SJÄLVSTÄNDIGHET OCH TRADITIONER

Finland firar idag. 91 år fyller hon, Finland. Jämför man med rågrannarna våra är hon ju fortfarande bara en ung jänta. Ändå firas hon ofta som en ärevördig tant på nåt sätt. Det har var dämpat och högtidligt så länge jag kan minnas. Inte ens snapsen till maten som gärna skall intas som en sk."Mannerheimare" (råge på glaset, och så får man inte spilla en endaste droppe, botten upp) tycks nämvärt påverka högtidligheten. Och det är lite så det skall vara, för det har alltid varit en så - en tradition! Vi brukar också ha en lite högtidligare middag hemma hos oss på självständighetsdagen, och det är faktiskt enda gången på året jag tar en snaps (och då blir det en med råge på för säkerhets skull -hehe). Och så blir jag lite högtidlig och fosterländsk jag med;).




Ikväll blir det ingen middag alls. Gubben ligger ju på sjukhuset (honom är det förresten ingen fara med, han har jättemysiga rumskompisar - jag åkte till sjukhuset för att hälsa på honom: Det var inget som helst fel på mig när jag gick in i rummet, men jag hade ont i magen när jag gick ut... så vi skrattade! Gubben i sängen brevid var en riktig vitsautomatkulspruta! ) Men nu spårar jag visst ut igen...
Ingen självständighetsmiddag alltså i år. Son nr 1. skall ut och festa med sina kompisar - och fira självständigheten. Något får mig att tro att det inte blir såååå högtidligt ;)
Och egentligen är det ju precis så det skall vara! Traditioner är bra och jag gillar traditioner, men de skall också kunna brytas och bytas!

Respekten för dem som kämpat för Finland, den finns nog där ändå...(Better be, min pappa och svärfar var en av dem...)

Så jag tänker sitta hemma och mysa och fira med en glögg och tända ljus.

På tal om glögg och traditioner, så var jag igår på en glöggfest (som också har blivit en tradition;)) och eftersom jag är urusel på att gå omkring och småmingla så hittade jag mig ganska fort försjunken i en intressant diskussion om jultraditioner - och måsten.

Det var ganska intressant för de allra flesta gillar julen skarpt och allt som hör till...MEN väldigt många sa också att trots att de tycker att dessa FannyochAlexanderjularna är en drömbild om hur jularna skall se ut, och många av mina vänner firar faktiskt riktiga FannyochAlexanderjular så var det ändå många som under kvällen "erkände" att det kan bli för mycket av det goda, och att det de helst vill göra på julen är "att bara vara".

Är det vår stressiga vardagstakt som gör att vi längtar efter att göra om jultraditionerna? Eller i allafall rensa i jultraditionsröran? Lite Christmas-downshifting?

Jag tror jag skall roa mig denna självständighetskväll med att gå igenom mina jultraditioner, vända och vrida på dem, och se vilka jag kan skippa och vilka jag aldrig någonsin avstår ifrån! Fast att tassa runt hos er och se vilka fantastiska julförberedelser som pågår i alla stugor gör inte saken lättare *fniss*, men jag är gudskelov i den åldern redan att jag skakat en massa måsten av mig och kan bara njuta av allt det vackra ni gör utan att känna det minsta behov av att vara superduktig själv;)

Ha en skön kväll alla! Och en stor och hjärtlig kram till er som tassar in här. Jag bjuder gärna på en glögg!

M.

MÅLNINGSPROJEKT...

Jo, jag vet att jag igår skrev att jag skulle lägga penslarna på hyllan för en tid, men då menade jag ju bara de stora penslarna...de små penslarna var det ju inte alls tal om!
Så igår grävde jag fram de små penslarna och satte igång.

Jag hade ju vid något skede gått och lovat lillungen en bild av Tintin till hans rum. Först hade jag tänkt måla bilden direkt på väggen, men sen ändrade jag mig:) ...det fick bli en tavla istället!


Här är resultatet av mitt kludd...ingen Rembrandt precis, hehe, men det är så otroligt roligt att måla sånt här emellanåt. Har aldrig tidigare målat en tavla i "seriefigurssteknik"...Skojigt! Kanske storebror också vill ha en tavla??? ;)

Ha nu en skön fredag alla!
Ikväll blir det glöggfest för hela slanten, och morgon skall jag och ungarna åka iväg till den nyopererade gubben och underhålla honom:D...
Kram M.

