEVIS...

...ville bara bevisa att det är fullt möjligt för mig att bara göra ett snabbt, och kort inlägg, hihii.

Inte alldeles lätt, men jag klarade det...;)

kram

M

SÅ SÖNDAG...

...har det varit idag! Sov länge, precis det...jag sov ännu lite längre än jag brukar kalla att sova länge. Och det var ruskigt skönt. Lillungen har fått en förkylning i kast med sig så han sussade gott, och länge han med.

Vaknade sent om sider som sagt, till en varm och solig söndag. Och inget speciellt inbokat. Lååång frukost ute i det underbara höstvädret, med gula björklöv som siglade ner omkring mig.

Nu är det ju så, som ni vet, att ingenting inbokat inte är det samma som inget att göra! När sömnigheten sakta ramlat från mina ögonfransar med hjälp av ett par rejäla koppar kaffe, började jag spana över trädgården och allt som borde göras där.

Lillungen blev nedbäddad framför tv:n med en ansenlig mängd näsdukar och lite att dricka inom räckhåll. Och den äldre hade nedbäddat sig själv i husets tystaste och mörkaste rum, möjligast långt borta från oss vakna familjemedlemmar. Han hade jobbat natt och hoppades innerligt på att hans mor inte skulle komma på att sätta upp hyllor, eller annars bara härja på inomhus...

Och jag som faktiskt borde sätta upp lite hyllor, och jag som faktiskt borde härja på lite inomhus...men det kan jag kanske göra en annan dag då?

Hemskt svårt var det inte att välja utomhussysslor framom inomhussysslor när hösten bjöd på en sån underbar söndag! Funderade på att ge mig ut i svampskogen, men hur det nu sen blev så höll jag på i trädgården - och vips var klockan middagsdags. Min sena sovmorgon kan ju haft en liten bidragande orsak till att jag inte hann med båda två? Tror ni? Nääääeee?

Men svamparna kan vänta. Sovmorgon skall man ta när det känns så!

Grillen skuffades in i garaget, krukorna tömdes och tvättades, och i bara förbifarten vände jag en rabatt som jag borde ha gjort nåt åt för länge sedan. Kanske jag bara väntat på den rätta stämningen? Nu kände jag ingen pardon - allt skulle bort! Och till våren väntar mig en ny rabatt att plantera. Planerandet tänkte jag ta i vinter framför brasan, gärna med lite glögg i glaset när nordan blåser kring knutarna!

Medan jag härjade på i trädgården hörde jag det där lillalillalilla pipet som kommer från domherrarna. Är de redan här? Till sommaren brukar de försvinna till Den Djupa Granskogen, men är de tillbaka därifrån redan nu?

Väntar de en tidig höst?

Bäst att fixa den biten färdig också...Fågelmatningen. I våras fick jag syn på ett skåp, fult som stryk, i trappuppgången på jobbet. Sniffade runt lite för att höra vems det var.

För jag hade blivit förälskad i ett fult skåp...då vet ni hur det är....

Efter lite detektivarbete kom jag fram till att skåpet hörde till en fotobutik. I detta skåp förvarades fotona då "på den tiden" när man traskade med sin filmrulle för att få den framkallad. Remember?

Brandsäkert och med möjlighet att låsa och med en tyngd som på ett mindre kassaskåp kan jag förstå att de framkallade fotona låg säkra här. Vad fotobutiksinnehavaren inte kunde förstå var att nån på allvar ville ha denna fula tingest hem till sig.

Jag till och med frågade vad han ville ha för det, varpå han brast ut i ett gapskratt.

- Betalt??? Ta skräpet - om du orkar, hahhahahahaa!

Ha! Jag orkar vad som helst när jag fått den växeln på. Eller...jag orkar alltså väldigt bra övertala "nån" (i detta fall min ex och äldre sonens kompis) att släpa hem eländet till mig. Hade först tänkt att lillungen skulle få det upp till sitt rum, men med tanke på hur mycket ett plåtskåp låter, och det faktum att trappan är smal och skåpet väger ett ton och att ja...det fanns inte så många frivilliga att bära det...så fick det bli ett uteskåp i stället.

Nu skall jag ha fågelmaten, talgbollarna och uteblossen och ljus till lyktorna och sådant i det.

Så fick jag min oplanerade söndag att gå...i sällskap av katten Myrra som de första två, tre timmarna tassade runt med mig, men sedan nöjde sig med att lojt blicka över mina förehavanden från en av stolarna vid uteplatsen.

