ZINKBYTTOR , ROSTIGA STÄLLNINGAR OCH KERAMIK...

...och jord under naglarna!

Vi var nog många som igår pysslade och pynjade på i trädgårdarna. I år har jag inga större projektplaner, mer underhåll...;) Jag har inte längre något egentligt grönsaksland, så det där med att så frön är inget jag pysslat med på några år...

Däremot hade lillungen varit och shoppat loss bland fröpåsarna!

Och vad gör man inte för att stärka detta lilla späda tecken på trädgårdsintresse?

Jop, jag kryper in under verandan (vårt "diverseförråd"...inte besökt på lääänge...) för att leta efter några stora plastkorgar att så lillungens fröskatter i. Efter att ha slagit ryggen och skallen ett antal gånger i "taket" återkommer jag ut i solljuset och kammar damm och spindelnät ur håret. Någon spindel fick fart också, tror jag...

-Mamma, mamma, NU skall vi så. VAR har du mylla???? Och spadar?

Under de följande tio minuterna ser jag hur påse efter påse med prima mylla, som jag tänkt ha till sommarblommorna, skyfflas ner i plastkorgarna med en 10-årings energi. Eller frenesi kanske det är?

När korgar och byttor är fyllda med mylla händer det plötsligt något MER intressant någon annanstans:

- Mammaaa, här är fröpåsarna, nu måste jag kila!

Just...ja, så står jag där med fröpåsar av vallmo, digitalis, månadssmultron (flere påsar), rosenskära, bellis, lupiner (också flere påsar) och pysslingskrage...

Eftersom fröpåsarna har blivit lite "vattenskadade" efter en regnskur dagen innan går det inte riktigt att skjuta upp sådden.

Men vad gör man inte för att uppmuntra en son som köpt frön för sin veckopeng istället för godis...eller nästan ingen godis!

En vårivrig rödstjärt vimsar omkring mig, och just som jag är nästan klar med att ha sått nästan alla 100 000 vattenskadade frön susar lillungen in genom porten på sin cykel.

- NU kan jag komma och sätta alla skyltar! VA?!!! FINNS det inga skyltar? Skall vi använda fröpåsarna??? Nå, okej, jag kan vattna! VAR är sprutkannan? Kan du fylla den, det stänker så mycket kallt vatten från kranen!? Usch, nu blev jag våt om skon - HEJDÅ!

Sen letar jag desperat efter lite plast att täcka frösådden med i en halvtimme eller så. Hittar en massa annat skräp som jag bestämmer mig för att släpa till soporna. Äntligen hittar jag rullen med plast som jag visste fanns nånstans!

När allt är klart kommer lillungen skuttande med en glass i näven:

- Det här måste ju vara din bästa Mors Dag NÅGONSIN!

-???, jaa...öh???

- Tänk nu!!! Du får hålla på med det du tycker så mycket om! Och så får du göra det med

M I G !!!

(Älskade unge, anspåkslösheten hade nog tagit slut när mina ungar tillverkades...;))

Så gick det till när sommarblommorna blev oplanterade och får finna sig att stå i zinkfat i väntan på att jag släpat hem ÄNNU MER mylla!

Håll nu tummarna att fröna gror!!! Åtminstone några av alla 100 000...

Ha en skön vecka. Regnet knattrar mot fönstret, och det doftar gudomligt därute!

Kram M.

MORS DAG

Sitter här i den sena lördagskvällen och lyssnar på ett tyst hus...Gubben och lillungen har krypit till kojs, och äldre sonen har ingen permission den här helgen. Bara hunden håller mig sällskap såhär dags.

I morgon bitti blir det nog kaffe på säng, och ett självknåpat kort som lillungen haft Så Svårt att inte berätta om...;)

Han har bara alldeles lite "beskrivit" hur det ser ut...och att han klippte sig i fingret när han gjorde det...

Själv sitter jag här och saknar min egen mamma, som dog i cancer för ett och ett halvår sen. Fortfarande känns det emellanåt väldigt overkligt på något vis att jag inte bara kan ringa henne, och fortfarande kommer det stunder då jag tänker att ; det här skall jag berätta för henne!

Igår var jag och lillungen och gjorde fint på hennes grav, och fast jag annars tycker om gravgårdar, lugnet och stillheten där, så kan jag inte riktigt "nå" henne där...

Så, jag knåpade ihop ett litet hjärta av ståltråd och "pärlor och prismor" i kväll.

(Det, och vitsipporna är till dig, mamma - var du än finns... så finns du alltid i mitt hjärta!)

Glad Morsdag!

M.

LÄNGTANS BLÅ BLOMMOR

Även om jag fortfarande är lite mätt på blått sedan min Stora Blått-Förälskelse i början av 90-talet så kan jag inte motstå blåa blommor. De är bara så vackra!

När vi flyttade in här för....8 år sedan grävde jag ner några lökar...

Nu har jag, om inte ett hav, så ett lite skillaträsk i allafall:)

För många, många år sedan, när min stora pojke var en liten pojke. Sisådär en fyra...

Vi hade precis byggt ett nytt hus åt oss och det var den första våren i nya huset. (JAAAA, Finland fick mål!!!!ishockey) öh, var blev jag...Jo, trädgården bestod av jordhögar, byggbråten, ni vill inte veta mera....Men mitt i allt det eländet dök det upp en tuva påskliljor.