TYST DET ÄR I HUSET...

...tyst i huset....

Inlägget borde egentligen se ut så här:---------------------------------------------
------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------för det är så jag låter, denna gång ;) Har åkt på en förkylning som gjort att jag tappat rösten! Skoj?Nej!!!

Skulle det inte vara för att jag är ensam hemma så skulle väl suckar av lättnad från familjen smyga sig omkring i rummen *fniss*. Och eftersom jobbet mitt består i att tala med människor dagarna i ända så är jag för tillfället inte till stor nytta där heller :(

Jag låter ungenfär som en liten musfröken när jag skall göra mig hörd...Detta är ett synnerligen onaturligt tillstånd för en präpelmaja som jag;). Tack och lov för bloggandet, säger jag bara. Jag har så många ord som jag måste bli av med...

Så sätt er bekvämt, detta kan bli ett lååångt inlägg, hehehe.

Det blir inte så mycket inredning denna gång - heller...

Jag har lagt penslarna och pytsarna på hyllan för en tid. Jag tror inte att det blir så mycket fixande nu innan jul...Men jag har nog dem nära till hands, så jag kan alltid gå och prata med dem lite ifall abstinensen sätter i...;)

Men ommöblering skall det bli hos oss! Av praktiska skäl denna gång. Här spelar inte estetiken nån större roll...

Det är nämligen så att gubben min är av den åsikten att december är en så lugn månad (varifrån har han fått det????????) så han har valt att lägga sig på operationsbordet idag!

Som den emellanåt lite överenergiska karl han är, så har han gjort slut på sina knän redan nu! Och skall få nya. Det säger något om hans effektivitet när han till en början tyckte att de kunde operera båda knäna på en gång!!!

- Jaha...är du helt säker på det då? frågade jag sådär lite tvekande.

Han tittar på mig som om han tänkte: skall hon ha åsikter om det här också???
- Jo, jo, så är det undan sen, och sjukledigheten blir ju hälften så kort på det sättet. Och läkarna säger att man bra kan göra så. Man sitter bara i rullstol en tid istället för att halta omkring på kryckor som man gör om man tar ett knä i gången. Läkarna vet väl vad de gör! De skulle knappast säga så om det inte skulle vara ett bra alternativ...präpelpräpelpräpel...

- Jaha...visst...men blir inte tiden lite lång för dig då? Och lite obekvämt också, undrar jag med ett litet sött leende lekande i mungipan

- ?????, va, menar du? Läkarna vet nog...

- Jo, älskling...visst! Men vet läkarna om att du bor i ett kråkslott? Kommer du hem i rullstol så kan du vara glad om du kommer så långt som till tamburen, för sen är det stopp! Med god tur kommer du in i köket, om du tar racerfart från ytterdörren så du klarar tröskeln....

De flesta av våra dörrar är bara 70 cm breda, och toadörrarna bara 60 cm. Huset är byggt långt innan innetoaletterna kom på modet så de är inklämda lite här och där i gamla skafferiutrymmen och så...

- Det kan bli vissa praktiska problem bara...avslutar jag min monolog och ler sockersött!

-Krrhmns...mumlade han i skägget och gick för att ringa läkaren.

Så nu blir det då bara ena knäet som skall bli nytt. Dom får väl dra långsticka vilket som...;)

Lillungen var lite orolig för att far skall komma att se ut som en robot , men så illa är det nog inte, men pipa och tjuta lär det göra i alla säkerhetskontroller i framtiden...
Så jag tänkte byta inriktning på bloggen och ändra namnet till Kråkslottets Kryck och Protes.
Ikväll kommer sonen - HanSomMarschade73kmIGårOchHarNuFörtjänatDenGrönaBaretten - hem så det blir lite att plåstra om honom också. Bra jobbat grabben! Jag är så himla glad för hans skull! Nu behöver jag inte bita naglar för hans skull mera...bara för gubbens skull. Men det är väl så att läkarna vet vad de gör...mera orolig är jag för om gubben verkligen vet vad han har framför sig? Ja...karlar!
Dags att gå och ta en klunk hostmedicin - den smakar så jä...gt så man blir nästan frisk bara för att slippa;) och så är det bara att vänta att gubben ringer. Kan ju inte vara där och nysa på honom, så jag får snällt vänta här hemma...
Ha en skön dag alla! Stor kram! M.

