TIDENS GÅNG...

Just en sådan här dag skulle jag önska att tiden gick sakta, sakta så jag skulle riktigt hinna njuta av varje solstråle, varje vindsmekning, varje doft från havet eller skogen...

Men tiden går med samma, sakta, trygga lunk oberoende vad än sker, var man än är.

Klockan har jag slängt på spiskransen, där kan jag förstrött kasta ett öga på den när jag går förbi...

- WHAT???? är den åtta snart? Och vi har inte ens hunnit med middag än!!!

Denhär underbara klocka från Fé är min semestergåva (eller nåt...hihi) till mig själv. Lillungen utryckte också sitt gillande:

- Är klockan gammal? Har den kugghjul och sånt??? frågade han med lysande (lystra) ögon. Han älskar allt som man kan pilla i små beståndsdelar och sedan försöka få ihop igen med varierande framgång...

- Nix, den är alldeles NY, går med b-a-t-t-e-r-i-e-r...den SER bara gammal ut, svarade jag och spände mina hålltassarnafrånminklocka-blick i honom.

- Nå, fin är den i allafall. Jättefin, jag tycker också om sånt där gammalt som du.......*onödigt lång tankepaus* ......också tycker om. Klämde han till på slutet. Tur för honom...;)

Riktigt på riktigt gammal är denhär cigarrlådan, som jag har tändstickor i. Gamla ting är fina, men extra roligt blir det när man känner till historien bakom dem.

Denhär cigarrlådan var planerad att Göran skulle få till julklapp 1942 av sin mamma.

Göran hade åkt till sjöss några år tidigare, och med den tidens kommunikation visste inte Mor Edith när hennes som skulle dyka upp. Trots krigstider och knappt om pengar ville hon ha en fin gåva till sin son ifall han trots allt skulle dyka upp till jul.

Men han kom inte...inte till den julen och inte till någon jul efter det heller. Det gick en tid och Göran anmäldes försvunnen. Mor Edith hörde aldrig av sin son mer, och vilket öde han mött vet ingen...

Trettio år senare dödförklarades Göran, och hans cigarrlåda hamnade hos min mamma, som var släkt med Mor Edith. Cigarrlådan åkte ner i källaren, till min pappas verkstad. Vad som förvarades i den kommer jag inte ihåg, men jag har minnen att jag lekt med den som barn.

Nu har den, trots att den flortunna försilvringen nästan helt slitits bort, fått komma fram igen. Jag kan föreställa mig hur Mor Edith kände sig när hon för sina smala slantar ville få cigarrlådan graverad. GF och 24.12.1942....OM han skulle komma...

Nu står den här på spiskransen i stugan, ett stenkast från havet som troligen "tog" Göran, då för 60 år sedan...Sådan är tidens gång....undrar om nån sitter och skriver ner historien om min klocka en vacker dag?

Kram M.

SOMMARKVÄLL...

Ute hänger badhanddukarna på tork, småsandiga efter en dag på stranden. Solens hetta känns kvar i huden, solkrämen till trots.

Sommarkväll som bäst!

Godnatt sötnosar!

M.

ROS VÄRD EN ROS...

Ibland är det så man bara gapar! Eller jag gör det då...ibland.

När mina busungar har klarat av ett skolår med någotsådäräran i behåll *hihi* så har jag brukat köpa åt dem en ros till skolavslutningen.

Det ligger väl någon fåfäng tanke bakom om att få lite blom-hyfsochpli i grabbarna, jag vet inte...men så har jag nu gjort. Så även detta år. Men nu var det ju i och för sig inte DET som är grejen här...utan:

Låt mig presentera en synnerligen uthållig med snudd på envis ros....Köpt 30.5

Märk väl att jag inte en endaste gång gjort ens så mycket som bytt vatten åt den stackarn...

Lite börjar det synas i kronbladskanterna att det gått nästan en månad sedan jag placerade den på trädgårdsbordet. Imponerande seghet!

Om jag gjort nåt annat än beundrat en månad gammal ros i weekenden?

- Nääääeee.....nämen det är ju nästa trettio grader varmt!!! Jag funkar inte så bra då. Jag bara är....eller för att citera en annan finlandsvensk (lite mer känd sådan...;))

Tove Jansson skrev en visa om mumintrollet...och jag kan bara instämma:

Det finns så många vägar man gärna vill gå
så många filifjonkor man borde hälsa på
Det finns så många saker man inte kan förstå
att somliga är stora och somliga är små
att somt är svart och somt är vitt
och skillnaden på ditt och mitt
på dur och moll och troll och troll
och ja och nej...
Jag är ett mumintroll som tror
att världen kanske är för stor
för mej.

Men jag lägger mej i gräset och vilar mina ben
och slutar att fundera i solens gula sken,
nån annan kan fundera, nån klokare än jag
en sån här varm och vänlig och sömnig sommardag
när allt är blått och luktar gott
och man är fri till trolleri
till vad man vill - men låter bli
och ligger still.
Jag är ett troll som du och tror
att världen det är där jag bor
just nu.

Säg, kan en sommardag beskrivas bättre?