När jag vid femsnåret parkerade grepen vid den svängda rabatten kände jag att jag trots allt fått en hel del gjort. Kändes skönt i kroppen också.

Lillungen snörvlade vidare, men hade knappast hemskt mycket emot att jag inte tjatade på för mycket tv-tittande - för en gångs skull...;)

När det började skymma därute kom jag in, tände ljus och började med middagen. Lagom tills steken blivit klar kravlade den äldre sonen ner för att äta "nattarbetandes-frukost".

Det var en alldeles vanlig - men hemskt skön söndag!

kram alla söta löv i vinden - njut av hösten!

M.

HÖSTENS LILA TING...

...eller ett försök att få osammanhängande bilder att bilda ett tema:)

Weekenden rusade förbi och återigen är det måndag. Emellanåt känns det nästan som om det var måndag lite oftare än det är andra dagar, men jag kanske har fel?

Lördagar, till exempel tycker jag verkar vara lite underrepresenterade. Jag skulle gärna ha en extra lördag nu och då och om jag nu verkligen känner efter så kunde jag tänka mig en och annan extra söndag också...

I weekenden var jag ute på stugan, och skulle gärna gått långa sköna promenader, men när nordan låg på och temperaturen med nöd och näppe klättrade över sju grader så blev det så att brasans värme blev för svår att slita sig ifrån! Samtidigt var det så skönt att bara vara, egentligen borde man göra det lite oftare - och det är till DET jag skulle behöva färre måndagar och flere lördagar...hihiii..

Men det kanske är lite svårt genomförbart, sådär praktiskt?

Lite kort inägg denna gång - av praktiska skäl skall jag gå och kasta mig på örat...det är tisdag i morgon (läs idag..)

kram!

SEPTEMBER....

...kylan på morgonen är inget som man bara kan nonchalera som inbillning. Även om solen dagtid ännu värmer skönt så är det lite ljummen värme i allafall. Även om rosorna ännu blommar i trädgården, så tar vinden över sommarkänslan. Just idag har vinden vänt och ändrat karaktär. Den är inte längre svalkande, den är isande. Kall.

Har haft så mycket för mig de senaste veckorna, så jag har inte hunnit märka att vildvinet bytt färg! Rodnande väntar de på att få ta över färgprakten i trädgården. De första nersiglade gula björklöven samlas till ett litet möte framför trappan.

Får mig att tänka på visan om okända djur:

"På dom första löv som siglar sitter/små djur och det hörs ett evigt kvitter/ Dom håller fast i lö-ö-vens kanter/ i vindens kast/ och dom flesta är ta-aa-nter./ Men annars skulle löven inte gunga/dom fnittrar mycket men kan inte sjunga."

Ni vet, visan som handlar om okända djur av Olle Adolphson? En synnerligen okänd fjäril har landat på min skafferidörr i köket. Det är lillungen som gjort den i skolan, och jag tycker sååå om den. Färgerna och ja, jag bara tycker om den! Den är lite höstig kom jag på.

Det var också lillungen som kom att tänka på visan om okända djur. Vi talade om minnen som man kommer ihåg. Plötsligt sade han att han minns hur vi engång (han och jag) suttit i trappan i en överbokad Sverige-båt och eftersom vi tyckt att alla såg så sura ut, så började vi sjunga visan om okända djur. Där mitt bland alla.

Själv hade jag faktiskt glömt det (aktiv förskjutning...hehehe...?)men jo, jag kommer ihåg det när han påminde mig om det!

Men att min fem-före-tonåring kommer ihåg det som ett trevligt minne är ju lite skoj. Om nåt år vill han förmodligen helst glömma det...hihiii!

Själv har jag lite svårt att släppa sommaren ifrån mig. Trots att jag tvärtom vanligtvis brukar vara otålig i min väntan på hösten, så är det inte riktigt så i år. Vet inte riktigt varför?

Ändå har jag tidigare än någonsin städat undan utemöblerna, och i weekenden skall jag till stugan och sätta den i ide. Lite motstridigt? En del av mig vill hålla kvar sommaren medan en annan del av mig vill gå vidare mot hösten tidigare än vanligt.

Kan det vara så att ens rutiner påverkas av ens känslomässiga situation? Väntar med spänning på hur jag då i så fall skall komma att ta emot hösten...

Ute börjar vinden ta ton. Ju mer det stormar därute, desto lugnare känner jag mig här inomhus. Hemmet sköter sin roll som trygghetens borg. Bara jag skulle få in de nymålade inre fönstren så det inte skulle dra så fördärvat...;)

Kram på er, håll i varandra i stormen!

M.