ÅTRÅVÄRDA TING

Hej på er därute i rymden!


När jag nångång ser något som jag verkligen vill ha så kan jag nog tänka mig att anstränga mig lite grann för att få det. Ja, ni vet...typ...föreslå för barnen att vi kanske kunde äta gröt till middag, högst varannan dag i en par veckor eller så. Eller lova mig att inte köpa en endaste inredningstidning på en månad om jag nu köper denna hett efterlängtade tingest hem...


Nämen, vad säger jag...ingen inredningstidning på en månad??? Har jag blivit galen??? Nå, vi tar nåt annat då...

Jag tror ni vet vad jag menar;)


Men handen på hjärtat, finns det NÅGON TINGEST som ni vill ha så starkt att ni är redo att:


Springa Coopertestet minst 2800 m, simma 200 m under 5 min, klara av skyttetester av varierande slag, tuff muskelkonditionstest, orientering, skidmarsch (utförs gärna då det finns snö;)...sen några veckors läger ute i skärgården med knappt någon sömn alls...och sen till sist:



Den sk.barettmarschen: En marsch på ca 70 km med 40 kg packning och tid max 1,5 dygn. Med uppgiftsposter som skall hittas och avklaras, gör man inte det får man släpa på extra tyngd...




Allt detta för att få denna tingest: Den gröna baretten! (Bild från försvarsmaktens hemsidor)


Jag är nog lite imponerad, såååå mycket har jag nog aldrig velat ha något...Om man inte räknar med de där enorma zinklådorna som jag envisades att transportera hem genom halva Europa engång - utan bil märkväl;)...


Ja men föreställ er att ni är 70 km hemifrån (i december) och har köpt 40 kg julklappar. Och så säger nån att ni skall traska hem med allt detdär...Och så när ni skulle komma hem efter ett dygn, drygt, så skulle ni få en mössa!!!


Detta skall mitt lilla gullegulle till son roa sig med i armén i dag...Jag förstår ju ungenfär lika mycket om livet i lumpen som sonen min begriper sig på fattigmanssilver och avskavda möbler, men så mycket har jag förstått att den gröna baretten är tydligen något mycket eftersträvansvärt...I det civila har man säkert nytta av avklarad barettmarsch! Jag menar, han måste ju vara perfekt att ta med sig på julklappsshopping!

Men allvarligt talat. Jag håller tummarna och har tömt alla apotek i nejden på skavsårsplåster och står i full beredskap att massera ömma muskler. Man är väl mamma...fast ungen har fått den åtråvärda mössan...jaja...baretten då!

Men han är inte där än...på onsdag kväll vet vi om han hör till de som klarat den.....För hans skull sitter jag här och tuggar naglar;).

Tänk ändå vad inredning lyser med sin frånvaro när man har ungen i elden...hihih

Kram M.

P.s Mot en lämplig ersättning kan jag hyra ut honom till bärhjälp när ni skall ut och julhandla;) Nå nej! Skojade bara....


EN AWARD !

Vet ni vad?

Om jag skulle ha en svans så skulle jag bli tvungen att skriva dethär stående, för så skulle min svans vispa omkring nu så jag troligtvis skulle falla från stolen av allt svansviftande.
Så glad in i själen blev jag av utmärkelsen som jag fick av min kära bloggvän,

Annica med underbara, vackra, inspirerande, varmhjärtade;






♥ :):):):)Tusen tack:):):):)♥

Har suttit en god stund här nu och funderat på vem jag skall skicka den vidare till...men jag har så svårt att välja! Det finns så många härliga bloggar - jag har ett allvarligt anfall av akut obeslutsamhet nu på gång här!!! Så jag tror jag behåller den hos mig, en tid i allafall, och så får vi se sen - när min beslutsamhet orkar aktivera sig...

Jag har annars också lite svårt att hålla tankarna i styr, de rusar omkring från än det ena till det andra. Min familj har igen lyckats med konststycket att klämma in en massa märkligheter på en och samma vecka. De förstår inte att Mor I Stugan blir lite förvirrad av så mycket happening på en och samma gång...Bäst att jag går och kurerar min obeslutsamhet, förvirring och sjuka hals med lite glögg och en par, tre, fem pepparkakor...så skall ni få höra nästa gång sedan vad resten av familjen tänker roa sig med i veckan.

Varmaste kramen till er alla, M.