HÄLSNINGAR FRÅN SKOGEN

Hej alla därute!
Jag höll mitt löfte och rörde inte en pensel (om inte den i ändan på svampkniven räknas;)) på h e l a v e c k o s l u t e t ! Istället har jag strövat omkring i skogen och bara njutit av tystnaden, och doften av fuktig skog och höst. Fyllt lungorna med friskt syre och hjärnan med nonstimuli. Ah, så jag ändå kan tycka att det är underbart! Trots alla älgflugor...

Jag har faktiskt aldrig utvecklat en särdeles stark "kräkfobi", men ändå har jag lite svårt med att koncentrera mig på att hitta svamp när jag samtidigt måste känna efter ifall det skulle kräla någon liten älgfluga på mig. Min strategi var att på alla möjliga och omöjliga sätt försöka göra mig så oälglik som möjligt för att försöka undkomma dessa flugvarelser. Det resulterade i att jag klätt på mig alldeles för mycket, alldeles för ljusa kläder (albinoälgar ÄR sällsynta...) så när jag kände något på ryggen kunde jag inte vara säker på om det var en älgfluga som lyckats krypa in under mina sju lager kläder eller om den KUNDE vara en liten svettdroppe förorsakad av mina sju lager kläder...Till slut gav jag upp och skalade av mig det värsta, och räknade med att min snilleblixt som jag fått på morgonen skulle hålla flugorna på avstånd.
Vadå för snilleblixt undrar ni säkert? Ja, jag kom på att om jag formligen dränker mig i parfym (!) innan jag ger mej iväg ut i skogen så kan väl ingen ta mej för en älg? Gubben min höjde visst lite frågande på sitt ögonbryn och mumlade något om att: "Var det inte ut i SKOGEN du skulle gå...?" Så jägare han är så kan han vara hemskt opraktisk ibland...;)
Vad detta är har jag ingen aning om...Känner väl igen de vanligaste svamparna och några till, men sen blir jag ändå alltid lite osäker när jag står där med svampkniven i högsta hugg. Och eftersom jag faktiskt inte känner något större behov av att förgifta min familj (och inte mig själv heller för den delen), så lämnar jag nog antagligen kvar en massa läckerheter i skogen...
Om jag bara kunde förmedla ljudet av denna lilla porlande bäck med kristallklart vatten...
Här är mitt paradis, mitt andningshål, mitt lilla gömställe...
En skön början på veckan alla!
M.

ÖVERRASKNINGAR och "ÖVERRASKNINGAR"

Snart är det veckoslut = blommor på bordet....för jag har ETT BORD I KÖKET IGEN :) Jag hade kastat lite längtansfulla blickar på ett rejält lantbord som stod längst bord i en antikbutik som jag besökte förra lördagen. Och det blev liksom kvar på näthinnan och hindrade mig från att tänka klart under flere dagar...Och vet ni, ibland förstår gubben mina vinkar direkt;)...inte alltid men nångång...och nu var det en sådan gång! Igår när jag kom hem stod bordet i källaren och väntade på mig...Nu KAN det ju vara så att avsaknaden av ett vettigt bord i köket KAN ha haft en bidragande orsak till att han uppfattade mina ytterst finkänsliga vinkar om Bordet. Ni vet Verkligt Finkänsliga Vinkar - som att mata in kordinaterna till antikbutiken på GPS:n...I stil med det...;)
Det här bordet är allt annat än sirligt och vitt! Det är urrustikt, grovt och har gropar likt små kratrar i bordsytan...Men det har charm! En mustig kontrast till allt det skira och vita. Hmmm...I think I like it! Nu återstår problemet med stolar...Jag får väl skrapa ihop de jag har utspridda runt huset och se hur långt det räcker...
Men det är inte veckoslutets problem, för jag tänker ta paus från allt påtande här hemma och styra nosen på min "lilla röda" mot stugan - min retreat i tillvaron. Efter en ganska stökig vecka på jobbet skall jag bara gå ut i skogen och se om där finns svamp - eller älgflugor. Eller båda...Bada bastu, mysa brasa och äta Occo buco (som i skrivande stund står och puttrar på spisen i köket och sprider en doft som inte är helt fel...). Och inte röra en pensel...kanske ...
Ha det gott alla, njut av september - trots att det regnar...
Stor kram, M.
P.S. Som ni kanske ser är golvet i köket också målat nu...ibland är det fördel av små rum;)

DEN SANNA UPPKOMLINGEN

Jag, och säkert många andra, gillar när det finns en historia bakom de gamla grejer man pryder sitt hem med. Det man fyndar på loppisar eller annanstans - det är ju sällan man får veta något om just den möbeln. Ibland kan man hitta något intressant som börjar kittla ens fantasi, men man VET ändå inte...


