NY NYARE NYAST...

...är det nya året. På nåt märkligt vis berörs jag alltid av årets första dag. Inte för att jag skulle ha satt uppe på natten och funderat ut nyårslöften. Det är många år sedan jag gjort ett nyårslöfte.
Men det känns ändå andäktigt på nåt vis - ett helt nytt år är där och jag har ingen aning om vad det för med sig.
Ändå är det bara en dag i raden. En dag med samma snöarbete som i går, samma rutiner, samma saker som fyller upp mina dagar.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på dendär tanken "nu tar vi nya tag när det är nytt år". Jag vill inte alls ta nya tag, jag vill ta det lugnt! Jag vill dra efter andan i januaris bara varande. Här har man gett järnet på jobbet hela året och kanske uppnått det man borde. Så vips på en natt nollas allt och man börjar om från början med nya mål. Ibland kan jag känna mig som dendär hamstern i hjulet...springa, springa, springa och såhar hjulet gått runt och så börjar man om igen.
Efter decembers alla tillställningar och det där man själv fixar till känns det underbart att få landa i tråkiga januarivardagen. Och inte alls behöva starta om med nya tag - inte riktigt än...
För mig kunde januari och februari gärna få gå på i egen takt. I mars kunde jag sen tänka mig ta i med nya tag. Mitt mentala år börjar nog i mars känns det som.
Men ändå känns den första dagen på ett nytt år annorlunda på nåt vis. Djuren är ändå lyckligt omedvetna om denna speciella dag. För dem är det bara en dag till i raden. För många djur är dagen ändå en lättnadens dag efter alla smällar och konstiga ljus dagen innan. Till all tur verkade inte Aida bry sig det minsta om smällandet. Inte Myrra heller. Hon låg på fönsterbrädet och smådåsade medan året byttes.
Men jag vet många, många fyrbenta som stressade senaste natt....
Det som däremot inte verkar stressa dem det minsta är mängden snö som bara ökar. Det är däremot nåt som jag har en lite tudelat inställning till. Det är vackert, men men...Jag börjar tycka att jag inte gör så mycket annat än skottar snö när jag är ledig. Senaste rycket var att skotta fram en stig så oljeleverantören kommer fram och fylla på mera värme. Och sedan fick jag börja skotta en vallgrav innanför staketet som skall hålla valpen på gården. Så mycket snö har vi nu att hon kunde glatt traska ÖVER staketet. Trodde jag aldrig när jag riggade staketet i höstas...

Fågelbrädet har fått en smurfmössa på sig, vilket gör att funktionen blivit lite lidande. Jag flyttade lite på matplatsen, jag måste bara kolla hur stor smurfmössan kunde bli:)

I morgon blir det att plocka bort julen och ta emot vardagen, den sköna kravlösa vardagen - så tar jag nya tag sedan i mars! Då skall jag kavla ärmarna, men tills dess håller jag dem nerdragna i vinterkylan och tassar på i ullsockorna.

Så skönt!

tycker M första dagen 2011

ÅRETS SISTA...

...inlägg är ingen lång genomgång av 2010 (*pust* - jag HÖRDE hu lättade ni blev!)
Bara en snabb, snabb hälsning till er alla!
Nu är det bara att sätta tassen framför den andra och traska in i det nya :)

Stor varm kram till er alla!

M

SOM EN STEN I MAGEN...

...har skinka, kålrotslåda och sillarna satt sig. Vilken  t u r  att det snöat lite här under natten, så man får en chans att förbruka lite överlopps energi som annars har en tendens att sätta sig under skinnet. Fast riktigt sååå mycket snö vill jag inte ha att jag skulle bli av med all den energi som satt sig där...Då skulle jag nog få skotta nonstop till april! Hahaha!
Men riktigt skönt är det. Faktiskt, när det inte är minus trettio längre som det var natten före julafton. Jag som brukar använda min kalla veranda som kylskåp för julmaten hann redan bli lite orolig över att min verandakyl skulle förvandlas till en verandafrys.
Det är liksom angenämare att förtära maten i icke fryst tillstånd.
Men det fixade sig. Moder natur kom emot där och på julaftonen hade verandan, med hjälp av ett något ansträngt elbatteri, en innetemperatur på + 6.
Helt perfekt:) 
*puuust*
...en liten orolig sten föll från hjärtat, nu klarar sig julmaten under de små pauser då man INTE äter.
En annan liten sten har också satt sig där i hjärtvrån, den där stenen som skaver och gör mig lite orolig för hur mina tak skall klara av snömängden...

Verandataket har samlat en hel del drivsnö och jag har på känn att en veranda inte byggdes fullt lika bra som själva huset då det begav sig på 1930-talet? En liten känsla bara...

