DET VAR JU ALLDELES NYSS...

...han var ett sådant där litet knytt med hungrig blick och okontrollerade rörelser. En sådan där liten arm- och benviftande varelse på några kilo, som lät väldigt mycket ungenfär var tredje timme sådär.

Nu mera låter han mest hela tiden, och det avhjälps faktiskt inte nämnvärt av att man serverar honom hur mycket mat som helst...hahahaaa... det är tonårsvarning i luften här nu!

Häromkvällen så nynnade sonen på ja, må han leva, ja, må han leva....lite som om han skulle varit orolig för att mor skulle glömma, eller annars bara missa bemärkelsedagen.

Tänkte lugna honom och frågade hur det kändes nu att snart vara tonåring:
- Ja, du vet, det där att bli tonåring med allt skoj som är på kommande;  moppemustasch, finnar, fett hår och fotsvett och allt det sådant?

Jag förstår inte alls varför han gav mig en sådan konstig blick, suckade djupt och mumlade något om att jag då har en förmåga att få framtiden att låta lockande. Något att se fram emot liksom.

Men nu har han firats av tjocka släkten, med mustigaste höstgrytan och champagne och tårta och pakeeeet och hela faderullan.

Ja, jisses! När hände det här, att min lilla groda blev tonåring?

Love ya' !
Och du kommer alltid att vara min lilla groda!


HELG I SIKTE...

...och sovmorgon!
I morgon. Underbart!

Jag hör till den där människotypen som blir så väldigt mycket angenämare när jag vet att jag kan ha en riktigt slö sovmorgon i sikte åtminstone inom pågående årstid.
Gärna oftare.
Det är, ser ni, skillnad på sovmornar och sovmornar.
Det finns den där andra klassens sovmornar som man visst unnar sig att sova lite längre, men ändå inte kan riktigt ge hän åt denna underbara sysselsättning för att det finns en massa saker man ändå borde få gjort under dagen. Man sneglar å klockan med ena ögat, och känner sig sådär otåligt rastlös och kan inte riktigt njuta av sovmorgonen ändå.
Och sedan finns det A-klassens sovmornar.
Då det inte finns några direkta aktiviteter som ilsket pockar på uppmärksamhet.
Man kan bara ligga och drälla i sängen med frukost och tidningen och sticka näsan in i sträv hundpäls. Tack och lov är hunden funtad på samma vis. Hon har utvecklat en sådan sann känsla för dessa A-mornar.

I morgon kör vi med det konceptet.
Är i den situationen i renoveringen att just nu finns det inte så mycket jag kan göra, innan diverse hantverkare kommer och lägger sista finishen på sina projekt.
Och de gör inte ett skvatt en lördag.
Vilket betyder lat-som-Garfield-lördag för mig.

Inte helt fel det heller!
Inte alls!

Visst kan det hända att jag ändå stiger upp i vettig tid och så, men bara det att jag vet att jag kunde om jag ville gör mig upplyft och på gott humör.

Men innan det blir det fredagsmys, som hos så många andra av er.
Visste ni att på Wikipedia presenteras fredagsmys såhär:

Fredagsmys är aktiviteter där familj eller vänner samlas på fredagkvällen efter en slutförd arbetsvecka och firar helgen med lugn samvaro, hämtmat eller plockmat, tilltugg, godis, TV-tittande, och ibland alkoholdrycker för de vuxna. Kollegor kan även uppleva fredagsmys genom att äta en gemensam lunch på någon trevlig restaurang. Enligt etnologen Charlotte Hagström vid Lunds universitet är fredagsmyset en modern rit.[1] Fredagsmyset kan också lindra stress.[2]


Nu har jag ätit en trevlig lunch med mina kolleger.
Kvar är kvällsriten med fredagsmyset.
Och det plussat med en A-sovmorgon i sikte gör mig riktigt glad och go.

Så visst kan jag köpa detdär med att det lindrar stress.
Kyllä!


FARLIG PLATS...

...det är hemmet det, som ni alla vet.
Min absolut farligaste plats i hemmet är den här stolen.
Det är här jag oftast landar när dagen börjar dra sig mot kväll (läs natt).
Det är här jag sveper in mig i filten.
Det är här jag slänger upp mina myskalsongprydda ben på soffbordet och swischar in i cyberrymden. 
Det är här jag inte riktigt kan hålla mig i skinnet när det gäller en hårresande triller på nätaktionen. 
Det är här det hände.

Jag blev med min tredje kökssoffa.

Vad samlar ni på då???

PÅ JAKT...

...nu börjar det vara dags. Att ge sig ut på jakt. och nu talar jag inte om älgar eller hjortar. Den jakten får någon annan ta hand om.På sin höjd kan jag försöka jaga dem med kamera, men det är de inte alla gånger så samarbetsvilliga till...
Näe, jag talar om en jakt efter allt det där extra, lilla, roliga, gamla, skabbiga, vackra till hemmet.
Belöningen som kommer efter att man renoverat. Att man slipat, målat och gnott på.
Nu börjar det roliga!