Men den här hyllan; den har min pappa snickrat ihop långt innan jag blev född. Den fanns i tamburen i en stuga som min familj bodde i medan det som skulle bli mitt barndomshem byggdes. Då var jag bara en liten glimt i ögonvrån...om ens det... När sen det huset var färdigt degraderades detta hembygge till min pappas snickeriverkstad i källaren. Och där har den varit sen dess. Årtionden!


När sedan min pappa dog och verkstaden tömdes så tog jag hand om denna och ett litet skåp (som väntar på lite upprustning det med;)). Detta var 1989. Alla dessa år har hyllan flyttat med mig, men alltid varit förvisad till en undanskymd plats i någon skrubb eller källare. Men NU har den fått komma upp sig! Och i all sin enkelhet tycker jag att den är vacker!



Här får lillungen hänga sina kläder - nära batteriet så de torkar fort...Jag har faktiskt en liten praktiskt gen som aktiverar sig ibland;).
I övrigt har en av mina motton här i livet sedan länge länge varit just det att det SKA GÅ att kombinera skönhet i hemmet med det praktiska - bara man vill....
Ellen Key, svensk författare och intelektuell sade ju redan för över hundra år sedan:

"Skönheten är ett urbehov

som finns inne i oss alla,

vi måste se skönheten i vardagen,

i detaljen och

i det lilla."

Hon förvekligade sin dröm på sitt "Strand" - och lilla jag gör det på mitt "Holmgård"...:)

Hur låter inte detta:

På Strand förverkligade hon sin vision

om hemmet och om vardagsskönhet - hemmet

som en levande plats,

med konst och blommor,

öppet för ljuset och vännerna.

Men också hemmet som skydd och viloplats med möjlighet till eftertanke.

Det är ju just så jag vill ha det!

(Hon var i övrigt också en intressant kvinna, så före sin tid! Rekommenderar boken "Ett hem för själen" av Ingela Bendt, ett personporträtt om Ellen Key. Citatet ovan från boken.)

Tittut!!! Här är mina nya skor vars enda uppgift är att locka mig ut på långa höst promenader. Så jag inte bara målar och målar...Man behöver få lite syre till sina stackars små hjärnceller...
...Så man orkar ta itu med nästa projekt ;)...Här ser ni var jag skall börja...Med att köpa sopsäckar...Låt det tala för sig *hehe*...
Ha det bra alla!
Kram M.

TÄNKTE GLÖMMA...

Inspiration!
Tack för kommentarerna:) Vi behöver alla bli inspirerade ibland, det var så jag upptäckte hela denna värld av bloggar...Om någon finner inspiration av mina bilder, så är ingen gladare än jag! Att skapa är att dela med sig.

Det vara bara det...
Sköt om er, och skapa;)
M.

HÖSTPYSSEL

När det nu börjar hösta till sig på allvar därute är det dags att plocka fram lite ett och annat... Bland annat denna...
Min lilla korg med strumpgarn.
Som yngre trodde jag att jag ALDRIG skulle sticka sockor, jag förstod inte hur man gjorde och trodde aldrig jag skulle ha det tålamodet. Nu när jag äntligen lärt mig det så vågar jag inte sluta *hihii* för tänk om jag glömmer det. Jag tror inte att det är som att cykla, inte för mig i allafall...Så till mina höstritualer hör sedan några år faktiskt att sticka sockor åt nån(s) unge...:)

Vi hörs igen, nästa gång skall jag visa lite bilder från tamburen, som är så gott som färdig nu.

Tjohej, M.