En liten känsla att min pergola inte heller klarar av riktigt hur mycket tyngd som helst fick jag bekräftat med blotta ögat. Det började bågna oroväckande i konstruktionerna...
Snälla, HÅLL ihop litelite till.

Och det gjorde det ju!
Idag på förmiddagen fick jag hjälp av manligt power att få ner snön från dessa tak, i takt med att snön stuvades ner kände jag hur lättad jag blev.
(Tack! <3)
Själv roade jag mig med att stuva undan från taket nerfallen snö, och från himlen under natten nedfallen snö - nånstans bara, medan jag med ena ögat höll koll på att inte hunden eller katten blev under snömassorna.
- Är det nån som har sett katten på en tid? Nån??? Öh? Myrrrrraaa???

Jasså, hon var inne i stugvärmen redan! Och hunden? Aiiiiidaaaa?
Ah, där är hon ju - den där lilla mörkare pricken i snöhelv...massorna!

Nu går vi också in i stugvärmen!

Brasan på, en bra bok i näven, lite varm glögg inom räckhåll
och så är det bara att vänta på att vägarna skall bli upp-plogade så Aida och jag kommer iväg på en promenad. Och det blir de ju, riktigt vilken dag som helst. Upp-plogade.
Men jag har full förståelse för att det inte kan ske i ett nafs!

Tills dess är det soffan som kallar.
...och det göööör inte så mycket om det dröjer...

p&k

M

FRIDFULL JUL...


...snart sänker sig stillheten och julfriden över koja och slott.

Innan det är det lite "stormen före lugnet" i mångas kök. När ni stökar på där, kom ihåg - det är i köket julens under sker!
Det är där smakerna, dofterna och julstämningen föds.

Jag önskar er alla som sticker sig in här nu och då en

Riktigt Vacker och Fridfull Jul!

M

ALLTID GÅR DET INTE SOM I STRÖMSÖ*...

...jag kommer inte riktigt ihåg vem som myntade utrycket när man menar att allt inte riktigt går som man tänkt sig!
Hemskt användbart är det i alla fall.
Och alltid går det inte som i Strömsö - och alltid ser det inte ut som i Lantliv hemma heller...hehe...
Fjärde adventssöndagen började med att jag sakta, sakta rullade upp mina osamarbetsvilliga ögonlock. I mitt sömndrukna tillstånd fick jag inte riktigt klarhet varför jag dragit för gardinerna i sovrummet. Det brukar jag inte göra? Tills hjärncellerna fick igång sitt morsesystem och jag insåg att det inte är mina vita gardiner jag ser - det är s n ö. Som faller tätt tätt tätt - i massor!
Nu borde jag ju redan vara van vid att det snöar så fort temperaturen kryper över - 15 grader. Så har det varit hela denna vinter.
På fredag hade meteorologen sagt:
- I södra Finland kan det komma någon centimeter snö. Eller så kan det komma lite mer än så, som senast...

Han hade så rätt: Det kom lite mer...Några tiotals centimeter mer!

Nu är det ju så att jag denna jul redan använt de flesta genvägar jag kan komma på. Pepparkaksdegen trollade jag fram från butiken kyldisk för att ta ett exempel.
( På tal om att allting inte alltid går som i Strömsö...heheh.)
Men idag hade jag liksom inte planerat att tillbringa ett och annat arbetspass ute röjande snö...
För att vara ärlig hade jag tänkt hinna med annat, lite mer julrelaterat smått och gott, men tji fick jag.
Bäst att fortsätta på linjen att gå där staketet är lägst då. Å andra sidan är de flesta staket låga med denna snömängd.
Faktum är att det har inte varit såhär mycket snö i södra Finland till julen sedan 1965, och vet ni, det är med nöd och näppe just innan jag kom till.
Så med andra ord har jag aldrig firat en jul med såhär mycket snö.
Det är knappast nån som längre tvivlar på att julen blir vit.
Fortsätter det såhär nån liteb vintermånad till börjar jag tvivla på om Midsommaren 2011 inte också blir snövit...?

När snön var röjd och jag hade en svag känsla av att jag faktiskt hade lite koll på läget satt jag mig ner för att rimma lite julklappsrim.
Jag kan köpa färdig pepparkaksdeg, jag kan pimpa färdig kålrotslåda, jag kan förvandla färdig rödbetsallad till nåt helt annat, men jag kan inte fuska med rimmen...

I år fick Aida vara min kritiska rimkritiker...hur kritisk hon nu sen är...?
Mest ser hon ut som om hon inte riktigt hade koll på läget...i motsats till matte då...hahahaaa.


Så här dan före dan före dan före dan före dan före Dan skulle det vara helt okej att kunna trolla :)

Fast egentligen stressar jag inte på riktigt - jag har ju all tid i världen att babbla här...

kram alla julundermakerskor därute!
M.


* Strömsö är livstilsprogramet för oss lantliv-godmat-pyssel-mys-beroende:)