Sniffade runt lite på nätauktioner en kväll när lugnet hade lagt sig i stugan.
Hmmm...Kanske den? Kanske inte?
Gjorde några anbud men hittade inget som jag-bara-måste-ha, så anbuden blev därefter.

Jag vet på ett ungenfär vad jag är ute efter, men man vet ju inte alltid var man stöter på det. Om man gör det  och om man vinner budgivningen.
Det är ju detta som är så himla skoj!

Visst kan besvikelsen svida om någon annan ropar högre än man själv valt som smärtgräns.
Men desto större är glädjen sedan när man själv har givit det högsta anbudet och det plingar till i mailboxen.
Ja ni vet, jag behöver knappast beskriva den känslan :)

Men jag har inte bråttom, nu ger jag mig ut på jakt med god tid. Tid finns, tålamodet kan det ändå vara lite si som så med. Inte min grundläggning precis.
Det är kanske den svagaste länken här i min jaktplan.Att ha tålamod.
Men jag skall försöka tänka att jag inte behöver få precis allt färdigt  j u s t  n u.
Inte när jag nu har det allra värsta renoverings skedet bakom mig.

Eller nästan bakom mig, lite finns kvar att göra...så i väntan på att Fyndet eller Fynden skall dyka upp framför mig, antingen i virtuell form eller helt konkret i ett loppis, på en auktion, så kan jag ju alltid roa mig att måla om Den Fulaste av Trappor.

Missionen Eliminera Furutrappan skall inledas -
för den har jag inte varken tålamod eller lust att se på en endaste vecka till.

 Huuu, ryser bara jag tänker på den som den är nu!


LEVA SOM MAN LÄR...

...eller så inte!
Jag älskar att tjata om att ta det lugnt, njuta av nuet, ta vara på stunden, tugga långsamt. 
Ta lite modell av katten liksom.
Ni vet, vakna långsamt, sträcka på sig. 

...eller så inte!


Idag var en sådan dag då jag inte kan påstå att jag skulle levat efter min mantra. 
Vaknade av att det var konstigt ljust. Alldeles för ljust för att vara tisdagsmorgon. Det tar en stund innan reptilhjärnan tar in infot. Sedan stirrar man med sina kameleontögon på klockan som inte riktigt vill fokusera som de borde.
07.48

När poletten äntligen faller ner och man f ö r s t å r vad man ser ger man till värsta Kalle Anka tjut. 
Shit, shit, shit....

Inte idag!
Nej, nej, nej, neeeej.

Rusar upp, slänger på kaffet som man vet att man inte hinner dricka, kastar in lite torrfoder i diverse djurs matkoppar, svischar ut hunden på bakgården, ryter VAAAAKNAAA i sonens öra och får honom i ett tillstånd av sällan skådad yrhet.

Borstar hårman, skurar tänder, klär på sig och plockar fram frukost i ett tempo som skulle få vilken härdad brandman som helst att blekna av avund.
8.00 kastar jag mig bakom bilratten för att köra mina 70 km till jobbet. 8.30 borde jag vara där för att hinna förbereda ett framförande som jag lovat framföra 08.45.

Kaffebehovet är otillfredställt och halvvägs till jobbet ringer jag sonen för att be honom kolla att jag verkligen tog in hunden från bakgården.
Har inte riktigt koll på om jag verkligen gjorde det.

Susar vidare och lyckas undvika alla hastighetskamerorna (ni vet dessa plåtpaparazzin) som skall hålla ordning på alla fartdårar...

Kastar mig in på kontoret 08.35, rafsar åt mig lite papper som behövs, hoppas vid gud att någon snäll människa har kokat kaffe. Påminner mig att jag skall överösa den personen med lovord hela dagen. 
8.45 har jag lyckats kasta i mig kaffet och försöker mig på konststycket att ge ett redigt intryck av mig och det jag vill säga.
Hoppas någon gick på det....hahahaaa...

Sen rullar dagen på, och innan man vet ordet av så är det dags att styra hemåt.
Via matbutiken, och så i sista minuten kasta sig in i en elgrunkebutik för att skaffa födisgåva till lillungen, fixa middag, ut med hunden, hjälpa till med läxor, förhöra inför prov. Duscha. Skriva lista på what-to-do till elektrikern som kommer i morgon bitti (07.15). Betala räkningar och svara på mail. Flytta lite möbler som står och trängs i tamburen. 

Slowliving?

Inte just idag, hur gärna man än skulle vilja...


...men nu tänker jag ändå göra som katten. Kasta mig på sidan (i soffan faktiskt, inte på matbordet dock), spreta med tårna och glo på något ovidkommande på tv en stund tills pulsen lagt sig och ögonlocken  inte längre kan stå emot jordens dragningskraft.

Ja, kanske jag nämnde att jag ogillar att försova mig?