Jag kommer ihåg den känslan...NÅGOT vackert BLOMMADE!!!

Så var det då Morsdagsmorgon...för 16 år sedan...kaffedoften smög sig upp till sovrummet där jag låtsas sova. Det tisslas och tasslas...

Upp tassar gubben och sonen (hunden och ett par katter) och in skrider de i sovrummet...och överräcker en bukett - påskliljor!

Det enda som blommar på sju hektar!

Oftast blir jag löjligt rörd och glad...men DE HADE PLOCKAT DE ENDA BLOMMOR SOM BLOMMADE I MIN "TRÄDGÅRD"...

Om jag är riktigt ärlig, så var det med lite blandade känslor jag tog emot den morsdagsbuketten;)

Men jag höll god min, och satte inte ens kaffet i halsen... (NEEEJ!!! USA fick mål ishockey)

Öh, var blev jag nu...?

Ja, som ni förstår är det inte bara blommor som upptar min uppmärksamhet i maj...Jag är löjligt förtjust i ishockey, och VM är för mig ett lika starkt vårtecken som krokus i rabatten...Nå, inte riktigt, men nästan;)

(NEEEEJ!!!! USA gjorde ett mål till - nu blir jag okoncentrerad...)

(NEEEJ!!! Ännu ett mål till USA...)

Det här blir nu det virrigaste inlägget någonsin...bäst att avsluta..hehehe

MEN!

Tusen, tusen tack:
huset på landet

för urmärkelsen! Jag blev verkligen glad:D

Besök henne, hon har inte bara en underbar blogg utan också en härlig webbbutik!!!!

Hon är min leverantör av underbara tidningen Jeanne d'Arc Living så kila dit och beställ ert exemplar!

Nu (JAAAAAA!!!!! Finland gjorde mål!!!!) kan jag bara inte koncentrera mig mer...

Återkommer!

Puss å kram till er alla!

M.

Den här är till er alla! För ni ÄR verkligen FABULOUS!!! På så många olika sätt!

Bloggar är som blommor...vackra, fina, sköna, skira, tuffa!

Låt alla bloggar blomma:D!!!

DEN VACKRASTE BUKETTEN...

...är nog den som ryms i ett litet snapsglas. Den överräcktes av en smutsig, liten pojkhand...
...tack, lillungen!

Tänk att denhär känslan nog är densamma från generation till generation!

Vårens första sippor!

Nu väntar en ny arbetsvecka efter den underbart soliga och varma valborgshelgen...

Kram, M.

LJUMMA VÅRVINDAR...

...som får mig att längta efter en barfotatillvaro med fladdrande kjolar. Snart, snart!

På samma sätt som jag gillar att mixa det grova med det skira här hemma, gillar jag samma mix i klädväg faktiskt. På jobbet måste jag klä mig lite striktare, men privat blir det mera...ja..av det ena och andra.

Hade vägarna förbi Indiska idag och jag föll pladask för denhär tunikan. Lång nog att användas som klänning, men jag vill ha den till jeans, och gärna med en grov tröja till. Och sköna sandaler, och en stor sommarkass. Japp, jag är redo för sommaren.Låt komma bara!

På Indiska hittade jag också dethär armbandet som också har lite samma grova/skira som jag vill ha, som är jag...

På inredningssidan har det inte blivit att skaffa något nytt på länge. Till och med eukalyptuskranser har hängt med någon månad...Visst tycker jag om att inreda, men ibland är det också skönt att bara låta det vara...Vara nöjd...

Så här kan det också gå ibland, min stora uppstammade rosmarin blev förvisad ut på den kalla verandan i vintras när "hon" inte mera rymdes inne i köket. Och det gillade hon visst, för nu är hon full av blom. Kryddväxter skall väl inte egentligen tillåtas blomma, för smakens skull då, men hon här, hon är bara till för ögonfägnad. Jag har en annan som jag ger mig på när det behövs rosmarin i köket...Så hon här får fortsätta stå på verandan och vara både grov och skir...;)

Valborg, hon är nog bara skir - tror jag...Eftersom jag nu redan med mina fönster var inne på dethär med traditioner som man släpar med sig från barndomen, här är en annan sådan: Ingen Valborg utan hemlagad mjöd! Eller jo, det har ju hänt att det blivit NÅT år emellan men sådär i princip brukar jag försöka hinna laga mjöd till Valborg.

Gott är det, och enkelt att göra.

Enkelt har jag gjort för mig också när det gäller sommarblommor - på stugan.

Jag har alltid gillat Sedum-arter. När jag köper hem sommarblommor till mina krukor så slinker det alltid med några krukor med Sedum också. De får komma med till stugan, och pryda krukorna där. De är tillräckligt tuffa att klara av två,tre veckor utan vatten när jag inte är där. Och så passar de in i den karga skärgårdsmiljön...och så är de ju så skira när de blommar;)

(vilken åsnebrygga...hahah)

Nu skall jag nog hasa mig i säng, känns att John Blund kastat sin sömnsand omkring sig...*gääääsp*

Jag har fått en utmärkelse av huset på landet, tack, rara du! Jag blev så glad! Men jag får återkomma till den i nästa inlägg!

Nu väntar fjäderholmarna!

Kram M.