HÖSTSYSSLOR...

Djupt inne i mig bor en liten bondgubbe med jordiga, nariga händer och plirande blick. Kanske han är något jag varit i mitt tidigare liv?

Han finns där, har jag tänkt, för att göra mig medveten om årstiderna. På höstarna får han mig att se över mina verktyg, han påminner mig om att det kommer en ny vår, och då jag kommer att behöva mina verktyg igen, är de i gott skick.


Plastsekatörer och all ära (nja, inte ens det...jag undviker plast i precis allt jag kan!)

Men visst finns det en skön tillfredställelse att sköta om sina träverktyg. Att det blev just nu för mig, berodde på att jag hittade en bortglömd flaska med rypsolja i skafferiet vars bäst-före-datum hör till historien. Långt tillbaka i historien, för att vara ärlig.

Eftersom jag sommartid kan vara lite slarvig med att lämna både sekatörer och övriga redskap lite här och där känns det bra att sköta om dem lite extra så här på hösten. Jag erkänner; det kan ju hända att de fått utstå både en och annan regnskur. Likaså en stekande sol.

Visst kommer jag ännu att använda en del av dem. Alla lökar har jag ännu osatta (oplanterade kanske det heter???)

Men sedan är det bara att torka av dem och önska dem en god vintersömn!

Inoljade och upputsade.

Då måste man ju må om man är en liten sekatör. Och bondgubben i mig myser...

Innan jag doppade ner mina sekatörer i oljan var jag ute en sväng och plockade in en av de sista rosorna som trotsar hösten därute.

Även om dagarna varit sommarvarma och underbara, kan jag berätta att just nu i skrivande stund sitter jag och småhuttrar härinne. Ännu har jag inte tagit in innerfönstren, och nattkylan kommer krypande genom det tunna fönsterglas som skiljer mig från höstnatten därute.

Det börjar nog vara dags att höst-se över sitt hus så småningom. Men någonstans måste man ju börja. I år var det sekatörerna som stod först i kön för höstvård.

Vad är din höstritual? Som får höstkänslorna i rullning?

Ha en skön vecka, njuuuut av värmen som ännu finns. Min bondgubbe inom mig säger att det snart blir kallare. Han är lite väderkänslig...han ser sånt som vi andra inte ser. Kanske?

Kram M.