Nu låter jag nån klokare än jag fundera, för jag är på semester!!!!

Varmaste sommarkramen! M.

NÅGOT BLÅTT...

...Lavendelblått!

Nu är det ju inte så att jag har ett litet lavendelfält på bakgården. TYVÄRR!

Men lite, lite kan jag tulla på den lavendel som jag har växande i krukor. Men bara lite;).

Egentligen var jag på väg ut för att rensa ogräs från gångarna, men ufff...rensjärn och kratta och ogräs som sitter fast som om de var fastljutna i gruset....njae. Inte idag. Gick lite planlöst och ryckte i en maskrosrosett eller två. Men sen tog den inspirationen slut, innan den egentligen ens hade kommit igång...

Lavendelsocker...Mina tidigare försök att introducera lavendel-strösocker kanske inte var den största succén. Ungarna stirrade minst sagt skeptiskt på de blå "pripplorna" i sockret. Och gubben var väl inte helt förtjust han heller när han hällt av sockret i kaffet och lavendelblommorna fastnade mellan tänderna...Och ja...så har det inte blivit mer av det...Men så idag när jag stod där och lavendelpysslade så kom jag på den STRÅLANDE idéen att blanda det i bitsockret! Tänk att jag inte kommit på det tidigare? *fnissar*

De övriga smulorna la jag på en hylla i köket där de får sprida lite diskret sommardoft...

Vad jag ursprungligen hade i tankarna när jag gav mig med saxen på lavendeln på trappan var att göra sådana här...ja, vad skall man kalla dem? De kanske har ett alldeles eget namn???

De får nu torka och sen kanske den hittar vägen till ett linneskåp? Aj, jo..jag har ju inget sådant linneskåp - men OM jag skulle ha så skulle den nog hitta dit. Nu får jag lov att hitta på någon annan plats för den - och det skall väl ordna sig?...;)

Nu har jag IGEN vakat alldeles för länge, det måste vara nåt med ljuset som råddar till min dygnsrytm... Det är ju idag den allra ljusaste dagen på året.

Det är nog därför....

...sov gott!

M.

ENSAM HEMMA...

...eller att göra vad man vill!

Vet ni, jag trodde nästan jag var ensam, knappast så jag vill erkänna det...men ofta när jag är gräsänka så får jag ett ryck att riktigt storstäda! Den lilla feministen i mig tycker inte jag skall stå på torget och ropa att jag firar min lediga (läs barn-manfria) kväll genom att skura hela huset. Och till och med lite se fram emot det...

Till saken hör att jag egentligen avskyr att städa. Det där trååååkiga dammsuga-torka damm- skura-toan-varje-vecka-städandet är hemskt. Men ÄNDÅ ser jag riktigt fram emot att få skura alla knutar och ytor, riktigt gnugga och ge an nu när jag är gräsänka några dar!

Men jag är ju inte alls ensam! Som jag tidigare nämnt så är mina närmaste kolleger män, men i och med att vi flyttat in i en större enhet (fusion heter det visst;)) så har jag plötsligt en massa kvinnor som dricker eftermiddagskaffet samma tid som jag. Och i dag blev det tal om vad man gör när man är ensam hemma. Jag blev minst sagt förvånad när dessa kvinnor i mer eller mindre business-klädsel (jo, jag borde också, men jag vägrar...hihi) faktiskt samtliga närvarande sade att de tycker det är riktigt skoj att städa när de är ensamma hemma.

Vad är det sen som gör att jag inte tycker om den där varevigavecka-städningen, men hänger mig med lust och energi till denhär ensamhemma-städningen????

Det förstår jag faktiskt inte, men skönt är det att jag inte är ensam om det...*puh*.

Jag har pinat er till lust och leda med bilder från mitt lilla hus, men det finns små rum som jag inte visat (tror jag?). Och nu talar vi om verkligt små rum. Eftersom huset ju är byggt innan man hade inne toan så är dessa inklämda lite var det passade och aldrig större än en dryg kvadratmeter - om ens det...

Eftersom budjeten varit i stil med tunn plånbok = bättre idéer så tar jag er nu på en rum till rum tur. Vi börjar med nedre våningens toa. Skåpet här är ett sånt där man får på alla byggvaruhus. Det har jag målat mörkmörkgrått, och hängt upp en duk innanför glaset för att dölja alla tankrämstuber och annat tjafs...

Lite munterhet har min "kristallkrona" väckt bland våra gäster:). Ja, men...man kan väl ha lite humor med i inredningen också...

Doftpulvret med lavendeldoft har jag smygit in, den får hänga på den gamla köksdukshängaren. Och så har det ju smygit sig helt oförmärkt lite ljus och pynt in här...trots att den här toan mest används av äldre sonen när han är hemma - och så gäster förstås.

Men det allra underbaraste är ändå känslan i morgon bitti, när jag får tassa ner till mitt RENSKURADE kök, får koka mig en kopp kaffe, dra in kvardröjande såpdoft och bara njuta...

I och för sig så kommer jag no att ta min kopp ut i trädgården, det blir en underbar sommardag i morgon!

Vad vi ändå längtat efter värmen - inte sant?

Kram, M.